PRS rollspelare & Emma07

Jake suckade lite och nickade svagt, läkaren hade förberett dem på det värsta.
"Läkaren trodde inte att han skulle klara sig", svarade han tyst, han hade sagt till han och modern innan Isabella kommit dit.

"Hur känner du över det? Är du redo för att bli kung isåfall? Att behöva fejka glädje på din kröning? Den kommer ske snabbt." sade hon och kollade på honom.

Jake suckade och skakade lätt på huvudet.
"Jag vet inte. Ärligt talat så känner jag mig inte alls redo för det", sade han ärligt, visserligen var det vad han hade blivit tränad för i hela sitt liv men han kände sig inte redo för det.

"Då är det bäst att vi ber för din fars återhämtning." suckade hon och smekte Jakes kind. Hon lutade sitt huvud mot hans bröstkorg och slöt ögonen i några sekunder.

Jake nickade svagt och suckade, slöt ögonen lite igen. Han kunde bara hoppas på det bästa då han inte kände sig särskilt redo för att bli kung. Han öppnade snart ögonen igen och suckade.
"Vi borde kanske ge oss tillbaks snart", sade han sen, både ville och ville inte ge sig tillbaks - han njöt av att få vara där med henne samtidigt som han ville tillbaks och se hur det gick med fadern. Det var kanske inte heller det smartaste att vara iväg för länge heller efter vad som precis hänt.

Isabella nickade lite och reste sig upp. Hon sträckte fram handen för att hjälpa honom upp med ett leende på läpparna. Hon önskade verkligen att hon hade fel och att kungen skulle klara sig på något mirakulöst sätt men hon vågade inte hoppas på för mycket.

Jake log svagt tillbaks mot henne, tog hennes hand och reste sig upp. Han höll kvar hennes hand och började tyst gå tillbaks emot slottet försjunken i tankar, hoppades på att det skulle gå bra.

Isabella gick efter honom och kramade hårt om hans hand med sin, ville verkligen inte att han skulle bli besviken.
"Jag älskar dig och finns alltid här för dig, glöm inte det." sade hon tyst.

Jake såg tacksamt på henne, det värmde verkligen att få höra det ifrån henne.
"Tack", sade han tyst, gick i tankar lite. Snart kunde man höra klockorna ringa ifrån slottet och Jake stannade med en gång till och såg upp, dem kunde bara betyda en sak då det endast var vid några enstaka tillfällen dem ringdes i - avgången eller ingången utav en kung. Han bleknade lite direkt.
"Nej", mumlade han med en gång.

Isabella rynkade på pannan, fattade inte vad klockorna betydde först då hon aldrig hört den i sitt liv. Hon fattade däremot ganska snabbt av hans reaktion och svor tyst. Hon tog tag i hans ansikte och kysste hans läppar.
"Jag litar på dig, Jake, du kan göra det här." sade hon tyst och smekte hans kinder. "Upp med huvudet, sörja kan du göra sen. Du måste visa upp dig som en värdig kung." sade hon tyst.