The cold in our bodies [PRS]

Hon hade vaknat någon minut innan Olivia hade knackat. Sakta satte hon sig upp och nickade.
"Jag mår bättre. Jag är öm." Sa hon med ett svagt leende på läpparna.

Olivia kände på handtaget och dörren svängde inåt. Men handen kvar på handtaget upptäckte Olivia Lottie. Hon nickade åt hennes håll, osäker på om tjänarinnan var vaken eller inte. Blicken for till Alice igen.
Med ena handen balanserade hon brickan med frukosten åt Alice. Försiktigt satte hon ner den på sängbordet bredvid Alice. "Åh, Alice.", suckade Olivia av lättnad när hon synade hennes ansikte. Hon betraktade Alices ansikte några sekunder och kände en våg av lättnad skölja över henne. "Jag trodde du blivit skadad! Jag var så rädd!", utbrast hon och slog ihop sina händer. "Men jag är glad att se att allt är väl med dig. Vi alla saknade dig i köket." Hon pressade fram ett leende, fastän det var tydligt att hon fortfarande var omtumlad av känslorna. "Vad.. Om jag får fråga..vad hände?"

Hon log ömt och visade halsen där de två märkerna syntes.
"Dels detta men jag fick koncekvenser. Jag förstår inte varför de insisterar." Hon lade handen mot hjärtat.
"Tala med Lottie de vet mer. Jag är rädd att få ett återfall.."

Olivias ögon blev större när hon fick syn på betten på Alices hals. "Bet de dig?!", utbrast hon och satte handen för munnen. Tanken skrämde henne. Men när hon lade märke till Alices lugn, hejdade Olivia sig själv. Hon tog ett nytt andetag. "Okej.", sa hon och återgick till att iaktta Alice. Hon verkade ju faktiskt vara okej. "Ta och ät något. Och förresten, om det gör dig glad.. Jag har hört rykten om att det ska bli en fest på slottet ikväll. Men ni har fortfarande en visit till staden för sista firandet av ljusfestivalen.", förklarade Olivia. "Det kanske skulle vara fint att lägga tankarna på något annat ett tag, menar jag." Hon log ett litet leende. "Behöver du något?", frågade hon sedan snällt.

"Ja både Ivan och hans manlige gäst." Sa hon och visade andra sidan av halsen. Lutade sig tillbaka medan hon åt av frukosten.
"Ska det vara en fest?" Frågade hon och nickade sedan.
"Tror du att jag ska vara med eller vara en piga? Man vet inte vad Ivan vill."

"Greven? Och herr Maurice?" Olivia höjde på ögonbrynen. "Vad fick dem att göra det? De brukar inte bara kasta sig på en sådär..", funderade hon och kände hur pulsen ökade igen. Vad var det som hade flugit i dem? "Det är vad jag har hört. Vi väntar på att greven ska bekräfta det bara. Det krävs förberedelse för en sådan stor fest.", förklarade Olivia sedan viktigt. "Tja, om du var gäst igår, så är det väl stor chans att du ska vara gäst ikväll också? Men oroa dig inte, du kommer få veta när det är dags." Olivia log vänligt igen.

"Jag vet varför men kan inte säga." Sa hon och lade en hand om sin hals och såg ner.
"Så jag ber om ursäkt. men det låter underbart. Ska försöka orka med jobet."

Olivia svarade inte Alice. Hon behövde inte det. Hon anade ifall Olivia pressade henne mer så skulle det bli värre. Det var lättare att låta bli. När Alice var redo att berätta så skulle hon säkert göra det, tänkte Olivia.
"Ät frukost nu. Medan den är varm." Hon log vänligt. "Jag kommer tillbaka senare och hjälper dig göra dig klar för avfärden till staden."

Alice såg på henne med en undrande min.
"Jag ska väl inte till staden senare? Ingen har sagt något till mig." Hon blev sedan tyst och nickade.
"men om det är det han vill."

Olivia såg förvånad ut. Hon kikade mot Lottie för att se ifall hon hörde på, men Olivia var inte säker så blicken for tillbaka på Alice igen. "Det är sista dagen för ljusfestivalen.", sa hon och harklade sig. "Greven måste närvara där. Jag bara antog att han ville ta med sig dig igen. Men det såklart, om du är i det här skicket.." Hon log snett. "Oroa dig inte för det. Jag är säker på att Edgar eller någon annan kommer att informera dig när det är dags." Hon log vänligt igen. "Okej. Vi säger så. Jag måste gå tillbaka. Jag har tvätt som måste tas hand om. Jag kommer och tittar till dig senare. Ät nu." Hon nickade mot frukosten och tog ett steg bakåt för att närma sig dörren.