PRS Medi & Vidomina

Alice hade redan klivit upp och stod och kokade gröt och vände sig om.
"Godmorgon Jules. Hoppas ni inte har emot att jag gör frukost. Jag har redan kokat kaffe till er." Hon lade upp en skål gröt och gick fram till Lisa.
"Vill du smaka? Det är nam nam." Hon log mjukt. Hon såg på Jules och lade huvudet på sned.

"Alice! Jag såg dig inte.", sa Jules och såg överraskad ut. "Elisabeth hade en dålig morgon.", sa han och strök en hand över hennes lilla huvud. "Vad snällt, jag tar gärna en kopp.", sa han och gäspade. Han gick fram till skåpet för att sträcka sig efter kopp och gick sedan fram till kaffekannan för att hälla upp i koppen.
"Ja, du kan ge henne gröt, det gillar hon.", sa Jules till Alice när han hört att hon erbjudit henne frukost.

Hon satte sig och tog en barnsked och tog lite gröt och gjorde flygplansrörelser och stoppade in maten i hennes mun.
"Åh det gör inget. Ni sov säkert djupt nog för att inte höra mig." Alice såg på Jules.
"Se jag fick någon surpuppa att le." Hon fortsatte att mata Lisa och log.
"Se inget mer. Slut." Hon log.
"Men du var så duktig. Du åt allt." Hon hämtade gröt åt sig själv och började att äta.

Jules tog med sig koppen och satte sig ner vid bordet framför Alice med Lisa på kortsidan. "Vad duktig du var.", instämde Jules när han sett att hon ätit av glatta livet. "Hon gillar mat.", sa han och skrattade. Lisas ledsamhet var som bortblåst. Han andades ut och lutade sig tillbaka i stolen samtidigt som vilade armen på stolen bredvid. "Är du redo för Sherman idag, Alice?", sa Jules sedan, i försök att låta lite skämtsam, men samtidigt var han lite nyfiken. Han smakade av kaffet och blickade åt Lisas håll igen som flaxade med armarna av iver.

Hon torkade av Lisas ansikte och nickade.
"Ja jag tror att jag är redo." Hon såg på honom och log ömt. smekte Lisas kind och tog upp henne i famnen.
"Såja." Hon log och vände sig mot Jules.

"Skönt att höra.". Sa han och fäste blicken mot Lisa när Alice plockade upp henne. Han älskade sin dotter mest av allt över allt annat och att se henne så nöjd värmde hans hjärta. Lisa lade sig tillrätta i Alices famn och sträckte sig efter att greppa hennes hår som hon gjort tidigare kväll. "Lisa, var snäll med Alice.". Han lät försiktig eftersom hon inte gjorde Alice någon skada.
"Jag kommer ihåg första gången jag träffade Sherman. Han skrämde ihjäl mig med sina prylar och bestämdhet. Han var så egen. Han är så egen. Han tyckte att jag var eb usel assistent och skickade iväg mig flera gånger att jobba på ett annat håll, men snabbt förstod jag att det linte var så. Han hade Caspian som assistent redan, men av alla assistenter han haft, var jag den enda som fortsatte komma tillbaka till honom.", sa Jules och funderade tillbaka på sina minnen innan han återgick att se på Lisa igen.

Hon log och lät Lisa leka med håret.
"Åh det gör inget. Hon vill bara leka." Hon log och nickade.
"Ja Sherman är verkligen egen. Han är som en man som förlorat allt men orkar leva vidare." Hon såg dyster ut och drog upp benen och höll Lisa närmare sig.
"Har Sherman haft en fru?" Alice såg på Lisa som log glatt och log mjukt tillbaka.
"Du kommer bli så lycklig i livet." Viskade hon.

Jules andades ut och smakade igen av kaffet han höll i en kopp. När Alice berättade vad hon tyckte att Sherman verkade försvann hans lilla leende och övergick till förvåning. Han hade inte sett honom så, men det var helt rätt, Sherman betedde sig så. Stämningen blev seriös. När Alice frågade om Sherman hade haft en fru stannade Jules upp. Sedan nickade han. "Ja.", svarade han. "Längesedan. Hon gick bort när hon skulle föda deras barn.". Jules tog den sista klunken av kaffet och lade ner koppen på bordet. "Jag kanske också bort äta något.", sa han sedan i försök att ändra samtalsämne. Jules kände sig inte bekväm i sådana samtal, han tyckte Mary hade lättare för de och hoppades på att hon snart skulle göra de sällskap i köket.

Hon nickade och höll Lisa närmare till sig och såg på henne.
"Så jag är hans halvdotter. Han kanske inte vill visa det men älskar han mig?" Hon såg på honom och reste sig och gick fram och hällde upp gröt till sig själv och började att äta med Lisa som lekte med håret och hon försökte att sno mat.
"Är du en tjuv med? Busunge." Hon gav Lisa en puss på näsan och log.

"Sherman? Älska? Det tror jag försvann med hans fru. Han visar inte sådana sidor. Jag tror han behåller det för sig själv. Som du säkert har förstått så är Sherman en väldigt anonym och privat person."
Jules ställde sig upp och gick över till spisen för att lägga gröt i en tallrik och gick tillbaka till bordet igen. han såg mot Lisa som sträckt sig efter Alices tallrik. "Lisa..!", försökte Jules, men Lisa bara skrattade. "Det kanske kommer.", sa Jules och menade Shermans känslor och tankar om Alice.