Rollspelare & Wolfy prs

”Vill du ens vara med mig? Är jag inte värd att kämpa för?” Mumlade han osäkert och kollade ner på golvet. Hon var nog den enda personen i världen som kunde göra honom riktigt osäker.

”Klart du är.” Hade hennes hjärta inte gått i tusen bitar tidigare så gick det nu i miljontals. Det var hemskt att höra honom prata på det viset trots att hon kunde förstå varför han trodde så. Herregud vilken hemsk flickvän hon var. Och ännu sämre fästmö och fru skulle hon vara. ”Men det skulle vara själviskt av mig att be dig stanna.”

”Hur?! Hur kan det vara själviskt?” Frågade han och satte sig ner på golvet. Han kollade på henne med stora ögon och drog handen över ansiktet.

”Se på dig.” Hon visste inte vad han hade haft för planer egentligen men hon var orolig över att han skulle ha bestämt sig för att dra därifrån igen och inte se tillbaka. ”Det är inte meningen att jag, eller någon annan för den delen, ska få dig att må så dåligt.” Hon blinkade med ögonen, typiskt att hon igen ville gråta floder. ”Är det inte själviskt av mig att då vilja att du ska stanna kvar trots att du kan bättre?”

”Kan bättre? Senast jag var utan dig åkte jag utomlands och blev beroende.” Sade han och kollade på henne med stora ögon. Han skakade på huvudet och la händerna över ansiktet.

Hon svarade honom inte utan tittade istället skamset ner på sina händer. Om hon bara kunde lära sig att hålla munnen stängd i vissa situationer så skulle det inte gå på det här sättet. Impulsiva beslut kunde minimeras om hon tänkte på konsekvenserna.

”Men du kan bättre. Jag borde kanske åka, börja om på nytt och låta dig göra samma sak.” Sade han och kollade på henne. Han kunde leva helt hjärtekrossad, så länge hon var lycklig.

”Vad är det för struntprat?” Jason skulle inte åka någonstans alls. Hon fick väl vara självisk då men han åkte inte någonstans utan henne. Om det inte verkligen var något han ville utav hela sitt hjärta förstås. ”Nej, jag ska inte börja om på nytt utan dig.”

”Jag vill att du ska vara lycklig.” Han brydde sig verkligen inte om sig själv alls, bara hon mådde bra. Han kliade sig i nacken och höll blicken på golvet. ”Jag vill åka till England. Vill du följa med?”

”Jag är lycklig med dig.” Det var hon ju. Vem var hon ens utan Jason? Inte hel i alla fall. Men det var inte bara hennes lycka som spelade någon roll utan hans var precis lika viktig. Om inte viktigare för henne än hennes egen. ”Gärna,” nickade hon sedan med ett leende.