Voldemort vann (Roll för alla)

"Hej" mumlar Aily. Hon går drar upp tjöran på högerarmen och visar märket.

Jag tittar ned i backen för att jag inte vill se hennes flin. Jag vågar knappt tänka på vad hon skulle kunna gör extra för att få mig och lida.

"Har du också ett?" Undrar Nathan, han bryr sig inte riktigt men han kan alltid fråga Aily om det slutar göra ont efter ett tag.

"Jag fick det två veckor efter att sommarlovet började" mumlar hon.

"Av vem och varför?" Frågar Nathan genast innan han ångrar sig. Han menade inte att vara elak på något sätt.

Molly sjunker ner i fåtöljen igen. Hon tittar ut genom ett fönster. Solen lyser genom det färgade glaset. Hon suckar och tittar på klockan. Hon reser sig och smyger ut. Hon är snabbt ute och ser Nathan och Aily på håll vid sjön. Hon vet att de inte vill ha henne där så hon går mot det piskande pilträdet. Hon ställer sig med ett avstånd på 10 meter ifrån det. Pilträdet är gammalt, riktigt gammalt. Det stod där innan mörkrets herre besegrade Harry Potter. Molly står en stund och tittar på trädet. Hon funderar på vad hon ska göra.

Aily vägrar svara

"Aily?" Säger Nathan smått uppmuntrande. "Kan du inte berätta?" Fortsätter han.

Leonora ser sömndrucket på de båda. "För vad?" mumlar hon och får en örfil till svar. "Vad har jag sagt om att inte fråga bara lyda?" fräser Snape och rycker upp henne ur sängen. "Men nu?" säger hon trött. Hennes morgonhumör var inte den bästa Snapes hand höjs igen och Leonora ryggar automatiskt bakåt och nickar. Visst ville hon ha sin hämd på henne men inte nu och inte just när hon vaknat. Sen gilla hon inte att straffa folk som inte förtjänade det eller hon visste orsaken varför.

Jag ser Leonora få en örfil, jag hör hur hårt den slår och förstår att det kanske i te är så fäst ifr att vara prefeckt. Jag tittar på dem " jag gick förfi och sen...." Innan jag hinner säga något mera får även jag en örfil. " du pratar endast när jag ger det tillståndet!" fräste Nape argt. Jag känner hur det bulltar i kinden.