Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och drog en hand över ansiktet, skulle verkligen försöka att jobba på sitt beroende och inte komma in i samma bana där igen. Han smekte hennes lår och kysste mjukt hennes kind.

Med en liten suck flyttade hon sig ner på golvet för att lägga sina smala armar om honom.
”Jag älskar dig,” mumlade hon och gosade in sitt ansikte mot hans hals, ”mer än något annat.”

"Jag vill inte att du ska ångra att du älskar mig." sade han allvarligt och kollade på henne med en allvarlig blick. Han stod fast vid att hon kunde tio gånger, om inte tusen gånger, bättre än honom och han ville inte tynga ner henne mer än vad han gjorde.

Förvånat lyfte hon blicken för att se på honom. Vad pratade han för dumheter egentligen?
”Jag ångrar ingenting.” Jason behövde inse att han var det bästa som hade hänt henne och den person hon höll väldigt, väldigt kär. Hon tänkte inte ge upp förrän han förstod exakt hur hon kände för honom.

Jason nickade lite och la händerna på hennes mjuka kinder innan han lutade sig fram för att mjukt kyssa henne. Han smekte hennes midja och drog sedan med fingrarna genom hennes mjuka hår.

”Jag menar det,” sa hon efter att ha avslutat kyssen. Hennes liv hade förändrats på ett positivt sätt tack vare Jason. Hon behövde sluta upp med att riskera att förlora honom hela tiden genom att fråga om sådant som inte angick henne.

Jason höll om henne och kysste mjukt hennes axel. Han nickade lite och smekte hennes rygg, om hon verkligen ville vara med honom så kunde han inte neka henne det.
”När vill du åka?” Log han nyfiket.

Precis som hon skulle svara på hans fråga knackade det på dörren och Brian stack in huvudet.
”Någon där nere som vill snacka med dig,” meddelade han Jason uttråkat, ”någon du känner utmärkt väl.”

Jason rynkade på pannan och reste sig upp. Han nickade lite och försökte tänka, hade ingen aning om vem det var.
”Stanna här.” Han pussade Leahs huvud och gick ner för trappan efter att ha tagit en pistol och lagt den i byxlinningen vid ryggen.

”Vilken tid det tog för dig att komma.” Valerie drog handen genom sitt hår och gav honom ett slugt leende. ”Saknat mig?” Det kanske inte hade slutat på det mest önskvärda sättet mellan dem med tanke på att hon skjutit Leah och allt det där, men det var säkert bortglömt nu.