prs rollspelare & wolfy

För ett kort ögonblick blundade han, njöt av den svaga vinden som lekte med hans hår och doften från havet som han andades in. Om den här stunden ändå kunde vara för evigt.
"För vad?" Jax öppnade halvt ögonen för att se ner på henne.

”För att du planera en bra dejt.” Log hon stort och smekte hans arm. Hon slöt ögonen i några sekunder till innan hon vände sig mot honom. ”Ska vi åka tillbaka nu?” Log hon och la armarna om hans nacke.

Hans blick mjuknade en aning igen, fick lite dåligt samvete över att hela relationen som de inte hade var särskilt genuin från hans sida. Han hade verkligen börjat tycka om henne men han var inte säker på om det var tillräckligt mycket för att avstå från det han var där för att göra.
”Mm, men det här måste vi göra om,” sa han med ett litet flin.

Evelyn log stort och kysste mjukt hans läppar, kunde inte låta bli. Hon tyckte verkligen om honom, det var nästan att hon övervägde att låta honom träffa hennes föräldrar då hon ofta var tidig med det. Hon smekte hans axlar och log stort.
”Jag ska på en tillställning nästa vecka, väldigt uppklätt och sånt. Vill du vara min dejt?” Log hon svagt och tittade upp på honom. Visst kände hon honom knappt men hon kände mycket för honom.

”En tillställning säger du?” Jax lutade huvudet en aning bakåt då han låtsades fundera efter trots att det var ett enkelt val. Dels för att han ville gå tillsammans med Evelyn, hon skulle ha honom mållös med sin klädsel men också för att det var ett ypperligt tillfälle för honom att komma viktiga folk närmare. Folk som kunde ta honom till den rätta personen.
”Vad som helst för dig,” nickade han tillslut och kramade om hennes händer.

”Det är för välgörenhet också.” Log hon och pussade hans kind lite snabbt innan hon vände blicken till ratten och alla knappar för att styra båten. Hon rynkade lite på pannan och påbörjade ett tappert försök att ta tillbaka dom till båten. ”Helt ärligt, jag har ingen aning om vad jag gör. Att vi kom hit är ett mirakel.” Erkände hon och tittade på honom lite snabbt.

”Jag visste väl att jag borde ha lyssnat på min intuition,” flinade han då hon menade att hon inte hade en aning om vad hon höll på med. Hon kunde ha lurat honom med tanke på att de klarat sig galant hittills. Jax ställde sig bakom henne och la händerna på ratten. ”Vet du något alls om båtar?”

”Nej, jag gillar att vara på vatten bara.” Skrattade hon och tittade leendes på honom. Hon lutade sig bak mot honom och gjorde sitt bästa för att styra den till hamnen igen. Hon rynkade på pannan då det stod massa poliser vid platsen där båten skulle stå. ”Vad händer?” Mumlade hon tyst för sig själv.

Jax la sina händer på den stora ratten för att hjälpa henne att styra, berättade samtidigt hur hon skulle göra och vad olika benämningar betydde. Han fick en klump i halsen då han såg en klunga poliser stå vid bryggan. Vad fan skulle det betyda? Trots att hans undermedvetna tyckte det var bäst att fly än illa fäkta så skulle det bara verka misstänkt om de ändrade riktning, han fick helt enkelt koppla på sig en god min och hoppas på det bästa.

”Vänta här.” Sade hon tyst när de var framme. Hon kysste mjukt hans läppar innan hon tog på sig sina klackar. Hon smet till rummet för att hastigt ta på sig kläder innan hon gick ut. Hon höjde på ögonbrynen och granskade poliserna, hade ingen som helst tillit för dom. ”Vad vill ni?” Frågade hon kort och la armarna i kors över brösten. Hon tänkte inte lämna båten riktigt än utan stod kvar.