wolfy & rollspelare prs

Han suckade och lämnade rummet, kunde lika gärna åka hem då om hon var på ett så tråkigt humör. Nu hade han visserligen inte gjort saken mycket bättre men det irriterade honom mer än det borde ändå.

Cleo kröp ner under täcket och bet sig hårt på läppen för att inte börja gråta. Hon drog täcket över ansiktet och suckade högt. Hon ville inte gråta, visste att han speciellt kunde höra henne så hon försökte tvinga sig själv att hålla det inne.

Irriterat gick han ut och lutade sig mot bilens huv, förvånades nästan själv över hans sätt att reagera och att det inte var så likt honom att stressa upp sig för ingenting. Mindre irriterad blev han inte direkt dock.

Cleo hörde dörren stängas, tänkte att alla hade lämnat, och tillät sig då att börja gråta. Hon snyftade till och drog ner täcket då hon inte fick i sig luft under täcket.

”Jag går en sväng,” upplyste han kort beskyddarna innan han stegade iväg. De skyndade sig naturligtvis ensam för de kunde ju inte låta en moroi, speciellt inte en kunglig, springa runt ensam då strigoi kunde lura bakom hörnet. Han skulle behöva lugna ner sig innan han skulle be Cleo om ursäkt.

Cleo lugnade sig efter en stund och tog sin dator, visste inte riktigt vad hon skulle göra med lägenheten som alla saker hade flyttats till. Hon suckade lågt och drog handen över ansiktet.

En promenad fick honom inte direkt att lugna ner sig men han kunde inte gå hur länge som helst heller. Då han var tillbaka utanför huset tvekade han länge innan han gick tillbaka in, antog att han inte bara kunde gå utan att försöka lösa det hela.

Cleo tänkte igenom allt som hade hänt sedan de träffats i sminkbutiken för första gången. Visst hade hon aldrig varit lyckligare men alla bråk, verkligen alla, hade varit hennes fel. Hon suckade högt och drog handen över ansiktet, behövde prata med Jonathan. Hon tog sin mobil och ringde upp honom, hellre att de löste allt nu än senare.

”Cleo?” sa han prövande och knackade på dörren till hennes rum innan han tryckte ner handtaget och stack in huvudet i rummet för att se på henne. ”Kan jag komma in?” Han kände sig ganska skuldmedveten för att han reagerat som han gjort. Det hade varit extremt onödigt.

Cleo la ifrån sig mobilen och reste sig upp. Hon öppnade dörren helt och kramade hårt om honom, kände sig elak som alltid startade små onödiga bråk.
”Förlåt..” hon kysste mjukt hans hjässa, visste ju att han hade rätt om hennes sömn.