PRS Aphrodite & wolfy

Smått förvånad blev Josephine ändå av Killians ord. Nu avskydde de ju inte varandra utan kom för det mesta bra överens. Men det fanns vissa saker de inte riktigt var ense om. Som det här med att hon enligt Killian råkade dyka upp då allt var bra men var spårlöst försvunnen då det kanske inte gick så bra för Tara. Och Jo visste inte hur många gånger hon förklarat att hon skulle vara där för Tara om hon kunde och om den mörkhårige tillät henne.
”Detsamma. Tara berättade om gårdagen.” Hon syftade på Meilas förvandling.


”Åh Gud, det här är pinsamt.” Meila begravde sitt ansikte i händerna. Men hon visste inte vem annan hon skulle vända sig till heller och vem kände Killian bättre än hans egna syster? ”Tror du att det är något fel på mig? Liksom.. är jag inte attraktiv nog?” frågade hon tillslut och såg bekymrad ut.

Killian nickade.
"Det hände väldigt plötsligt, hennes egna föräldrar dödade henne, vad skulle jag göra?" sa han och skakade på huvudet.

Tara sprack upp i ett leende. Hon lade armen runt Meila.
"Du är för söt. Killian har slitits med sina känslor för dig sedan dagen han såg dig för första gången nu i vuxen ålder. Jag lovar dig, du är definitivt attraktiv nog" sa hon och drog den nyförvandlade vampyren till sig.

Jo höll upp händerna i luften.
”Jag attackerar inte dig, jag är bara nyfiken. Hon måste vara speciell om du utan att tveka förvandlar henne.” Hon lutade sig mot köksön och log smått.


Meila lutade sitt huvud mot Taras axel och suckade lågt igen. Det var ju gulligt att höra även om hon inte fäste så stor uppmärksamhet vid det just nu.
”Men han vill inte,” fortsatte hon generat, tyckte det var lite pinsamt att prata om det hela men hon ville ha svar på sina frågor och hon förstod sig inte helt på Killian, ”du vet. Ha intim kontakt. Alls.”

Killian höjde på ögonbrynet.
"Du vet precis som jag hur det är att älska någon som man inte borde. Du hade gjort precis likadant för din människa" sa han och tittade på Josephine.

Tara nickade.
"Jo, det vill han. Det är bara att han är rädd att något ska hända dig, att du ska bli skadad eller att någon ska använda dig mot honom, som har hänt tidigare" sa hon och tryckte Meilas axel.
"Jag känner redan skillnad i hans kroppsspråk, ni sov tillsammans i natt, eller hur?" frågade hon med ett leende.

”Det stämmer.” Jo skulle göra vad som helst för den person hon älskade mest. Nu var det ju i det här fallet Tara men skulle hon vara människa och råkat ut för det Meila gjort, så skulle hon inte ha tvekat ens en sekund innan hon fattat beslutet att rädda tjejen. ”Det är bara roligt att du känner så starkt för någon igen.”


”Eller så vill han bara inte.” Det var vad hon trodde medt på för stunden. Hon nickade smått som svar på Taras fråga. Det hade känts bra och rätt att sova tillsammans i samma säng. ”Ja, han gick med på det efter att jag frågade varför vi inte sover tillsammans.”

Killian nickade.
"Om inte starkare" sa han och tog en kopp från skåpet och fyllde med vatten. Det var sant, om han nu skulle jämföra med Juliette så kände han nästan starkare för Meila än vad han hade gjort för Juliette.

Tara skakade på huvudet.
"Han är rädd, det är därför han är vaksam. Du var inte där, du såg inte hur förkrossad han var när de använde hans kärlek mot honom. Det var fruktansvärt. Han vill inte att det ska upprepas, och jag har pratat med honom om det, och försöker få in i hans tjocka skalle att det är 2018, de torterar inte folk längre" sa hon och log.

"Är det en bra eller dålig sak enligt dig?" Josephine hoppade upp på köksbänken och dinglade med benen. Det var bara lite förvånande att höra att han kände starkare för Meila än vad han gjort för Juliette, hon hade verkligen gått miste om en hel del. Men hon såg fram emot att lära känna den här jägaren närmare då hon måste vara rätt så speciell då både Tara och Killian hade höga tankar.


Då Tara försökte förklara om varför Killian tog ett visst avstånd fick Meila dåligt samvete, för hon kunde ju föreställa sig hur han måste känna efter att ha förlorat sin första kärlek på det sätt som han gjort.
"Så du menar att det är enda anledningen till att han inte vill?" frågade hon tillslut bara för att vara på den säkra sidan.

Killian ryckte på axlarna.
"Vet inte. Att förlora Juliette skapade Angel, om jag skulle förlora Meila...". Han vågade inte ens tänka på det, hur han skulle ha reagerat om han inte hade hunnit omvandla henne i tid. Förmodligen skulle han inte haft kvar några känslor nu.

Tara nickade.
"Jag är helt säker. Jag har inte sett honom såhär sedan Juliette levde, så jag vet vad han känner för dig. Han har ett ganska dåligt pokerface, min bror" sa hon och skrattade till.

Ja, Josephine var inte heller särskilt sugen på att veta vad det skulle blivit av Killian om Meila inte var i liv längre. Hon hade till viss del fått uppleva honom som Angel och trots att hon klarat av honom så var det ingen trevlig person man hade att göras med då han i synnerhet hade känslorna avstängda.


Trots att det var fel att känna så, så kunde Meila inte hjälpa att känna sig smått avundsjuk på den relationen Tara hade med sin bror. Nu kunde hon väl inte jämföra sin egen till en som syskon delade och speciellt inte syskon som levt flera århundraden och gått igenom ett som annat, men hon skulle vara glad om hon i framtiden ens hade hälften så stark relation till Killian som Tara hade.

Killian nickade och slog på vattenkokaren. Han tog ut fyra koppar och satte dem på en bricka tillsammans med vattenkokaren. Han slängde i tepåsar i varje kopp.
"Det är fortfarande Earl Gray som gäller för dig, antar jag?" frågade han med ett flin mot Josephine innan han tog brickan och gick ut till vardagsrummet. Han log när han såg hur Tara och Meila satt, de verkade ha blivit väldigt bra vänner på den senaste tiden.
"Du kan ju läsa tankar ibland" sa Tara och reste sig upp. Hon plockade av brickan och satte kopparna på bordet och satte sig i soffan.
"Jo, kommer du?" ropade hon in till köket och tittade på Meila.
"Jag tror du kommer gilla Jo. Hon är som en mer fancy variant av mig själv" sa hon och flinade.