PRS Zora & Emma07

Aralion åt tyst

~hopp~

Nalia hade inte varit glad när hon ade sagt hejd åtillhonom dne dagen, men hn visste han snart kom hem. Hon satt och pilalde på deras nyfödda barn.

Aralion var påväg hemåt, hade verkligen saknat hela familjen och var riktigt glad över att få komma hem igen. Han hade blivit hemskickad i förtid tack vare att han fått en pil i benet, så han fick gå med käpp nu och det syntes hur han haltade ganska rejält.

Nalia satt ute under ett träd då barnne lekte. hon var lite inne i sina tankar där ohn satt och pillar på barnets lila hand

Aralion närmade sig till sist nu, det gick inte snabbt när han fick halta fram. Men snart kom han så nära att han kunde se huset, ökade på stegen ltie mer nu då han ju förstås längtade hem

Nalia satt tyst, hon granskar flickans ansikte och log till, flickan hade arlaions läppar och ögonfrom men nlaias näsa. Hon hade kol på barnen som lekte vid en gunga hon hade fått häjlp att fixa till dem av en i byn.

Aralion var påväg dit nu, kunde snart börja se barnen och Nalia längre bort och gick, eller rättare sagt haltade, ditåt

Nalia hade hört stegen och såg upp och såg Arlaion och log direkt till

Aralion märkte att Nalia sett honom och log genast till, närmade sig dem nu

Nalia tog sig tyst upp och mäkte ungnara var helt inne i gungna. hon gick tyst till honom
-hey
sa hon och såg käppen
-sa åt dig inte skads
asa og