Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu nickade när han såg att hon började slappna av igen.

Efter ytterligare en djup in- och utandning, så kände Cassandra att hon var lika avslappnad som innan. Hon gick lugnt framåt. Nästa gång en häst gnäggade skulle hon inte reagera så här, lovade hon sig själv.

Atemu gick med henne och tyckte att hon lugnade ner sig snabbt trots allt.
Och det var ju samtidigt ett tecken på att hon inte vara lika rädd som första gången

Cassandra fortsatte framåt och kunde inte låta bli att tänka tillbaka på första gången hon red, hur rädd hon hade varit innan men så lycklig efteråt. Nu var hon tillbaka där hon började, om hon inte var ännu längre bak. Hon suckade.

Atemu såg på henne och sa.
- Något du tänker på?

Hon tittade på honom. Det var som om han såg rakt igenom henne. Sedan sa hon:
- Jag vet inte riktigt. Jag tänkte mest på när jag skulle rida första gången. Jag var så rädd innan, men desto lyckligare när jag hade lyckats. Nu är jag tillbaka där jag började, om jag inte är ännu längre tillbaka.

Atemu såg på henne och sa.
-Du är inte längre tillbaka.

Cassandra såg tvivlande på honom, men lät det vara.

Atemu såg på henne och sa.
-Du försöker bara övertyga dig själv att det är så.
Men om du tänker på hur roligt du var så kommer den dagen att komma snabbare.

Cassandra visste inte om hon kunde lita på att han hade rätt. Hon ville att den dagen skulle komma snabbare och det kunde väl knappast skada att tänka tillbaka på första gången hon satt på en hästrygg, så hon tänkte lyda rådet. Cassandra sa:
- Tror du att den dagen kommer snabbare då? I så fall får jag väl fokusera på det och minnet av när jag satt på hästryggen första gången.