wolfy & rollspelare prs

"Inte jag heller?" Jonathan visste inte hur allt fungerade i människornas värld heller så han var inte mycket klokare än henne. "Ring till ungdomsmottagningen och fråga då." Därifrån skulle de med säkerhet få svar.

Cleo nickade lite och tog sin mobil för att ringa upp samma nummer igen. Hon satte på högtalaren och granskade Jonathan lite snabbt, kunde inte vara mer tacksam över att ha fått tillbaka honom.

Han la sig halvt ner på sängen och sneglade mot mobilen då signalerna gick fram. Tillslut svarade ändå en glad kvinnoröst. Då lyfte han blicken för att se på Cleo igen med ett litet uppmuntrande leende i ena mungipan.

"Hej, ehm... Jag har en tid hos er vid två och jag tänkte bara fråga nu så jag vet lite mer, ehm, hur gör man om man vill göra abort? Behöver jag säga till i förväg eller går det att fixa allt på plats?" frågade hon och lutade kinden mot hans axel.

Kvinnan förklarade med samma glada röst att hon skulle föra Cleos ärende vidare och förbereda barnmorskan som skulle ta hand om Cleo på att besöket handlade om abort. Jonathan sträckte ut sin hand för att stryka fingrarna över hennes mjuka kind.

Cleo la på samtalet efter att hon tackat och slöt sedan ögonen. Hon blåste lätt på hans hals och log svagt. Hon smekte hans bröstkorg och bet sig hårt på insidan av kinden.

”Ska vi åka in till stan?” frågade han nyfiket. De kunde nog fördriva tiden bättre där. Eller det skulle åtminstone kännas som om tiden flög förbi istället för att nu se på klockan var och varannan minut.

Cleo nickade lite och kysste mjukt hans läppar innan hon reste sig upp. Hon gick till hallen och tog på sig ett par skor, sin jacka och en liten väska. Hon bet sig löst på läppen och granskade honom leendes.

Han följde efter henne ner till hallen och la sin arm om hennes midja då han gick fram till bilen.
”Jag tror du kommer bli glad när du ser vem som kör,” viskade han i hennes öra med ett litet leende, hon hade ju inte träffat Jordan på länge.

Cleo höjde på ögonbrynet och kollade på Jonathan en stund innan hon sken upp i ett leende. Hon skuttade nästan fram till förarsätet och öppnade dörren. Hon kramade hårt om Jordan och log nöjt.
"Heej, hur är det?" Han var verkligen någon som hon kallade för en vän, så hon hade ju saknat honom väldigt mycket då hon knappt sett honom.