PRS Ginerva2003 & Emma07

Nathans farbror, Mike, hade diskret följt efter Kim en liten bit, genvägen hon tog var en något mindre gata så där passade han på att gå ikapp henne.
"Får man fråga vad en ung tjej gör själv på såna här smågator?", sade han, eftersom han ändå raderade minnet av händelsen sen brukade han alltid roa sig med att skrämma upp dem lite först.

” jag får inte prata med främlingar” sa Kim och börgade gå fortare.

Mike log roat till, gick lätt med hennes snabbare steg. Han tog tag i hennes arm och drog med ett flin in henne i gränden.
"Åh, ärligt talat vet jag inte om döda räknas som främlingar", sade han och förvandlade sig över till vampyr, han roades rejält av att skrämmas först

” hahahaha hjälp!!!!!!!!” Skrek Kim samtidigt hon försökte koma lås.

Mike höll fast henne i ett hårt grepp.

Nathan rynkade på pannan när ljudet nådde hans öron, han hade ju bättre hörsel. Han skyndade sig genast dit, fick snart syn på Mike och ilsknade genast till. Han förvandlade sig genast - han var inte stark nog att ta sig an en annan vampyr om han inte var förvandlad. Han drog kraftigt undan Mike som flög bak ett par meter.
"Låt henne vara", sade Nathan kort, Mike såg på honom och morrade till.
"Din lilla skit.. Är det här hur du tackar den som räddade ditt liv?", morrade han fram.
"Du räddade mig inte, du gav mig ett helvete till liv", svarade Nathan direkt, han hade en poäng med att han hade räddat hans liv men med tanke på vad för liv han fått så skulle han nästan hellre dött.

Kim Var helt chockad och bara stirrade på dom.

Nathan såg kort på Mike som verkade vara splittrad mellan om han skulle ge sig på Nathan eller ge sig, han visste att Nathan kunde skada honom en del då Mike ju var hans skapare. Snart verkade han ge sig
"Du har problem när du kommer hem", sade Mike kort innan han helt enkelt försvann, eller det såg ut så för det mänskliga ögat åtminstone. Sanningen var den att han helt enkelt var så snabb att han verkade försvinna. Nathan såg på Kim.
"Är du okej?", frågade han, tyckte det var onödigt att fråga om hon blivit biten då han inte kände doften av blodet.

”Jag är okej bara lite chockad” sa Kim.
” föresten Tack”

"Bra", svarade Nathan, såg på henne.
"Lugnt. Försök hålla dig undan ifrån såna här smågator. Jag tror jag och Mike är de enda här, men jag litar inte på honom för fem öre"; sade han.

” okej” sa Kim.