Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Vad tänker du på?” Undrade Zihao efter en stunds tystnad och plockade upp en av katterna i famnen, nu mär Joshua lämnat honom. ”Alltså, Joshua..jag menade aldrig stt jag tycker om dig bättre nu, för jag föredrar helt klart när du är hälsosam och inte hänger på en tråd..men det känns så fel att säga det. Alltså stt säga att jag inte tycker lika mycket om dig nu som jag gjorde då, för det stämmer inte. Äsch, det kanske inte är någon idé att förklara? Kan ändå inte formulera mig”, muttrade nittonåringen och begravde ansiktet i kissemissens varma, fluffiga päls med en suck. Kunde han aldrig göra någonting rätt? Alltid säga någonting fel? Någonting som sårade Joshua? Det kändes verkligen kasst, så sjukt, jävla kasst. Kanske det var bättre att inte säga någonting, att sluta oroa sig? Men det kunde han ju inte heller göra..Herrejösses. Den tankegången fungerade ju helt klart inte alls.

Med bli en fäst på väggen framför sig lyssnar han halvt om halvt på orden som trillar ut ur Zihaos mun. Under tystnad ser Joshua upp mot den äldre, noterar hur han övergått till att mysa med Musse istället. Är han lätt att ersätta, är en katt det enda som behövs? Joshua vet mycket väl att detta inte är sant, men den mörka sidan av hjärnan kan inte sluta koka ihop alla dessa läskigheter.
"Det är okej," mumlar artonåringen, låter de smala små fingrarna glida över Bobbs päls. Katten må sig bredvid honom så fort han fall ner, och nu börjar han slicka honom över hakan, medan Bobb försöker kravla sig fast i den vita, långärmade tröjan. "Jag förstår vad du menar.."

Skulle Zihao ge sig och tro på orden eller inte? Det var den stora frågan. För han var ganska så säker på att Joshua inte alls förstod till hundra procent vad han menade. Nope.
”Är du säker på det?” Började nittonåringen trevande och ploppade ner den feta katten på den andres mage, så att han själv kunde böja sig över den magra kroppen. ”Låt inte hjärnan intala dig en massa skit nu..snälla? Hörde du typ ingenting av vad jag faktiskt sa? Att jag älskar dig..” fortsatte han och spärrade upp ögonen en aning. ”För det gör jag. Och det är ingen lögn eller någonting jag bara sa..för jag gör det verkligen. Okej? Snälla förstå det”, eldade han hätskt vidare för att slutligen falla tillbaka Amor soffan igen och dra händerna genom håret. ”Äsch, förlåt..”

Joshua borde nog ha det som sitt dagliga motto, låt inte hjärnan intala dig en massa skit.. det är så sant så.
"Hörde du vad jag sa?" frågar artonåringen, fångar upp Zihaos hand i sin för att dra ner honom bredvid sig. Det är klart att nittonåringen inte skulle säga det utan någon eftertanke. Den äldre är nog ovan vid liknande situationer, vilket är fullkomligt förståeligt. Joshua gömmer ansiktet intill den andres bröstkorg, drar in den lugnande doften. "Jag älskar dig också, förlåt.."

”Bäst för dig det”, knorrade Zihao, trots att han skämtade. Som sagt, ingen kunde fullt ut styra över sina känslor. Så om Joshua helt enkelt inte haft känslor för den äldre, hade det inte funnits någonting att göra åt saken förutom att acceptera det. Men som tur var, så verkade det som om deras känslor för varandra var besvarade - vilket kändes löjligt underbart och bra. ”Jag har typ aldrig varit i en relation med någon, så döm mig inte om jag är konstig och inte vet hur jag ska bete mig”, mumlade han efter en stunds tystnad och började pilla med de blonda lockarna. ”Men jag antar att det kommer bli bättre och bättre med tiden..”

Varför i all sin dar skulle Joshua döma den äldre för något sådant? Nej, artonåringen själv är inte så duktig när det kommer till förhållanden.. det är rätt jävla jobbigt när man har tillitsproblem, och ett förhållandens nyckel är tillit och kommunikation. Tyvärr brukar Joshua alltid ta allt personligt, och han brukar analysera allt i sitt stackars huvud. Det är ett vidunder att Zihao älskar honom trots det.
"Typ aldrig?" Upprepar han och huvudet faller på sned medan ett retsamt leende stryker sig över läpparna. Händerna kramar om den andres hårt. "Vad menas med det?"

”Tycker du att det är roande att jag aldrig varit kär förut?” Undrade Zihao med smalnande ögon och blängde tvärt på Joshua. ”Och med typ så menar jag förresten aldrig, om du inte redan insett det”, fortsatte han bittert och sneglade ner mot sina händer, samtidigt som kinderna blev rosiga. Nej, nittonåringen hade faktiskt aldrig varit i ett förhållande innan, åtminstone inte ett seriöst förhållande. Han var helt ny när det kom till sådana grejer och hade definitivt mycket att lära. En liten gröngöling, med andra ord, även om det var få som trodde på det fullt ut. Få? Det var typ ingen som trodde på det.

"Roande, nej." försäkrar Joshua och skakar bestämt på huvudet, det är väldigt gulligt... att få vara någons första kärlek, artonåringen hade aldrig trott att han skulle få vara det. Även med sin före detta kan han aldrig kalla det kärlek, inte jämförelse med det han och Zihao har. Kanske aningen roande, att han känner sig mycket vuxnare som artonåring än sexton. Men som sextonåring hade han trots allt trott att han var kär. Vilket visade sig vara rätt irrelevant. Händerna glider upp mot de skarpa kindbenen, kupar Zihaos ansikte i dem. "Jag har inte upplevt sådan kärlek heller, ska du veta."

”Nej, men jag kan nästan slå vad om att du är betydligt mer..experienced än vad jag är”, muttrade Zihao och sänkte blicken när Joshua kupade händerna om de rosa kinderna. ”Jag skojar inte när jag säger att du är min första kärlek, den första jag någonsin trott att jag ät kär i. Skillnaden är väl dock att jag inte tror att jag är kär i dig, utan vet..jag bara vet”, knorrade han vidare och vände plötsligt upp blicken. Fan vad han kände sig fånig, alldeles barnslig och allmänt grön. Vilket han ju i och för sig var, men ändå - ändå var det jävligt pinsamt och jobbigt. Usch. Speciellt eftersom Zihao faktiskt var äldre och borde rent tekniskt sett borde ha upplevt mer.

Det kanske Joshua är, nu vet han ju inte riktigt vad det är Zihao gjort och inte gjort, men det spelar ingen som helst roll.
"Du, det spelar ingen roll alls, okej?" Mumlar han och ser dumt ner i Zihaos mörka ögon. Artonåringen må se hemskt oskyldig ut, men han är rätt långt ifrån det.. Hur mycket han än önskar att det inte varit sant. "Du vet, jag har trott att jag varit kär innan, som ovetande tonåringar kanske gör ibland, men det går inte att mätas med dig. Nej, jag älskar dig.. det är en hel ny känsla, och helt ärligt skulle jag gå tillbaka så att jag var helt jävla grön och orörd, för att kunna gå igenom alla första steg med dig istället." Jisses, kinderna blir glödheta av orden som Joshua slänger ut sig, dock ler han blygsamt och lämnar en lätt kyss på Zihaos läppar. "Jag har verkligen inte älskat någon annan såhär."