Rollspelare & Wolfy prs

Jason la armarna om henne och suckade högt, visste inte alls vad han skulle göra. Han lutade sina läppar mot hennes panna och drog med händerna över hennes rygg.

”Vi kan åka iväg någonstans, bara du och jag,” föreslog hon tyst och slöt halvt ögonen då hon kände hans mjuka läppar mot sin panna. ”Du har alltid hjälpt mig..” Valerie syftade på hur han räddat henne från Jack genom att ge henne ett pass med falsk identitet och låtit henne stanna i en av hans lägenheter i London. ”Låt mig ta hand om dig nu..”

Jason blundade hårt och skakade lite på huvudet. Han var tillsammans med Leah! Han avskydde hur Valerie, trots allt som hänt, fortfarande hade honom runt sitt lillfinger.
”Jag ringer dig. Kanske.” Sade han och kysste hennes panna igen.

Ett litet leende växte sig långsamt fram på hennes läppar. Kanske hon äntligen började nå fram till honom.
”Jag tänker inte låtsas om det där ’kanske’,” log hon och ställde sig på tå för att låta läpparna nudda hans kind igen, placerade små kyssar tills hon kom upp till hans öra. Då talade hon viskande om för honom vilket hotell hon checkat in på och att hon såg fram emot ett samtal från honom.

Jason log svagt och såg på henne med ett litet flin på läpparna. Han smekte hennes midja och drog sig undan.
”Vänta inte för länge, V.” Han ryckte malligt på axlarna innan han gick till köket.

”Jag skulle vänta en evighet för dig.” Valerie gav honom en slängkyss innan hon med ett leende vände på klacken och lämnade huset. Bara tiden kunde visa om hon lyckats med sitt besök eller ej.

Jason log svagt för sig själv innan han drack lite vatten. Han gick upp till sitt rum och kollade på Leah, visste inte alls vad han skulle göra. Han tyckte ju att Leah kunde vända sitt liv till det bättre, Valerie hade inte klarat det så han skulle aldrig behöva oroa sig över att förstöra henne. Samtidigt hade han aldrig älskat Valerie som han älska Leah. Han suckade högt och la sig ner på sängen utan att säga något.

Trots att det snabbt blev tråkigt utan Jason i rummet så stannade hon lydigt kvar, ville inte störa hans diskussion med vem det nu än varit som kommit för att träffa honom. Hon sken upp då Jason kom tillbaka men rynkade på pannan då han med en suck la sig ner på sängen utan ett ord.
”Vad är det?” frågade hon med huvudet på sned.

”Mycket att tänka på.” Sade han tyst och kollade på henne. Han kliades sig i nacken och bet sig hårt på läppen, visste inte ens om han kunde prata om det med henne. Han drog handen över ansiktet och satte sig upp.

”Som vadå?” Leah tog sig upp på benen och gick fram till fönstret, vände sig där om för att se på Jason. Det lät inte så väldigt lovande. Handlade det om det som hänt mellan dem tidigare på dagen?