Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och smekte hennes kind. Han suckade lågt och drog handen genom håret, visste inte ens om han skulle ha tiden att tänka på det. Han suckade lågt och satte sig ner på sängen.

Leah såg på honom en stund innan hon lämnade rummet och gick ner till hallen, ville egentligen inte alls gå därifrån då hon inte visste om han skulle vara kvar där när hon kom tillbaka följande morgon men han behövde bestämma sig för vad han ville.

Jason sa inget utan såg bara efter henne, hade inte alls tänkt sig den vändningen. Han svalde hårt och la händerna över ansiktet, borde inte ens ha sagt något om det hela. Han suckade högt och la sig ner på sängen.

Följande morgon tvekade hon länge innan hon åkte tillbaka till huset, rädd över vad han kunde ha kommit fram till för svar under natten. Eller om han ens skulle vara kvar. Leah rättade lätt till sin klänning, en röd med vita prickar som var söt till vardagen innan hon gick in till huset.
”Jase?” ropade hon försiktigt.

Jason hade, inte länge efter hon åkt, själv åkt till Valeries hotell och spenderat natten där. Han gick in i huset dagen efter och drog handen över ansiktet, möttes dock direkt av Leah i en otroligt söt klänning.
"Hej där." sade han och kollade på henne med en smått förvånad blick.

Vanligtvis skulle hon bli glad över att se Jason men nu blev hon inte riktigt det. Hon tog ett halvt steg bakåt och korsade tillslut armarna över bröstkorgen.
”Hej,” sa hon tyst, visste inte riktigt vad hon skulle säga så hon tänkte låta honom prata.

"Du är uppe tidigt. Frukost?" frågade han och gick till köket, natten med Valerie hade inte gjort honom klokare om beslutet han behövde fatta. Han försökte dessutom skjuta på det så mycket som möjligt och undvika att ge något svar.

”Nej, jag är inte här för att äta frukost.” Hade han inte något svar nu så visste hon inte när han skulle ha ett, hon visste inte om hon tänkte stanna kvar för att ta reda på det heller. Leah följde långsamt efter ut till köket och lutade sig mot dörrkarmen.

"Mhm..." sade han och började steka lite ägg med bacon till sig själv. Han spände sina käkar och höll blicken neråt, ville inte alls prata om det han visste att hon ville prata om.

Leah skakade på huvudet åt honom och gick ut till vardagsrummet istället för att mysa med katten en stund, tänkte inte slösa all tid hon hade på att vara där om han inte tänkte säga vad han ville. Egentligen behövde han inte säga något: hon visste redan. Hans kroppsspråk sa tillräckligt mycket.