wolfy & rollspelare prs

”Bättre det än att vara blåögd.” Alltför många moroi var naiva vilket var något som oroade henne som drottning. Trots att flera familjer redan blivit slaktade av strigoi verkade folket inte förstå vilken fara som hotade.

Cleo nickade lite och drog en hårslinga bakom örat, visste inte riktigt vad hon skulle säga utan började tyst att äta lite av maten. Det var ganska smaklöst men hon antog att de inte la mycket energi på mänsklig föda.

Jonathan sneglade mellan de två damerna och harklade sig efter en stund, valde att försöka bryta tystnaden och lätta upp stämningen genom att berätta halvhjärtade men roliga historier. Han kunde prata då han väl ville det.

Cleo log svagt åt Jonathans berättelser och drog en hårslinga bakom örat då hon inte riktigt ville äta mer. Hon svalde hårt och korsade ena benet över det andra, tyckte inte det var stimulerande på något sätt att äta middag med drottningen utan snarare ett stort sömnpiller.

”Om det under valet är självklart att Jonathan är favoriten bland de kungliga som ställer upp inför att bli kung eller drottning, men folket är osäkra på att rösta på honom på grund av dig, hur ställer du dig till det?” Drottningen hade ingen större lust att lyssna något mer på historier utan var mer intresserad av Cleo.

Cleo spände sina käkar, ville inte ta det framför Jonathan men hon vågade inte heller ljuga då det kändes som att det var omöjligt för drottningen.
"Jag hade lämnat." Det kom knappt ut från hennes mun, det gjorde ont i hela hennes själ att säga det högt och verkligen mena det.

Drottningen vilade fortfarande sin blick på Cleo, såg inte ens i ögonvrån på Jonathan som märkbart stelnat till över sin flickväns ord.
”Så du skulle inte ens försöka bevisa folket att du är mycket mer än bara en människa?”

"Men jag är bara en människa." sade Cleo kort och drog tillbaka sin hand från Jonathans. Hon ångrade redan att hon hade gått med på att besöka drottningen då hon kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.

”Du är en människa men det är inte nödvändigtvis något dåligt. Du kan bidra med mycket, öppna våra ögon på ett sätt ingen annan kan.” Drottningen reste sig upp från bordet. ”Du är den första människan som haft ett förhållande med en kunglig sedan Adrian och Sydney. Men inte den sista.”

"Jag är inte er Nelson Mandela. Jag är bara en tjej som är kär i Jonathan." sade hon och kollade på drottningen. "Jag hade inte ens vetat vad jag skulle göra för att ändra det, det går inte att ändra. Ser ni inte människor? Rasism och allt, vi har haft en svart president men rasisterna finns fortfarande. Andra världskriget och förintelsen men nazister finns fortfarande. Vad ska jag göra?" frågade hon och höjde på ögonbrynen. "Jag kan inte ändra er inställning till människor."