PRS Medi & Vidomina

"Alla var så snälla... Men Sherman var lite väl elak tyckte jag. Han var så... Sherman." Hon såg på honom och visade sin handled och lade huvudet på sned.
"Jag gillar den inte." Hon skakade sorgset på huvudet och gick in i huset och drog in luft i lungorna.
"Det känns konstigt att vara här igen. Måste jag tillbaka? jag menar jag var inte klar." Hon såg oroad ut och såg på Caspian som gick bakom dem.

Rion svalde och såg osäker ut. Han letade efter Caspian som gick efter de. "Alice behöver inte fara dit just nu. Om något händer, så är hon alltid välkommen tillbaka. Alice verkar inte lida av några besvär just nu, så därför tror jag att hon bara skulle må bra att ta en paus från det.", svarade Caspian Rion och Alice samtidigt som de steg in i salongen.
När Caspian kommit in i den stora salen höjde han en hand för att solens strålar letat in genom de gigantiska fönstren. Det var en vacker guldig färg som visade att det snart skulle bli mörkt och kväll. Han såg sig om i rummet och upptäckte ett stort bord med stolar där Lisme och Vincent satt sig ner. Leo såg skeptiskt åt deras håll och kollade mot Rion, i väntan på att han skulle fatta något beslut.

"Men det kanske är bättre att jag åker tillbaka? Jag menar jag har mina saker och jag tog inte ett farväl till de andra. Dessutom Sherman är läskig och han väntar mig i morgon." Hon rös och såg på Lisme.
"Så du använde mig bara för att prata med Rion?" Hon ryste och log sig ner vid elden och drog ihop sig.
"Det var inte snällt alls." Hon drog ihop sig och muttrade något ohörbart.

Vincent satte sig i soffan och drog det ena benet över det andra.
"Rion varför övergav du din klan? Vi behöver dig och du kan bara inte göra så."

Leo kände sig arg på Lisme, men ett tecken från Rion gjorde att han stannade och såg på de. "Leo, sätt dig ner.". Leo skakade på huvudet. "Lisme, att du vågar visa dig här igen, efter vad du gjort mot mig...!". Lisme ställde sig upp och drog sitt svärd igen. Den här gången riktade hon det mot Leo. "Det enda jag ångrar var att jag inte stannade kvar för att se på hur du långsamt skulle förblöda. Jag räknade inte med att du skulle träffa Alice eller Rion igen."
Leo rynkade pannan och fräste samtidigt som hans huggtänder syntes.

"Åk tillbaka om du vill, Alice. Jag vill att du känner dig säker.", sa Rion och satte sig ner bredvid henne och tittade upp då Leo verkade göra sig redo att attackera Lisme.
Rion vände sig sedan till Vincent. "Ni var okontrollerbara. Ni gjorde aldrig vad jag till er. Dessutom drog ni iväg på jakt och det blev ett jäkla blodbad.". Rion drog sig till minnes och svalde.

Hon såg på honom och svalde och nickade. Lutade huvudet mot hans kropp och slöt ögonen.
"Jag kommer tillbaka så fort jag bara kan. Det borde inte vara långt kvar." Hon såg på Vincent och svalde.
"Vad är det de pratar om ?" Hon såg oförstående på dem och drog ihop sig.
"Jag..." Hon kramade sin hand och reste sig.
"Caspian... ska vi gå?"

Rion satte oförstående kvar och såg på Alice när hon reste sig upp. Han såg åt Leos och Lismes håll och förstod att Leo närsomhelst tänkte attackera. Rion skyndade sig fram och ställde sig emellan de. "Oavsett vad som har hänt mellan er så slutar det. Nu.". Han lät bestämd. Lisme sänkte sitt vapen och Leos huggtänder försvann. "Hm.", sa Lisme i satte sig ner vid bordet. Leo gjorde det samma, men en bit ifrån henne.
Caspian ställde sig upp och kände sig förvirrad på hela situationen. "Absolut, Alice..". Han lät fundersamt och kollade på Rion. Rion nickade bara. "Gå ni, vi ses i slutet av veckan, Alice.". Caspian nickade då och började gå ut från salongen. Han gick ut till hallen och lämnade sedan byggnaden. "Vi tar farkosten tillbaka då.", sa han sedan till Alice och styrde stegen mot det håll de tidigare kom ifrån.

Hon kramade om Rion hårt och såg upp på honom.
"Vi ses." Hon log och gick tyst efter Caspian och nickade.
"Så du följde efter oss?" Hon log och lade huvudet på sned.
"Så hur mår de andra ? Det mår väl bra hoppas jag. De var ute efter mig.."

Vincent suckade.
"Så du tänker bara låta henne gå bara sådär?" Han suckade irreterat.
"Vi behöver dig. Så snälla återkom som vår ledare."

Caspian såg över axeln åt Alices håll innan han klev in i farkosten som skulle ta tillbaka de till vattenstaden. "Jag var tvungen. De kidnappade dig, Alice.". Han lät allvarlig och satte sig ner i förarsätet för att sedan starta motorn så att vatten flög om den. "Jag vet inte, jag har inte pratat med de. Jules är med dem hoppas jag.", sa han sakligt och styrde fordonet till staden där han parkerade så att de kunde gå tillbaka in genom en portöppning. "Vi går till dem och ser efter själva. De är nog oroliga för hur du mår.", sa Caspian till Alice och började gå på en väg som ledde till bostadsområdet Ruby och han bodde.

HOn kunde bara nicka och satte sig i farkosten och lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Det gör lite ont." Hon snuddade vid såret på halsen och såg upp på honom.
"Snälla ta mig inte till Sherman för det."

Caspian gick uppför trappan till Ruby och hans hus. "Hallå! Är ni kvar?", ropade Caspian och Jules visade sig hallen. "Caspian! Är ni okej? Var är Alice?". Han lät orolig och såg förbi honom för att upptäcka Alice bakom Caspian. "Alice, så skönt att se dig igen. Hur är det? Må du bra?".
Caspian tyckte att Jules överreagerade, men sa inget först. "Hon har ett sår. Jag ska plåstra om det. Kom in i vardagsrummet, Alice. Sätt dig på soffan så kommer jag snart.". Caspian gick uppför trappan till andra våningen för att hämta något som kunde hjälpa Alice.