Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade backat i samma sekund han hadek ommit och såg på honom
-seiröst?
snäste hon kort och var nu framför Lucas
-kyss ha? låta henne gå? hmm
sa hon kort bara och la hans mobil i hans jack ficka bara och gick sen till melinda
-ser ut som han e okej ska vi gå för tror han så gärna vill ligga med sin na
sa hon kort och man såg hon vari nte glad över sett exet där alls, lite smått sur över flickans kaxighet. Men hon visste att Melinda försvara henne om det var så Lucas blev arg. hon hade sin hand bakom ryggen så bara melinda såg den.. knoganra hade börjat lbi blåa av sötten i käkbenet. Hon visste säkert hon kommer få föhör sen av Lucas men hon pallar inte det justnu.
-sen jag låter inte folk håna mig sådär. så skyll inte på mig inann du frågar
sa hon envist till Lucas och la arman i kors nu och hennes knogar kom synliga. hon hade allmänt lätt för blåmärke så. Hon ahde blivit rätt upretad av exet så att smälla itll gjorde bara Sara om man drev henne så långt och dsom hon hade hört flickan säga i luren hade retat henne riktigtk sen värre kysst Lucas d et var det vöärsta.

Lucas log inombords, men utåt var han stencool. Det var första gången han sett Sara svartsjuk, vilket visade hur mycket hon faktiskt brydde sig... Däremot tyckte han inte om att se de blåa märkena som börjat visa sig på hennes knogar och ville helst av allt gå fram till Sara och ta ett varsamt tag om hennes händer.

Tjejen tvingade sig upp på benen igen. Hon vinglade till på sina klackar och staplade sig sedan fram till Lucas och la en hand mot hans axel för att visa att han nu stod på hennes sida, inte Saras. Hon kramade axeln lite extra hårt för att påminna honom om vad hon tidigare sagt. Om vad hon tänkte göra ifall han inte tog bort Sara från sitt liv.
Lucas tittade ner på hennes hand och sedan bort mot sin syster.
– Ta med dig Sara härifrån...
sa han kallt. På grund av hela situationen var det bäst att få ut dem båda från byggnaden och sedan själv ta itu med tjejen. Dock hade han börjat fråga sig om deras plan verkligen var värt allt det här? Det kändes som att han och Sara gled längre och längre ifrån varandra. På ett sätt han inte hade räknat med. Var hans kollega verkligen värt det?

Melinda såg bara envist på sin bror.
– Jag går ingenstans förrän den där har slängts ut!
sa hon och pekade rakt på tjejen.

Sara såg tyst på Lucas tyst, man såg hon försökte läsa av hans siganler.
-Lucas snälla.
sa hon tyst nu och där ändrades hennse ögon. man såg inte det sura utan oroliga sara. Hon ville bara få någon blick som sa att han ville hon gick och han tog hand om exet men hon ville inte lämna honom egentlinge till den där tanten, eller unga brud men hur gammal var hon då?
-jag tror du borde kolla upp den läppen för det kommer blo en ful botax läpp.
sa hon kort itll flickan ochspå Melinda direkt och suckar
-Melinda
sa hon tyst och ville inte dem bråkar, hon ville lika mycket ha lucas för sig jsälv och bara gosa. hon stod tyst och ville bara vänta på ahans svar innna hon ens drog iväg med Melinda. hon ville inte lämna honom och hon visste Lucas kommer se det i hennes ögon då hon menar allvar med detta. Hon var orolig nu.
-Sedan lucas gör inget dumt okej
sa hon nu och såg på honom lugnt, hon hoppas han förstod att hon menar gör inga dumma val mot henne eller mot sara själv

Flickan läste varenda rörelse som Lucas gjorde. Allt för att se hur han reagerade framför Sara. Men Lucas var stencool och visade inga tecken på känslor, trots Saras oroliga blick.. Men då flickan insåg att tjejerna framför dem inte tänkte lämna så fick hon till slut nog. Hon tog ner handen från Lucas axel och stoppade istället ner den i sin handväska. Utan förvarning drog hon plötsligt fram en pistol som hon riktade rakt mot Sara.
– Han bad er att gå..
sa hon irriterat.
Melinda slängde förskräckt händerna för munnen.

Lucas morrade till irriterat. Nu var det han som fått nog, och brydde sig inte längre om kollegan. Hellre att kollegan ruttnade i fängelset än att Sara kom till skada.. Han ställde sig istället framför, mellan pistolen och Sara, och såg på flickan med iskalla blå ögon. Han gick närmare och lät pistolmynningen röra vid sin panna
– Kom igen.. skjut mig..
sa han utan att släppa henne med blicken. Flickan spände greppet runt pistolen, riktade den mot honom och lade fingret på avtryckaren. Men någonting i hennes ögon visade på osäkerhet och att hon inte ville skada honom.
– Skjut!
uppmanade han henne igen, men flickan stod som fastfrusen. En tår rann sakta ner för hennes kind.
– Du kan inte lämna mig.. Jag gjorde allt för dig. Vad du än bad om.
snyftade flickan fram samtidigt som fler tårar började rinna ner för hennes kinder. Hon var knäckt, vilket gjorde det enkelt för Lucas att ta pistolen från hennes hand.
Lucas la pistolen i sin innerficka och tänkte vända sig bakåt mot Sara för att se om hon var okej, men hann inte långt innan flickan sträckt fram sina händer och försiktigt lagt dem på varsin om hans ansikte.
– Jag har bevisat att jag älskar dig. Varför kan du inte acceptera det?
viskade hon, men trots de fina orden rörde inte Lucas en min.

Sara ryker till och stod bara tyst, kollade på flickan hon var rätt lugn lite efter träning av farsan men hennes blick blev direkt lite skrämd men inte helt och direkt kom lite kexighet när Lucas tog sig mellan. Hon såg på honom när han gjorde sina uppmaningar. Hon stod ytst och ville inte se han skjutas direkt, hon visste han inte ville hon skadas och det lättade och när han fick bort pistolen kände hon en lättnad. hon såg på Melinda snabbt med blicken stäng munnen och visste hon blev skrämd men sara kommer nog inte erkänna detta men hon blev rätt rädd inan Lucas ställde sig ivägen. Hon visste livet vart hårt här men hon fick räkna på det. hon hörde flickans ord och känner lite oro känsla komma igen i magen, hon ville inte veta oh tänkte och såg på Melinda nu sen på Lucas. Hon fudnerade om hon nes ksulle gå kanske.

Lucas tog ett fast grepp om flickans händer och drog bort dem från sitt ansikte. Hon hade kommit emellan honom och den han brydde sig om mest, och det var någonting han inte skulle förlåta henne för.
Sakta lutade han ansiktet närmare henne.
– Försvinn härifrån..
sa han kallt och slog undan händerna.
Flickan backade sakta bakåt. Hon kände inte igen den här Lucas, och det skrämde henne. Hon slängde bak en blick mot Sara och rädslan förvandlades till ilska.
Hon rundade Lucas och i nästa sekund hade hon försvunnit därifrån.

Lucas stod dock fortfarande kvar, med ryggen vänd mot Sara och Melinda.

Sara stod tyst och kollade efter flickan snabbt och hade läst av hennes blicm hon tänkte
-ni två borde prata jag sticker hem. menar ni verkar ha lite konflikter
sa hon tyst til Lucas och Melinda nu och såg på syskonen, hon visste det var bra för dem prata. Hon visste inte hur hon skulle regera mot Lucas direkt nu. hon var försikig och rörde till hans arm och gick tyst mot utgången för låta syskonen prata. Hon hade sina ärende. Hon behövde prata med sin pappa då han hade klagat på hon inte var hemma så ofta och vr med den där Jack för mycket

Melinda såg efter Sara tills hon var bortom synhåll. Därefter gick hon kvickt fram och ställde sig framför sin bror.
Utan förvarning lyfte hon handen och gav honom en snabb, helt perfekt örfil, som gav ifrån sig en hög smäll.
– Är du inte riktigt klok!?
skrek hon ilsket. Lucas hade verkligen skrämt henne när han självmant placerat pannan mot pistolmynningen och sedan uppmanat flickan till att skjuta.
– Du kunde ha...
Hon kunde inte ens säga ordet.. Ville inte ens tänka tanken.. Vad som hade hänt om flickan lagt mer vikt på avtryckaren.
Örfilen lämnade snabbt ett rött märke på Lucas ena kind. Han själv hade känt att läget var under kontroll, men självklart hade det funnits en liten risk att han missbedömt flickan helt.
– Läget var under kontroll..
sa han kort för att lugna systern. Men Melinda puttade till sin bror så hårt att han tvingades backa ett steg med foten.
– Sluta riskera livet! Och sluta säg att läget är under kontroll hela tiden!
sa hon argt och tittade upp på honom. Hennes ögon var nu glansiga av tårar. Plötsligt hade hon lagt armarna om Lucas och ställt sig nära intill.
– Din idiot...
sa hon tyst och begravde ansiktet mot honom.

Sara hade smitit ut och sett till så ingne såg. Hno gick tyst mot kvarteret hon brukar snedda genom och där hon skulle till stationen. Hno gick under tystnad och hoppas syskonen löser detta nu, hon vill inte vara en anledning till varför dem blev ovänner rejält. hon tyckte inte om se vänner ovänner med sin familj.

Efter en stund var hon inne i stan igen men utkanten, hon hade skipat taxi då hon kände för rensa tankarna, hon behövde det och orkar inte med en chafför som försökte flörta till sig en ung flicka. Vissa var så men inte alla. Hon hade inte så mycket koll runt sig

Flickan dök plötsligt upp från ingenstans. Hon tog ett hård grepp om Sara, drog ner henne till marken och satte sig själv ovanpå.
– Du har tagit allt ifrån mig!
skrek hon ilsket, rakt i Saras ansikte. Hennes ögon var rödsprängda av alla tårar. Lucas beteende hade verkligen knäckt henne.