[PRS] Theida & yehet

"Åh fuck you," säger Anthony när han känner Rays finger vid sidan av sin midja, vilket orsakar honom att skratta enkelt återigen. Sjuttonåringen känner hur han nästan exploderar när Ray biter till nere vid hans hals, men han kan inte förmå sig att putta bort honom. "Ett år är ingen tid alls.." påpekar han och nyper lätt till den äldres arm. "Och, jag har redan berättar för dig att jag inte vill ha någonting.. du kan äta mackan och chokladen själv."

"Ojdå Anthony, vårda ditt språk!!" Skämtar han och flinar lite. "Jodå, ett år är faktiskt hela 12 månader!" Säger han med ett litet leende. "Jag köpte maten till dig, inte mig. Och jag var till och med snäll nog att köpa choklad, jag tänkte att det kanske skulle få dig på bättre humör, och så äter du inte det ens! Om du inte äter själv kommer jag tvångsmata dig", Ray kollar på Anthony och blåser honom i ansiktet för att irriteras.

"Ska du säga, du svär en hel del mer än mig, hycklare," skämtar Anthony men kan inte hindra sig själv från att skratta åt Ray. "Tolv månader är ingen tid det heller," svarar sjuttonåringen och nyper till sin vän ännu en gång på armen. "Men jag har ingen lust att äta, inte choklad heller," han hämnas genom att blåsa Ray i ansiktet, precis som den äldre gjort innan. "Skulle du tvångsmata mig? Varför tror inte jag på det?"

"Jaja, förlåt då" flinar han. "Men 52 veckor då? Det är ju ganska mycket!!" Skämtar han för att irritera Anthony. "Inte ens choklad? Herregud du måste ju vara sjuk. Jag tror aldrig jag varit med om att du tackat nej till choklad. Har du feber eller?" Skämtar han och lägger armen mot hans panna för att känna. "Nähe, tydligen inte" Han lutar sig lite närmare Anthony och blåser honom i ansiktet igen. "Du borde tro på det, för det skulle jag visst göra".

Anthony låter ett skratt sippra ur hans mun än en gång.
"52 veckor är fortfarande som ett år, ingen tid alls!" protesterar sjuttonåringen och lipar irriterat mot Ray. "Du brukar inte bjuda på choklad, så du har inte så mycket att basera det på," han biter till Rays hand som han haft mot Anthonys panna. Den brun håriga killen tittar på sin vän och ler enkelt, de är så väldigt nära, och Ray verkar inte ens märka det. "Jag tror Fortfarande inte på det.."

"Men jag är fortfarande äldre än dig, oavsett om ett år är mycket eller lite" Påpekar han. "Sant, men om jag skulle bjuda dig på choklad tror jag inte att du skulle säga nej, inte en chans!". Ray drar snabbt undan handen från Anthonys panna när han biter till den, och hamnar ännu lite närmare honom. Han kollar på Anthony och inser hur nära de egentligen är. "..fan vad nära vi är".

"Men jag kan fortfarande vara lika vis," påpekar Anthony medan han nyper till den äldres arm innan han pillar på tyget till Rays hoodie. "Du känner mig så bra, jag skulle vanligtvis aldrig säga nej till choklad.. Men under omständigheterna.." han tystnar lite när Ray säger att de är nära, och mycket riktigt, det är dem. Han finner sig själv titta ner mot sin väns läppar, men tvingar upp blicken till hans ögon igen. Anthony hoppas innerligt att Ray inte märkte det. "Och du märkte det inte förrän nu.."

"Du skulle kunna vara det, ja, men det är du inte" Påpekar Ray och ler lite. "Ah.. förlåt" Säger han lite ursäktande. Han hade nästan glömt bort vad som hänt. "Hah, nej jag tänkte faktiskt inte på det. Fast vi kunde ju varit närmare.. " Flinar Ray och flyttar lite närmare Anthony.

"Är jag ju visste... Jag är kanske till och med visare än dig," berättar Anthony med blicken fäst i sin väns ljusa ögon. "Inget att säga förlåt för," han ler försiktigt mot Ray och känner hur han rodnar djupt när han kommer närmre. "Vi kan fortfarande vara närmre.." viskar sjuttonåringen och lyfter en aning på sig, så att de ännu en gång kommer närmare. "Du som inte gilla att vara nära mig en gång i tiden.."

"Nähe, det tror jag inte. Jag är mycket visare än dig" Säger han. Ray ler lite när han ser hur Anthony rodnar när han flyttar sig närmare honom. "..du rodnar Anthony" Påpekar han. "men vi kan fortfarande vara närmare", Ray flyttar sig lite närmare honom och ler svagt. "Det var en gång i tiden, det".