wolfy & rollspelare prs

Jonathan försökte inte kontakta Cleo på något sätt utan stängde in sig själv i sin egna värld och höll alla andra på avstånd. Han var bitter och hans stolthet hade fått sig en stöt vilket tog tid att läka.

Cleo fortsatte med sina dagar som om inget alls. Hon visste inte ifall hon skulle höra av sig eller inte då han inte gjort det. Hon började rensa igenom sin garderob i brist på annat att göra och rynkade på pannan åt högen med Jonathans kläder. Hon visste inte riktigt vart hon skulle lögga dom.

Två månader senare kom nyheten ingen kunnat förvänta sig eller ens föreställa sig. Ett kaos spred sig i riket också i och med att någon mördat drottningen. Förutom att det helt plötsligt skulle bli val så gick också en mördare lös.

Då varken Cleo eller Jonathan hade hört av sig till varandra under den tiden hade hon bestämt sig för att lägga hans kläder i lådor och ta dom till honom. Hon tyckte inte riktigt att de fortfarande hade ett förhållande längre. Hon rynkade på pannan då det verkade vara ännu mer säkerhet vid hans hus. Hon parkerade utanför dörren och knackade på dörren.

Två beskyddare öppnade dörren och trots att de kände igen Cleo så ville de inte först släppa in henne.
”Cleo, kom in.” Lavinia dök upp i hallen och log smått mot beskyddarna som ett tecken på att hon fortfarande var välkommen.

Cleo hade inte tänkt gå in utan ville bara att någon skulle ta lådorna från hennes bil. Hon svalde hårt men tvingade fram ett leende när hans mamma bjöd in henne.
”Hej, hur är det? Har det hänt något för säkerheten är jättemycket större nu än innan...” sade hon, tänkte direkt på Jonathan. ”Är han okej?” Frågade hon och spände sina käkar.

Lavinia vilade blicken på lådorna ett ögonblick innan hon bad två av beskyddarna att ta dem upp till Jonathans rum.
”Det är inte bara kaos och extra säkerhet hos oss utan hos alla andra kungliga familjer också. Drottningen mördades för en vecka sedan,” förklarade hon stillsamt och med sorg i blicken.

Cleo rynkade på pannan och bet sig hårt på läppen, väldigt själviskt men hon tänkte bara på Jonathan. Hon hade varit otroligt dum som låtit sin stolthet komma i vägen, hon borde ha hört av sig för länge sen.
”Jag beklagar sorgen, verkligen,” sade hon och la handen på hennes arm. ”Är Jonathan hemma?” Frågade hon sedan osäkert.

”Han borde vara hemma vilken minut..” började Lavinia men avslutade inte meningen då dörren flög upp och hennes son kom in. Jonathans blick landade direkt på Cleo. Det kändes nästan overkligt att se henne efter all den tid som gått.

Cleo vände sig om och granskade Jonathan, der gjorde nästan ont i hennes hjärta. Han hade blivit ännu vackrare, om det ens var möjligt. Hon kunde inte hålla sig utan kramade hårt om honom, visste ju att han stått hyfsat nära med drottningen så hon antog att det var jobbigt för honom.