PRS botillia1 & Lupple

Han skakade lätt på huvudet.
- ja vi kan tatuera oss men vi måste kunna komma på ursäkter eftersom det inte kommer något blod när de sticker med nålen sa han och såg sig runt och började gå mot en affär som hade barnsaker. Han höll mjukt hennes hand och gick in i affären och såg på alla söta saker.

Hon nickade sakta och flinade brett mot honom.
"Tänk om typ flera år framåt- när samhället förändras och så kanske det är jätteovanligt med tatueringar." Sa hon lågt och drog lite i hans arm.
"Du måste berätta hur samhället har förändras. " Viskade hon men släppte sedan taget om honom när hon såg alla barnsaker.
Det var väldigt svårt att inte börja springa runt i affären i onormal hög fart. Hon tvingade sig att greppa tag i honom igen och gå sakta för att titta på alla saker.

Han kunde inte låta bli att le.
- jag kan berätta det sen, men nu ska vi shoppa saker till vårt barn sa han tyst i hennes öra och gick in i affären. Han såg sig runt på alla saker och log svagt, det var verkligen så mycket gulliga saker.
- vi vet ju inte om det är en tjej eller kille föresten sa han och bet sig i läppen.

Hon såg på honom och skrattade lågt, nickade sakta.
"Åh det spelar ingen roll. Vi får handla könsneutrala saker." Sa hon ärligt, tog en korg och började plocka i. Allt från skor till gosedjur och nappar.
Hon ville ha allt men hon visste att med denna väldigt annorlunda graviditet så borde uppväxten vara likadan. Bebisen skulle säkert växa väldigt väldigt fort- så att köpa massa kläder skulle bara vara onödigt. Men hon ville.

Han såg på henne och nickade innan han lyfte upp en liten nalle och la i korgen.
- jag tänker i alla fall bestämma att vårt barn ska ha en nalle sa han och såg hennes tvekan.
- vad tänker du på älskling? Du får köpa allt du vill sa han med ett litet leende medan han höll om henne mjukt.

" En nalle? Såklart den ska ha." Flinade hon men slutade sedan flina och såg på honom.
" Allt jag vill? älskling då kommer jag köpa hela affären. "Muttrade hon men hans godkännande om att hon fick köpa allt muntrade upp henne och hon började plocka i kläder, alla kläder hon kunde hitta i alla storlekar.
De var så sött och smått.

Han granskade henne och skrattade lätt. En expedit kom fram med ett leende.
- grattis till er, behöver ni hjälp med något? Har ni köpt en vagn tillexempel? Frågade hon med ett litet leende. Theodor vände blicken mot henne med ett leende.
- jo men vi kan nog behöva hjälp med en vagn sa han med ett leende och granskade tjejen, han kände igen henne men visste inte varifrån.

Amelia vände upp blicken och såg på expediten, hon var bara vänlig och gjorde sitt jobb men hennes närvaro var ganska påfrestande.
Hon lutade sig mot Theodor och log svagt.
" Vagn, ja tack." Log hon och kramade hårdare om Theodor.

Kvinnan nickade med ett leende och började visa dem mot vagnarna.
- här har vi alla. Jag skulle rekomendera denna för den är främst säkerhetstestad och har många bra finesser. Men den är ju också ganska dyr sa hon med ett mjukt leende.

Amelia följde med och såg runt på vagnarna men fastnade med blicken på den hon talade om innan hon talade om den.
Den var helt klart finast, och såg väldigt smidig ut.
"Finesser, som vad exempelvis?" Sa hon och gick närmare vagnen och kände på den.
Priset var nog inget problem oavsett vad dem valde, hon vände en blick mot Theodor för att se hans uttryck.
"Vad kostar den?" Sa hon och försökte leta reda på en prislapp men såg inget stå någonstans.