LärareXelev

Snape gick till ett fönster och tittade ut över Hogwarts mörker och funderade.
Om Voldemort tog över skolan så skulle han behöva göra allt han kunde för att beskydda eleverna, även om han inte kunde göra det synligt.

Hon granskade professor Snape som stod vid fönstret med sina klarblå ögon. Hon undrade vad han grubblade på. Hon tvättade klart speglarna och fortsatte med att sopa på golvet

Snape slöt ögonen och fortsatte fundera och lät sin händer falla till sidorna.

Snape hade stått vid fönstret ett bra tag. Hon hade hunnit sopa klart golvet och lite annat så hon gick försiktigt fram till honom.

- Professor Snape? Jag är klar nu

Snape hade hört henne men öppnade ögonen först då hon kom och sa att hon var klar och han såg på henne och sa.
- Jaha, okej,....ja då tror jag att du kan gå för idag.

Hon såg upp mot honom. Han såg väldigt trött ut, trött i huvudet.

- Ok, vi ses imorgon.

Snape nickade och stod kvar vid fönstret och suckade en aning.
Vad tänkte Dumbledore på egentligen.
Den dumma ringen, varför tog han på sig den?
Bar sig dumt åt, det var rektorns enkla förklaring.

Hon gick genom korridorerna mot sällskapsrummet när när hon hörde ett skrik. Hon stannade up och satte fart mot ljudkällan. Hon sprang genom de långa korridorerna mot ljudet av krossat glas och ropande. Hon nådde herrtoaletten där ljudet kom ifrån. Hon tvekade vid dörren men bestämde sig för att det här var inte en tid för att bry sig om vilket kön man hade. Hon öppnade dörren och såg skymtar av Draco Malfoy springandes. Det skjöts blixtar från hans stav samt någon annan som hon inte såg.

- Sluta!

Skriker hon och rusar fram till Draco.

- Sectumsempra!

Hon hörde en annan killröst skrika en besvärjelse. Instinktivt så ställde hon sig framför Draco. Hon kände hur hon träffades av besvärjelsen och flög ner till marken.

Snape hade kommit ut ur sitt rum och gått genom korridorerna då han hörde något och gick dit och få han slog upp dörren så flämtade han tyst.
Miss Garrick låg pp marken medan blod välde fram medan potter och Draco bara stod där som två fäntrattar och han gick snabbt fram och puttade undan de 2 med sådan kraft att de for baklänges medan han föll ner knä vid flickan som han först nu insåg att han fakriskt brydde sig.
Tur att han kände igen förbannelsen eftersom det var hans egen och arr han hade motformeln och han förde trollstaven över blodet och började i stort skett sjunga motbesvärjelsen om igen

Hon flämtade efter luft och som som i en dimma hur professor Snape böjde sig över henne. Hon vände blicken upp mot taket och det svartnade framför ögonen