wolfy & rollspelare prs

”Jaha.” Han slog mentalt till sig själv: var det det bästa svaret han kunde komma med? Han gnuggade trött sin hand över sitt ansikte - visste inte alls vad han skulle ta sig till längre. ”Om det är positivt, vad vill du göra?”

”Jag kan inte ha ett barn själv, Jonathan. Vi kan inte ha ungen på ett ställe varje vecka om jag ska till en annan stad och jag vill inte att du ska behöva lämna ditt liv här. Så det blir abort eller adoptera bort det.” Sade hon och tittade bort från honom. Hon blundade hårt och la händerna över ansiktet. Hur kunde hon ha varit så dum?

Han spände käkarna men kommenterade inte det hela. Hon hade ju rätt i att det antingen skulle bli abort eller adoption. Han var inte redo för ett barn: han behövde få ordning och reda på sitt upp-och-ner vända liv innan han ens skulle tänka den tanken. Samtidigt så skulle han ju stötta henne vilket val hon än fattade: ville hon ha barnet så skulle han hjälpa henne på alla sätt han kunde.

Cleo sneglade mot testerna och rynkade på pannan då två visade positivt och en var negativ. Hon tryckte sina handflator mot ögonen då hon ville gråta. Hon ville inte vara gravid.

”Herre min gud,” muttrade han för sig själv och ville nästan börja gråta han också, knep sig dock vid näsroten innan han la armarna om Cleo i en kram. Långsamt strök han händerna över hennes rygg innan han lätt vaggade henne fram och tillbaka. ”Allt ordnar sig.”

”Det var inte såhär det skulle gå till.” Sade hon tyst och gömde ansiktet i hans hals. Hon snyftade till och skakade lite på huvudet, ville inte få en till panikattack men visste inte hur hon skulle stoppa den.

Han fortsatte vagga henne i sin famn samtidigt som han mumlade lugnande ord, hoppades att de åtminstone skulle ha någon effekt på henne då de inte gjorde honom särskilt mycket lugnare.

Cleo drog sig undan lite för att kolla på honom. Hon rynkade på pannan och sneglade mot hans läppar lite snabbt, kunde inte låta bli.
”Vad har jag för bebis? Är den människa eller som dig?” Frågade hon osäkert.

”En dhampir, halvt människa och halvt vampyr. Det är dhampirer som blir beskyddare.” Han log svagt trots att leendet snabbt bleknade bort igen.

”Om jag adopterar så blir det till människor. Jag vill inte att ungen ska offra sitt liv för nån annan.” Sade hon och kollade på honom. ”Visst är det viktigt att det finns beskyddare för dom håller ju koll på dig oså men jag vill inte... men om den vill så kanske jag vet inte ens varför jag tänker på det här.” Sade hon och kollade på honom med stora ögon.