PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log lite roat, han hade rätt snart förlorat också denna omgång.

Hon log och lutade sig fram.
"Så kommer du göra mig till vampyr?"

Matthew skakade svagt på huvudet.
"Vad jag är, det är en förbannelse. Du vill inte behöva leva såhär", sade han och ögonen blev sorgsna. Å ena sidan så ville han inte förlora henne, vilket han garanterat skulle göra om hon var människa. Men samtidigt var det en förbannelse att leva såhär, att se alla omkring åldras och dö, att behöva flytta runt hela tiden.

Hon lade huvudet på sned och sträckte ut sin hand och tog hans.
"Det var itne meningen att såra dig." Hon reste sig.
"Jag vill inte att du är ensam och jag vill vara med dig."

Matthew log lite mot henne, flätade ihop sina fingrar med hennes.
"Det gjorde du inte. Jag vill vara med dig också, jag vill aldrig nånsin behöva förlora dig. Men jag vill inte att du ska behöva dras med den här förbannelsen", sade han.

"Det blir bar en förbannelse om man är ensam." Hon satte sig i hans famn.
"Och jag har inget emot att flytta ofta bara jag är med dig."

Matthew suckade, lade armarna om hennes midja och kramade om henne.
"Kanske. Men man måste fortfarande skada människor för att kunna överleva", sade han, det var nåt som plågade honom en hel del.

Hon smekte hans kind.
"Ta folk som bryter mot lagen då?" Hon lade huvudet på sned.
"Mördare och andra dåliga."

Matthew log snällt mot henne.
"Såvida du inte bryter dig in på ett fängelse eller nåt kan det vara svårt att veta vilka dem är", sade han snällt.

Hon drack av mojiton och log.
"Det är därför man ska veta vem man har med att göra."