Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon hade lyckats somna och vaknade nu och satte sig upp och drog åt sig klänningen och såg upp på honom.
"Jag ska gå." Hon drog på sig den och nytt smink och fäste kniven vid låret igen.
"Vi kanske ses?" Hon log och började att gå mot dörren.
Hon kom ut på däck och sprang sedan mot sitt hem och såg på John.
"De ska plundra. Jag fick inte ut ur Hector." Hon mådde illa och bljde sig fram och kräcktes.
"Jhon snälla se till att de for sota för det."

På däck hade John och de andra samlats på däck, rörde sig mesta del ihop eftersom de inte vågade synas ifall Francis skulle få syn på de. Ethan och de andra hade undrat var Kiliah tagit vägen och blivit oroliga, särskilt när det blev nästa dag och hon inte syntes till. När hon kom rusande på däck fångade John in henne innan han hastigt släppte henne då hon kräktes över skeppskanten. "Kiliah..!", flämtade John och Ethan kom hastigt upp på fötter för att rusa fram till henne. "Kiliah! Vad hände?"

Hon ville bara gå och lägga sig.
"En kvinnas kropp kan öppna många möjligheter." Hon höll sig för magen och grimaserade illa.
"Förlåt min kapten. Jag såg bara en karta över det närmaste öarna. Men Hector sa det skulle plundra ön. Så vi går till attack redan nu." Hon såg acksamt på honom.
"Och ikväll äter vi som kungar och har en fest." Hon såg på Ethan.
"Jag hade samlag med den vidrigaste mannen någonsin."

John såg ut att tänka efter. Han förbannade Francis och hans besättning i ett ohörbart mumlande och såg sig sedan om på männen. "Ethan, samla de andra, vi går till attack nu.".
Han gick fram till Kiliah och drog in ett andetag för att säga något mer. "Kiliah, gjorde han dig illa? Vill du vänta här eller kommer du med oss? Det finns svärd..". Det sista var menat som ett sätt att locka med henne och kanske få henne på bättre tankar.
Ethan kom tillbaka med männen från besättningen. "Frank då?". Ethan hade med sig honom i släptåg. John vände från Kiliah för att se åt Ethans håll. "Frank.", mumlade han. "Din far..", började John, men Frank klippte av. "..Min far är ingen annan än en mördare. Tro mig, jag vet.". John andades in. "Då är det bestämt.". Han såg sig om på de andra männen. "Samla era vapen, vi går till attack nu."

"Han var väldigt rå ska jag säga. Har ont men jag klarar mig Kapten." Hon såg upp på honom och log av ren glädje.
"Jag ska bara byta om och sitta en minut för att vila mina ömma ben. Sen en klunk av rom sen är jag mer än redo. Jag vill se deras min när de ser mig med min familj." Hon log mot honom och tog Johns hand.
2Kan ni hålla er i tre minuter?"

John placerade en betryggande hand på hennes arm. "Javisst, Kiliah. Vi väntar på dig.", sa John och log litet och mötte hennes blick. Han var glad över att hon hade hittat sin plats som en i familjen. Familjen gick först, det innebar besättningen och skeppet. Kapten John skulle se till att vem det än var som skadat Kiliah så, skulle få lida. Han andades in och gick fram till Ethan och de andra. Frank hade valt att lämna de nu. Så fort de skulle till attack tänkte han gå. Han hade inget mer där att göra. Heller ingen lust att träffa sin far. Ethan och de andra skålade så att flaskorna klirrade och klunkade i sig av romen. Snart skulle de strida och de tänkte inte förlora.

Hon skyndade sig snabbt iväg och kom tillbaka i sina normala käder och satte på sig sitt bälte där hennes svärd kunde sitta och hon sate upp håret i en knut i nacken och tog emot romen och drack.
"Jävlar va skönt att se er igen." Hon log och höjde glaset.
"Nu ska vi se tlil att Francis lida. Hector kommer krypa och de andra kommer att böna och be om nåd." Hon log och såg på Ethan.

Ethan lade en arm om hennes rygg och kastade henne ett leende. Han var glad över att se henne igen, välbehållen, trots Francis och hans besättnings gästfrihet. "Du kan ha räddats oss allihop nu, det återstår att se.", sa Ethan och drack upp resten av romen från sitt glas.
John tog ett steg ut på däck för att öppna munnen och med en hög röst tala. "Lystring! I alldeles för lång tid har Francis och hans pirater mördat, plundrat och nu även gett oss på en av våra egna- Kiliah!", de andra stämde in med rop. Kapten John fortsatte. "..Det är dags att då får sota för det! vi ger oss av genast, lämna ingen vid liv.". John höjde sitt svärd och tillsammans vrålade de och satte fart från deras skepp, över hamnen mot Francis och hans pirater.

Hon höjde sitt svärd och gick efter John och pekade på hans skepp.
"Det där är det. Jag fjeskade som fan." Hon skrattade doft.
"Jag var tvungen att kyssa den mest vidrigaste grisen på ön." Hon ryste.
"Så han ska få sota först." Hon såg på Ethan och log.
"jag såg mina gamla kronjuveler. Jag skulle vilja ta tillbaka dem. Går det tror du?

"Ta vad du kan, ge inget tillbaka.", svarade Ethan på Kiliahs fråga och flinade. han drog sitt svärd och rusade efter de andra mot det mörka skeppet.
På Francis skepp hade piraterna planerat en plundring och väntat på rätt tillfälle. De visste att i denna stund hade ön ett besök av den engelska flottan. Den engelska flottan var rik och hade garanterat med sig värdefulla föremål och guld. Allt sådant de suktade efter. I Francis kammare stod han tillsammans med Hector och några till från besättningen för att planera attacken, men hejdade sig när de plötsligt hörde steg på däck. Det var kapten John och de andra som hade rusat dit för att slå ner de. Francis drog sitt svärd och pistol för att gå före de andra på däck med de andra i släptåg.
Francis klev ut på däck och upptäckte John som verkat redan spetsat ihjäl tre av Francis besättning. "John!", ropade Francis och flinade så att hans guldtand blänkte till. Kapten John gjorde utfall mot hans håll för att slå ner honom, men Hector blockerade vägen med sitt eget svärd.
Kapten Johns besättning var i strid med Francis.