Rollspelare & Wolfy prs

Jason spände sina käkar och kliade sig i nacken, visste inte riktigt vad han skulle säga. Han lät istället henne tolka det som hon ville, vilket hon säkert redan hade gjort.

Några av killarna kom också och satte sig i vardagsrummet, nickade lätt åt henne som hälsning innan de började kolla på något tråkigt bilprogram. Katten var minsann mycket intressantare.

Jason suckade lågt och gick till vardagsrummet, granskade Leah lite snabbt och nickade lite mot hallen. Han visste att han inte riktigt kunde rädda situationen så han kunde lika gärna rädda hennes framtid.

Tveksamt såg hon på Jason innan hon reste sig upp för att följa med ut till hallen, släppte först ner katten på golvet. Hon var väldigt, väldigt rädd över vad han skulle säga.

"Du hade rätt igår. Det är inte rättvist att vara med dig om jag har känslor för någon annan. Jag känner inte lika mycket för dig nu som jag gjort tidigare." En lögn. Han hade inte gjort annat än att prata med Valerie igår, hade själv kommit fram till att han skulle rädda Leahs framtid.

Först trodde Leah att det han sa var ett skämt. Ett dåligt, elakt skämt. Ju längre hon stod tyst desto mer uppskrämd blev hon. Varför pratade han på det där viset?
”Det där menar du inte,” sa hon långsamt med en rynka i pannan, ”eller hur?”

"Förlåt. Jag kan inte i mitt huvud se framför mig att vi inte är en del av varandras liv men jag kan inte se mig som din pojkvän. Inte just nu iallafall." sade han försiktigt och kollade på henne en stund innan han vek undan med blicken.

”Men.. du pratade ju senast igår om att gifta oss och bo i England och allt det?” sa hon ängsligt, nästan panikslaget. Var det på grund av hennes prat under gårdagen som han nu gjorde så här? ”Jason?”

"Jag vill inte lämna dig, det är klart. Jag säger ju... Du är min bästa vän som jag vill spendera livet med men inte på det sättet bara." sade han och kollade på henne. Han försökte verka så likgiltig som möjligt, men visste inte alls hur realistisk den akten var.

”Inte på det sättet?” upprepade hon och svalde långsamt, försökte bli av med klumpen i halsen. ”Vad hände mellan dig och Valerie igår?” Hade de bara pratat? Vad för ord hade utbytts mellan dem som fått honom att komma fram till det här beslutet? ”Vad har hon som jag inte har?”