wolfy & rollspelare prs

Han reagerade inte direkt på kramen utan stod bara stilla en lång stund innan han la armarna om henne för att besvara omfamningen.
”Vad gör du här?” frågade han tillslut, lät blicken vandra över till lådorna och spände käkarna.

”Jag hade massa av dina saker och jag visste inte vart jag skulle lägga dom. Jag har flyttat och jag får bara en garderob nu.” Sade hon och släppte honom. Hon mådde så otroligt illa av att stå där och prata med honom, det kändes inte alls som hennes Jonathan utan det var nästan stelt.

”Jaha, tack.” Jonathan släppte taget om henne och kupade stelt handen om sin nacke. Han antog att det var bättre att det tagit slut mellan dem då istället för nu, han skulle inte klara av att förlora henne nu till på köpet med allt annat som hände.

Cleo kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, blev verkligen illamående av att stå där framför honom och låtsas som inget alls.
”Ehm jag ska gå nu, tänkte bara lämna allt. Jag beklagar sorgen verkligen.” Sade hon och räckte över en liten ask, det var broschyren han gett henne första gången de hade gjort slut vilket kändes som en evighet sedan. Hon svor tyst till då en liten tår rann ner för hennes kind.

Han stirrade på asken hon räckte honom, behövde inte öppna den för att veta vad den innehöll.
”Jag vill inte ha den. Behåll den eller släng den.” Broschen skulle bara påminna honom om henne, precis som om han inte redan blev påminnen om henne ständigt.

”Snälla Jonathan, jag vill inte ha den och jag kan inte slänga den...” Hon hade redan försökt göra det men det var omöjligt. Hon la den på en hylla i hallen och gick sedan ut från huset. Hon satte sig i bilen och torkade upprört blrt tårarna som fortsatte rinna ner för hennes kinder.

Jonathan stirrade efter henne innan han gick upp till sitt rum för att gå igenom lådorna hon tagit med sig hit. Han skulle inte heller kunna slänga broschen så någon av beskyddarna fick göra det.

Hon började köra därifrån och torkade bort tårarna medan hon körde. Hon kom hem efter en stund och gick direkt till sin säng. Hon kurade ihop sig och började storgråta, hela hennes liv hade varit Jonathan de senaste åren.

Han visste inte vad han skulle göra med kläderna han fått tillbaka av henne. De alla doftade till henne och det gjorde bara den emotionella smärtan värre att orka med. De fick därför ligga kvar i lådorna som han ställde in i garderoben.

Cleo höll hårt i sin mobil, ville så gärna skriva till honom och be om ursäkt, säga att hon älskade honom men hon vågade inte. Han verkade ha stängt av för henne rent känslomässigt och hon var livrädd över att få det bekräftat.