Rollspelare & Wolfy prs

”Vad vill du?” Frågade han och gick fram till henne. Han funderade noggrant på hur han skulle döda henne men log bara istället, hon behövde ju inte misstänka något om vad han tänkte på.

”Dig.” Skulle de gå rakt på sak så kunde han inte få ett mer rättframt svar än så. Valerie gick fram till honom och la armarna om hans nacke, strök långsamt fingrarna över hans nackhår samtidigt som hon såg in i hans fina ögon.

Jason kollade förvånat på henne och spände sina käkar. Han tog hennes händer och kramade hårt om dom med sina.
”Val, jag kan inte vara med dig för jag är med Leah. Du vet att jag är kapabel till mycket men jag är inte otrogen.” Sade han allvarligt och granskade henne.

”Varför kan du inte ge mig en chans?” Valerie såg upp på honom med stora, ledsna ögon. ”Du vet inte hur bra vi skulle kunna ha det tillsammans om du bara tillät oss att försöka.”

”Jag kan inte lämna Leah, som jag vet att jag mår bra med för dig som jag kanske hade mått bra med.” Sade han försiktigt och tittade bort. Visst hade han alltid Valerie i en del av sitt hjärta men Leah var allt för honom. Han kunde inte vända henne ryggen.

Långsamt förde hon upp sina händer till hans kinder då hon ville att han skulle se på henne igen.
"Jag tror det finns en ganska stor del av dig som är nyfiken på oss och hur det skulle vara om vi vore tillsammans, du skulle inte låta mig vara så nära dig annars," mumlade hon tyst och fuktade sina fylliga läppar, "om du ångrar dig.. så hoppas jag att du har kvar mitt nummer." Valerie släppte taget om honom och pussade honom mjukt på kinden innan hon vände sig om för att gå.

Jason tittade förvånat på henne, visste inte alls vad han skulle säga. Han bet sig hårt på läppen och smekte lätt hennes kind när hon lutade sig fram för att kyssa hans.
”Ta hand om dig, V.” Sade han och kliade sig i nacken. Han gillade inte att hon haft rätt, om han inte tänkt på det hade han aldrig låtit henne komma nära.

Valerie stannade upp vid dörröppningen och lutade sig mot den, vände bara på huvudet för att kunna se på Jason.
"Är du helt säker?" frågade hon tyst, kunde inte gå därifrån utan att känna att hon åtminstone försökt. Men hon skulle inte ge upp så lätt.

”Om jag är säker på att jag vill att du tar hand om dig?” Log han och kollade på henne. Han gick fram till henne och smekte hennes kind innan han kysste hennes panna. ”Jag är säker på det, men på det andra du sa. Jag vet inte, du har rätt. Jag hade aldrig låtit dig komma nära annars.” Sade han lågt och slöt ögonen en stund.

Då han kom fram till henne vände hon sig helt om mot honom och la armarna om hans midja.
”Jag har saknat dig,” sa hon efter en stund och såg upp på honom med stora ögon.