wolfy & rollspelare prs

Jonathan gav henne en barnsligt missnöjd blick, nästan som om han var ett litet barn på julafton som inte kunde ge sig till tåls utan ville öppna klapparna på en gång.
"Vad ska vi göra fram till dess?" frågade han nyfiket.

"Jag vet inte... Prata om vad vi ska göra." sade hon tyst och kollade på honom. Ju närmre tiden de kom ju mer osäker blev hon just på abortfrågan. Hon visste inte ifall hon hade klarat av det.

Jonathan satt tyst en lång stund, det var uppenbart att han kände sig besvärad över ämnet.
”Jag stöttar dig vad du än bestämmer dig för.” Oavsett om hon bestämde sig för abort eller att behålla barnet så skulle han hjälpa henne.

"Nej... Kan du snälla ta ställning?" mumlade hon och lutade huvudet mot hans axel. Hon smekte hans bröstkorg och log svagt mot honom. Hon visste inte ens vad hon helst skulle höra.

”Jag vill inte bli pappa än,” sa han ärligt och såg på henne. Det var den brutala sanningen. Han såg helst att hon gjorde abort men han förstod också att det skulle vara ett väldigt tungt steg för henne att ta, både fysiskt och psykiskt sett, och var det något hon inte ville göra så skulle han stötta det beslutet till hundra procent.

"Jag tror inte jag kommer klara av att vara mamma, att adoptera bort känns ännu värre och abort vet jag att jag inte kommer klara av. Kan du använda din tankekontroll på mig?" frågade hon tyst och kollade på honom med stora ögon.

Jonathan rynkade på pannan då hon nämnde tankekontroll. Han hade i vanliga fall inga som helst problem med att använda det på folk men när det kom till Cleo var han inte lika på hugget.
”Är du säker?” Han la huvudet på sned.

"Ingen av oss vill bli förälder, Jonathan. Jag kommer inte kunna bära barnet i nio månader och sen bara ge bort det, det vet vi båda. Så det finns bara ett alternativ och jag behöver din hjälp." sade hon och smekte hans kinder.

Han satt tyst en lång stund innan han nickade, önskade att någon skulle kunna använda tankekontroll på honom också så han inte behövde gå runt och bära på minnet i en evighet.
”Okej.” Han såg allvarligt på henne.

"Eller... Är du okej med det?" frågade hon och smekte hans kinder. Hon hade nästan glömt fråga honom om det. Hon log svagt och kysste mjukt hans läppar och log svagt.