Not what I wanted [PRS]

Så det hade bara varit ett skämt. Var han lättad eller halvt besviken över det faktumet? Lite svårt att avgöra faktisk, speciellt med tanke på att sjuttonåringen faktiskt inte skulle ha någonting emot att fly med Joshua. Då skulle de ju ha all tid i världen för sig själva - kunna ägna varje vaken stund till varandra. Fast alla dessa tankar skulle han bli tvungen att spara till framtiden, som sagt, och därmed var det bara bra att den yngre förklarat det hela som ett oskyldigt litet skämt.
”Japan och Kina”, upprepade Zihao och borrade ner näsan i det där nytvättade, mjuka håret. ”Jag saknar det faktiskt ibland, Kina alltså. Språket, maten och kulturen i största allmänhet. Vårt hus där är gigantiskt och..och mamma finns där. Inte för att hon är något helgon eller så, men hon är ändå min mor och även om hon är ganska trångsynt älskar jag henne”, mumlade han och lutade sig tillbaka en aning. ”Bor din pappa i Japan eller England?” Frågade han därefter, utan att riktigt tänka på det där med att ämnet kunde vara könsligt. Den möjligheten hade liksom helt rymt tankarna. Han placerade de stora, smala händerna runt Joshuas kinder och stråk tummarna löst över den bleka huden. Väga sig? Just ja, så var det. När skulle sextonåringen inse att ingenting skulle lyckas skrämma iväg den äldre? Åh, herregud. Att det var anledningen till att han ville fly fick en liten klump att bildas i magen på Zihao.
”Du måste få det där nyckelbenet fixat förr eller senare..och om du vill så kan jag låta bli att titta?” Föreslog han tyst och drog sig undan. Nej, nu var det helt klart dags att börja klä på sig och göra sig i ordning.

Att ha Zihaos ansikte nerborrat i de mörka lockarna känns väldigt trevligt, mysigt och säkert på något sätt. Kokosen gör allting väldigt behagligt och gott luktande.
”Jag vill också lära mig mer om språket, maten och kulturen i Kina,” berättar Joshua med lysande, glansiga ögon. Nu är han lite av ett språkgeni, och älskar att lära sig nya saker, men i grund och botten vill han lära känna den äldre bättre, det är därför han är så engagerad. Han vill se vart han bodde som liten, hur hans liv såg ut innan han blev biten. Svårt att fixa kanske. Det där med att sakna sitt hemland kan sextonåringen definitivt känna igen sig i, även om han bott i England ungefär lika länge. I Japan hade landet varit så bekymmersfritt, fadern hade inte slagit dem eller varit hemskt elak mot deras moder. Det där svaga leendet som dykt upp över de fylliga läpparna faller illa kvickt. Fadern. De har aldrig pratat om Lewis brödernas pappa innan. Och det är helt klart av en rimlig anledning, det är inte direkt någon trevlig historia. En historia som pojkvännen inte ska behöva bekymra sig över. Eller någon annan av Huaze familjemedlemmarna.
”Min pappa sitter i fängelse, men jo.. han sitter i London.” Det är väl någonting som Joshua avskyr att prata om, men om Zihao vill lära känna honom, ja då är det bra att veta om faderns historia. Bland annat för att mannen är en stor anledning till att gryffindoreleven blivit som han blivit, fullkomligt okej med att bli slagen och nersparkad. Självhat och hela alltet. Med tänderna febrilt gnagandes i underläppen börjar han skölja bort ansiktsmasken och knyter fast en handduk runt höftbenen. ”Okej, vi får se.. men vi bör väl ta och röra på oss.”

”Förlåt, jag borde inte ha frågat”, mumlade Zihao och gjorde en grimas. Lika taktlös som alltid, ingen ändring på det inte! Han stirrade efter Joshua när denne klev ut från duschen, med handduken virad kring höfterna. Det där underbara, älskvärda leendet hade verkligen försvunnit som i ett slag. Dumma, dumma, dumma Zihao. Varför kunde han aldrig hålla sin stora trut och sluta vara så jävla nyfiken för? Trots att den yngre gått ut från duschen stannade den äldre av de två kvar ett slag. Inte för att faktiskt använda duschen eller så, utan mer för att klanka ner på sig själv mentalt. Bra, nu hade han verkligen förstört allt. Innan hade stämningen varit härlig och varm, men nu kändes allt plötsligt kallt. Nej, det var inte som om det skulle vara så mellan dem resten av livet, däremot var det helt fel tillfälle för den stämningen. Sextonåringen skulle tvingas väga sig, någonting slytherinaren insåg måste vara väldigt jobbigt för honom.
”Men du, det kommer gå bra hos madam Pomfrey”, sade sjuttonåringen och tassade slutligen efter pojkvännen. ”Hon kommer fixa det där nyckelbenet på ett kick och efter det kan vi kanske ta med oss lite te ut och sitta under eken nere vid sjön?” Föreslog han trevande, i ett försök att få upp stämningen igen. De kunde tala om den andres far när tiden och tillfället var rätt - det var den inte idag, inget av det. ”Vi kanske kan leta rätt på dina vänner också om du vill? Tror fortfarande inte att de tycker om mig särskilt mycket. Eller snarare inte alls.” Han böjde sig ner och fiskade upp kläderna som låg slängda på golvet. Uttöjda, de var fortfarande förfärligt uttöjda efter den lilla incidenten tidigare. Men men, bättre än ingenting. Tröjan satt löst över överkroppen och byxorna var han tvungen att knyta till riktigt ordentligt i midjan. Varför hade han inte varit tillräckligt smart för att ta med sig egna kläder för? Åh, korkad, så jävla korkad. Zihao sneglade diskret mot Joshua när han var klar, innan han bestämde sig för att fiska upp en hårborste och dra den genom håret. Bakåtslickat. När det torkade skulle luggen naturligtvis falla ner i ögonen igen, men just nu låg den platt mot huvudet.
”Hm, vad tycker du om den här frisyren?” Undrade han och spann runt på stället, satte händerna i midjan och började posera. Töntigt? Absolut.

”Det är klart att du får fråga det Zihao, du kunde inte veta det.” Försäkrar sextonåringen som stirrar in på sig själv i spegeln. Det är väl ändå ett samtalsämne som förr eller senare kommer att komma och de kommer behöva prata igenom. Det är inte konstigt att vara nyfiken på sin pojkväns föräldrar direkt, verkligen inte. ”Så det är ingenting du behöver be om ursäkt över, okej?” Verkligen inte, förhoppningsvis kommer den äldre att vara lika förstående när Joshua kanske börjar fråga om Huaze brödernas mamma. Hur som helst, han vill inte att den andre ska känna skuldkänslor för något sådant, absolut inte. Nu måste han fokusera på annat, andas och ta lite saker och ting i taget. Ja, han kommer behöva dricka en massa sörja för att få nyckelbenet på rätt spår, ja han kommer behöva väga sig, men först måste han ta hand om huden och tänderna och börja klä på sig. Plus låter det där med att dricka te nere vid sjön väldigt frestande. Mysa och krama varandra nonstop i kylan.
”Då får du hålla mig varm.” Mycket viktigt, slytherineleven kommer vara hans enda värmekälla då hans egna kropp verkligen suger på det. Att frysa i snön gör mysiga stunder bara mindre mysiga. ”Aeron och Hayley har lektioner,” Att störa dem tänker han då inte göra. Om det inte är nödvändigt så stör han inte de två, även om de kanske verkligen skulle vilja det. Nej, för den lilla prefekten är det viktigt för honom att både hans egna studier och vännernas går bra. Sen kommer de där poserna, vilket hotar det där leendet att komma tillbaka och små skratt att tvingas ut genom läpparna. Herregud, lite löjligt ser det allt ut.
”Vänta,” Joshua griper tag i en liten vaxburk som står på handfatsbordet och börjar noggrant att stryka krämen genom det tjocka håret. ”Du passar faktiskt väldigt bra i bakåtslickat.”

Det kanske inte var någonting sjuttonåringen behövde be om ursäkt gör egentligen, någonting han inte behövde klanka ner på sig skälv för att han frågade. Men grejen var den att han gjorde det ändå. Som tur var började det där lilla leendet snart gro på Joshuas läppar och där de små, smala händerna drogs genom de gråa lockarna kändes allting betydligt bättre igen.
”Klart jag kan hålla dig varm!” Försäkrade Zihao och började pilla med den andres våta lockar. ”Du kan få krypa in under samma mantel om du vill. Och så kan vi ta med oss några filtar också”, fortsatte han uppspelt och lämnade några små kyssar över sextonåringens panna. Passade han verkligen bra i bakåtslickat? Ibland kunde han ju få för sig att sätta bak luggen med ett hårspänne, men då brukade vännerna mest skratta åt honom. De påstod att han såg ut som en femåring, med den där lilla tofsen på huvudet och de stora ögonen. Visst, det kanske var sant - han kunde trots allt se väldigt olika ut beroende på humöret. Söt eller läskig? Kanske båda om det ville sig riktigt illa.
”Tycker du verkligen det?” Undrade sjuttonåringen och slängde en hastig blick mot spegelbilden. Påsarna under ögonen var ungefär lika stora som de varit under gårdagen och han såg fortfarande sjuk ut. Några år tidigare brukade han se väldigt frisk och kry ut dagen efter fullmånen, men tydligen inte längre. Helvete. Huden var varm, tänderna alldeles för vassa och benen smärtade. Överallt, precis överallt. Dock skakade han snabbt av den där hemska känslan av förfärelse och återgick till att studera det vackra ansiktet nedanför hans eget. Joshua var så kort i jämförelse med Zihao och well, det var gulligt.
”Du skulle säkert också passa bra i det. Vill du att jag ska testa? Eller kanske locka det? Åh, du skulle vara jättesöt”, kuttrade slytherinaren och nöp tag i de magra kinderna. ”Hata mig inte nu, men de är fortfarande trevliga att ta på”, förklarade han med ett flin strykande över läpparna. Sedan lutade han sig en aning framåt, böjde på nacken och pressade läpparna mot den yngres.

Att gömma sig tätt intill Zihao under hans mantel låter väldigt, väldigt gosigt. Plus en del filtar över sig, ja det låter mysigt. Med hakan vilande mot pojkvännens bröstkorg nickar han exalterat. Riktigt bra. Vissa ser bra ut i det, vissa ser fåniga ut i det. Nu är bakåtslickat mycket bättre än att använda en tofs, det lite mer sofistikerat ut. Jodå, Joshua har någorlunda koll på vad han snackar om. Oftast iallafall.
"Det tycker jag verkligen," upprepar sextonåringen som rättar till de gråa lockarna en extra gång. Väldigt snyggt. Han får nästan stora hjärtögon bara av att kolla på den andre. Lockar håret? De mörka ögonen glider från vaxburken till locktången, jodå. Sådana här dem. Vem vet vilka tillfällen som kan dyka upp.
"Klart jag inte hatar dig.. jag är glad över att du fortfarande gillar dem." Orden kommer ut som små viskanden, och prefekten besvarar den tilltalande kyssen. "Lockat låter bra.. Har inte gjort det på ett tag."

Kanske det såg bra it? Zihao kunde inte riktigt bestämma sig, trots att han för tillfället stod och glodde stint på sig själv. Såg han för kall ut? Det vanligen fluffiga håret brukade få honom att se aningen vänligare ut. Nu däremot? Visserligen såg det ganska bra ut, men samtidigt lätt frånstötande, som om han ville döda precis allt och alla.
”Du tycker inte att det får mig att se ond ut? Tycker mest jag ser elak ut”, mumlade sjuttonåringen och vek undan med blicken. Förut hade det nästan varit något han strävat efter, någonting han ville åt. Inte längre. Aldrig igen. ”För helt ärligt, jag ser ut som om jag ska slå till någon”, avslutade han och vände ryggen mot spegeln, fokuserade istället hela uppmärksamheten mot sextonåringen. Med ett blekt leende strykande över de torra läpparna pillade han lite med de svarta lockarna. Jodå, han visste att Joshua med största sannolikhet skulle börja protestera angående det där, men det var faktiskt så han kände. Och om Zihao hade bestämt sig för någonting, då var det väldigt svårt att få honom att ändra sig.
”Vill du att jag ska locka åt dig? Eller är du rädd att jag kommer bränna av håret på dig?” Frågade han och övergick till att snegla mot locktången. ”Tro det eller ej, men jag gillar att hålla på med hår.”

Ond? Njae, det är inte direkt ett ord som Joshua skulle ta och beskriva den ett år äldre med. Förvisso är ansiktsdragen skarpa och de mörka ögonen kan verkligen borra igenom och göra folk rädda. Det är åtminstone det som han själv gått igenom med Zihao, ögonen har alltid varit läskiga. Längden får honom att se ännu farligare ut. Fingrarna som bosatt sig i de varma lockarna stryker sig ner mot kinderna, där börjar de små tummarna att göra små cirklar över den sköra huden.
”Jag tycker du ser väldigt stilig ut, snygg. Du kanske inte ser lika kramgosig ut som du gör med ditt fluffiga hår, men ond Zihao? Du ser jättefin ut.” Detta är långt ifrån något som prefekten bara slänger ut sig, det är verkligen ingen lögn. Den andre kläs i väldigt många olika stilar. Det fluffiga håret och de stora ögonen får honom att se ut som ett väldigt gosiga husdjur, medan det bakåtslickade håret och de starka dragen ser väldigt modernt ut. ”Men du ska inte klä dig på något sätt du inte är bekväm med, så vi kan tvätta bort det om du vill?” Det är väl ändå det viktigaste, att Zihao känner sig bekväm med sig själv och inte bara har håret på det viset för att det är hett. Joshua gillar framhävda pannor, det är väl lite av en fetish precis som händerna, men han gillar den andres lurviga hår precis lika mycket. Han drar åt sig den inkopplade locktången och sätter på den, bara för att ge den till pojkvännen mittemot. Nu är han rätt rädd för andras händer i sitt egna hår, men men. Nu får han hålla tyst.
”Gör du? Frisör kanske skulle vara något för dig..” Påpekar den yngre frånvarande. Han har gjort en liten mental lista på vad slytherineleven skulle kunna jobba med. Än så länge står inredningsdesigner och frisör på listan. Och detta på ett dygn. Framsteg.

Fast vänta nu, om Joshua tyckte att det var jättefint tänkte han absolut inte tvätta bort det. Och tänk om de stötte på Benjamin i någon korridor? Nu hade Zihao förvisso lovat att inte gå på den jämnårige eleven och slå skiten ur honom, men när det väl kom till kritan kunde han nog inte lova trots allt. Ravenclaweleven hade gjort illa någon som sjuttonåringen älskade, någon han murat in i sitt klapprande lilla hjärta. Ingen, absolut ingen, skulle få komma undan med någonting sådant. Att den jämnårige idioten även hade gjort det med mening - det bådade inte gott för honom. I samma sekund som deras blickar möttes, då var det kört för fanskapet. Men det behövde naturligtvis inte Joshua veta någonting. För att vidareutveckla det där behövde ingen alls få reda på det.
”Om du tycker att det är fint så har jag gärna kvar det”, svarade slytherinaren tillslut och log brett. Hm, sextonåringen litade ganska mycket på honom verkade det som. Först och främst var han ingenting annat än accepterande när det kom till pälsproblemet och nu det här? Om de fortsatte på samma sätt skulle deras förhållande inte alls sluta i någon katastrof. Det skulle det väl inte göra annars heller, men för tillfället gick nästan allting som en dans på rosor. Med andra ord - inga bråk.
”Frisör? Nja..jag har faktiskt tänkt på det där du sa om att bli lärare”, erkände Zihao frånvarande och började försiktigt vira hårstråna omkring det varma röret. ”Jag kanske inte skulle vara speciellt bra på det, men det verkar ganska roligt..speciellt om det betyder att jag får stanna på Hogwarts. Du vill bli auror, eller hur? Egentligen skulle det inte heller vara så fel, men skulle aldrig bli insläppt på den utbildningen”, fortsatte han och rörde sig varsamt genom de svarta lockarna. Våta, mjuka som sammet och doftandes av kokos. Så jävla perfekt. ”Så jag tänkte att lärare kanske skulle funka? Lupin fick ju lära ut, så varför skulle inte jag få det liksom?” Han ryckte på axlarna och kvävde en gäspning. De skulle gå olika vägar tillslut, vilket var det ända han förmådde tänka på för tillfället. Joshua hade ett år kvar på skolan och sedan skulle han påbörja sin utbildning. Den där klumpen i magen? Snart hade den blivit lika stor som en basketboll.

Egentligen är väl det där lite rart och gulligt, att Zihao gärna vill ha kvar hårstilen om den ett år yngre tycker att den är så fin och attraktiv. Det är gulligt, däremot vill Joshua verkligen inte att den äldre ska känna sig tvungen till något sådant. Om han känner obehag med en viss stil så är det väl klart att han ska ha på sig det han känner sig bekväm vid, sextonåringen kommer gilla honom precis lika mycket. Så han är faktiskt lite kluven, om det är rart eller om den äldre borde stå upp lite mer för sina egna beslut och tankar.
”Ha det bara om du tycker att det är fint, okej?” Det är en viktig sak att klargöra. Ja, bakåtslickat är något som passar den andre, väldigt bra faktiskt, men bekvämlighet kommer först. Jepp, jepp, jepp. Förhoppningsvis kommer inte Zihao att tvinga lilla Joshua att ha på sig något han inte känner sig bekväm med, eller vill att han ska ha en viss hårstil ute bland folk. Nu är det högst osannolikt då ingen bör bli behandlad på ett sådant sätt. Men man vet aldrig, eller hur? Den korta prefekten slår sig ner på en av pallarna framför spegeln, vilket kanske varit rätt korkat i grund och botten. I vanliga fall kan en frisör behöva att kunden sitter ner för att man ska nå bra, men nu kanske han blir alldeles för nära marken för att slytherinaren ska nå? Aja, antingen så får sjuttonåringen faktiskt berätta det för Joshua, eller så får han en stunds stretching. Lärare, lärare. När man först lägger ögonen på den långa filuren med locktången kan man inte riktigt urskilja att läraryrket skulle vara av intresse, vilket är rätt fascinerande. Hur som helst gör det Joshua väldigt glad för den andre, även om det verkligen inte är någonting som behövs vara bestämt just där och då. Zihao har tid, och de kan hjälpa varandra. Sen kommer det där bekymret om lediga tjänster och om rektorn skulle släppa in en varulv i slottet. Dumbledore gjorde det, men vem vet hur länge han kommer vara i farten. Detta tänker däremot inte Joshua påpeka, inte nu. Inte när den andre börjat fundera på ett fint yrke.
”Vilket ämne skulle du vilja lära ut i såna fall?” Frågar han och ser ner på sina små fingrar. Än en gång har de börjat pilla upp nagelbanden på varandra, får huden att svida och Joshua att rynka lite på näsan. Aj. Men det är en bra sysselsättning, speciellt när en ny person håller på att pilla med hans lockar, och nya tankar krånglar sig igenom in i pannbenet på honom. ”Om du jobbar här kommer vi inte kunna se varandra på typ.. flera terminer,” nu är det någonting som går att lösas, men det är fortfarande en av tankarna som tagit sig plats i centrum. Och istället för att fundera lite på det själv så säger Joshua det klart och tydligt. Dumma, dumma Joshua. ”Jag har funderat på auror, men jag har funderat en del på åklagare också.”