PRS Medi & Vidomina

"Jag tror att det var det kemiska blodet i mig som lockade honom." Hon log och nickade.
"Jag ska vila mig en stund. Tack Jules." Hon lade sig ner och slög ögonen men hörde Mary snart och öppnade ögonen.
"Lisa." Hon log mot barnet och tog henne i famn.
"Hej söta du." Hon log och började vagga henne.
"Du är så söt vet du det?"

"Oj, förlåt..!", sa Mary när hon upptäckt att hon väckt Alice från hennes vila. "Jag trodde du var vaken än. Lisa saknade dig bara.".
Mary rynkade pannan i ett besvärat uttryck, men sjönk sedan ner i soffan bredvid Alice. Hon strök bort något från sitt byxben och såg upp mot Alice och Lisa sedan. "Jag är väldigt glad att ha dig här, Alice. Jag älskar barnen, men de är så små än. Du känns som en extradotter för mig.". Hon skrattade lite och vände bort blicken. "Oj, jag vet inte vad som for i mig..".

"Det är ingen fara. Lisa får alltid väcka mig." hon log och smekte henne över håret och vände sig mot Mary.
"Det gör inget. tekniskt sett är jag Rubys och Caspians barn med." Hon tyckte på axlarna och suckade.
"Det är inget mer med det." Hon log mjukt när Lisa greppade tag om hennes kind.

Mary log litet och blickade varmt åt hennes håll. Hon kände mycket kärlek för Alice, att hon var rädd om henne med, på liknande sätt som hon kände för sitt eget barn.
"Så bra att du åt något.", sa hon för att säga något. Det gick några sekunder. "Vet du vad du får för undersökning imorgon? Du har inte så många dagar kvar här nu, inte sant?". Mary tippade huvudet lite på sned och såg på medan Lisa greppat tag i en av Alices hårtestar som verkat fallit i hennes ansikte. "Inte greppa tag sådär, Lisa, det kan göra ont.", sa Mary med en lugn röst och sträckte sig efter Lisas hand för att lossa greppet hon fattat om Alices hår.

"Jag vet inte. Kanske får mer utdraget och stannar i en vecka till. Kanske han ser om jag är gravid eller så." Hon såg på Lisa och log.
"Du är så stark men inte dra i håret. det är ajaj." Hon skrattade och började leka med Lisa,
"Det kan vara att han ska kolla synen eller så." Hon såg på sin handled och rynkade på pannan.
"Så jag är född för ungefär 3 år sedan?"

"Gravid?". Mary såg oförstående ut och strök Lisa över kinden. "Har du träffat någon?". Hon såg fundersam ut. Lisa gav ifrån sig ett tjut av glädje när Alice lekte med henne. Lisa viftade med armarna i extas. Det fick Mary att skratta eftersom att hon såg så rolig ut. "Vad menar du med att du är född för 3 år sedan?"

"Sherman är Sherman. Han kanske tar prover han inte behöver." Hon såg på henne och visade sin handled där det var nio siffror under streckkoden och de första åtta var ett årtal, månad och dag.
"Det är att jag är tre år gammal. Jag har säkert fått något så jag ska bli stor fort. Jag är trots allt ett experiment." Hon såg på henne och log.

Mary såg eftertänksam ut och sneglade bort. Sedan återgick hon att se på Alice. "Ja, alltså. Det är ju så. Sherman är Sherman, men tror du att han är så opålitlig, det låter inte likt honom.", sa Mary och log mot Lisa som gav ifrån sig ännu ett ljud. "Om du är tre år gammal så.. lilla barnet då.", sa Mary lite skämtsamt. "Du får fråga honom, kanske han vet mer än mig.", sa hon sedan och funderade på om Jules visste något. Hon kunde lite om hans jobb och uppgifter, men det där lät nytt, tyckte hon.
"Jag ska gå och lägga mig. Jag tar med mig den här donnan.", sa Mary och sträckte sig efter sin dotter. "Säg till om det är något, annars ses vi imorgon vännen.". Mart lutade Lisa nära sitt bröst och gick sedan från rummet, upp mot övervåningen där sovrummen fanns.

Hon skrattade och log.
"Ja jag ska gå till mitt rum och sova lite jag med." Hon reste sig och smekte Lisa över håret.
"Sov sött." Hon gick mot sitt rum och gick och lade sig.

Dagen därpå vaknade Mary upp av att Lisa grät högt. Hon var fortfarande seg i kroppen och stapplade ut från sängen till Lisas säng för att trösta henne. Hon plockade upp henne och guppade henne för att lugna henne. Jules satte sig upp i sängen och gnuggade sig i ansiktet för att få bort sömnen. "Men vännen då.", sa han när han hörde sin dotters skrik av panik. Det var hjärtskärande. "Jag tar henne, Mary. Jag ger henne frukost. Duscha du, jag kan duscha sen. Vi hinner det.", sa Jule lugnt och klev upp för att dra på sig en morgonrock. Han tog Lisa från Mary och gick ner med henne till köket för att sätta henne i barnstolen och servera henne hennes frukost. "Lite morgontrött du med?", sa Jules till Lisa lite skämtsamt.