Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu nickade och sa.
-Bra.

Cassandra log och fortsatte lugnt att gå.

Atemu gick lungt vid hennes sida och lyssnade Flisans steg och deras egna

Cassandra fortsatte gå, försökte slappna av och inte vara på helspänn efter ovanliga ljud. Hon försökte tänka tillbaka på första gången på hästryggen, hur hon hade skrattat rakt ut i ren glädje och hur hennes mor hade lett mot henne.

Atemu gick bredvid henne lungt

Från ingenstans hörde Cassandra plötsligt en gnäggning. Hela hon stelnade till och och tvärstannade i kanske en halv sekund innan hon tvingade sina spagettiben att gå vidare trots att hon mest ville springa och gömma sig. Hon kände hur hon andades ansträngt men försökte att bara fortsätta. Cassandra kunde inte sluta stirra på hästen som gnäggat.

Atemu såg på henne och sa.
- Titta rakt fram.
Till slut blir en gnäggningen som ett fågelkvitter.
För du vet när en häst älskar dig.
En häst gnäggningen oftast lite mot den denne verkligen älskar

Cassandra försökte slappna av. Hon tittade rakt fram även om hon slängde några ängsliga blickar på hästen med jämna mellanrum. När farao började jämföra gnäggningen med fågelkvitter och hur hästarna älskade någon, skrattade hon ett litet, darrigt skratt.

Atemu gick vid henne och log bara lungt

Efter ytterligare ett par djupa andetag så kände Cassandra hur benen blev mindre skakiga. Hon vågade återigen ha fokuset framåt.