wolfy & rollspelare prs

Lite omtumlad kände han sig då hon hårt kramade om honom, han hade förväntat sig - för att inte tala om förtjänat en - örfil istället.
”Förlåt själv, det var onödigt av mig att tjata så,” mumlade han mot hennes hår.

”Nej det är det inte. Jag ska alltid starta massa onödiga bråk mellan oss, om man tänker efter alla bråk vi haft är på grund av mig. Förlåt.” Hon tittade på honom med stora ögon och bet sig hårt på läppen, ville inte börja gråta för hon visste att han skulle ge med sig och ta skulden isåfall. Hon ville ha en rättvis diskussion, utan att hennes känslor kom i vägen.

”Va?” Jonathan blinkade förvånat några gånger. Vad snackade hon om egentligen? Skulle alla bråk vara hennes fel? Det var nog det roligaste skämtet han hört på hela dagen. ”Alla bråk beror verkligen inte på dig.” Han kunde nämna ett flertal tillfällen han varit den som gjort bort sig. Ordentligt dessutom.

”Du vet att det är sant. Alla gånger vi gjort slut? Det har varit mitt fel varje gång.” Sade hon allvarligt och kollade på honom med stora ögon.

”Nej det har det faktiskt inte varit.” Han mötte hennes blick med en envis glimt i ögonen. ”Jag har gjort många misstag som du inte ska ta på dig skulden för.”

”Ja absolut har du det men du har inte slängt bort mig för det. Jag har. För många gånger, så jag frågar dig en gång bara. Vill du verkligen vara med mig?” Frågade hon och tittade upp på honom. ”Vi har varit utan varandra i två månader. Du kan få mer tid om du vill men vill du fortsätta vara med mig?” Hon behövde mest veta, det kändes som att hon ofta tog det beslutet åt dem båda.

Häpet öppnade han och stängde munnen likt en fisk på land. Han visste precis vad han ville men hennes fråga hade bara gjort honom så paff. Trodde hon att han inte ville vara med henne? Hade han på något sätt fått henne att tvivla på den saken?
”Du är den jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med,” sa han allvarligt.

Cleo nickade lite och kysste mjukt hans läppar, då skulle hon behöva sluta vara dramatisk om allt. Hon smekte hans kinder och drog sig undan efter en liten stund för att göra som han ville, alltså sova.
”Jag älskar dig mer än något.” Hon smekte hans kind innan hon kröp upp i sängen. Hon tog av sig sina kläder och drog täcket till hakan.

Han gick fram till sängen för att lägga sig ner bredvid henne.
”Jag älskar dig med.” Det var nu han mer än någonsin behövde finnas där för henne som stöd, inte för att ställa till med onödiga bråk. Med en liten suck la han armarna om henne i en kram.

Cleo smekte hans axlar och kysste mjukt hans panna. Hon slöt sedan ögonen och kurade nöjt ihop sig i hans famn, hade saknat honom enormt mycket.