wolfy & rollspelare prs

"Du vågade komma tillbaka hit." Drottningen satte sig ner på andra sidan av bordet och vilade sin blick på Cleo. Glimten i ögonen var nyfiken och rofylld. "Fastän det tog sin lilla tid." Att flickebarnet fortfarande var tillsammans med Jonathan var väldigt intressant.

"Jag ska inte ljuga, att träffa dig har inte varit högst upp på listan." sade hon leendes och granskade drottningen lite snabbt. "Men det är viktigt för Jonathan, så här sitter jag igen." lade hon till och drog med tungan över sina tänder. Hon visste inte varför men hon blev så otroligt irriterad av hennes blick.

"Jag måste erkänna att jag inte var det minsta förtjust över ert förhållande till början," smålog hon, det budskapet hade garanterat gått fram, "men jag måste också erkänna att du har ett bra inflytande på honom. Och jag vill bara det bästa för Jonathan." Hon log lite bredare vilket var hennes sätt att säga att de hade hennes välsignelse. Trots att de inte behövde den.

"Bara så jag förstått rätt... Menar du att jag är det bästa för Jonathan?" frågade hon nöjt och kollade på kvinnan med en smått förvånad blick. Hon hade inte förväntat sig ett sådant välkomnande alls från någon lika kylig som drottningen men hon kunde inte heller hålla det lilla leendet borta.

”Han är lycklig med dig och du har skinn på näsan.” Annars skulle Cleo inte ha stått ut så länge som hon gjort med tanke på att hon var en människa i vampyrers värld. ”Det är en väldigt bra egenskap och nödvändig i vår värld.”

"Tack så mycket." sade hon och tog försiktigt Jonathans hand som hon mjukt kramade om. Hon gillade inte alls att erkänna att han hade haft rätt men hon var lite glad över det ändå. Hon sneglade mot honom och log lite för sig själv.

”Så.. vad har du för tankar om att Jonathan eventuellt ställer upp i valet att bli kung? Hur känner du över det?” Drottningen var givetvis väldigt intresserad av att höra Cleos funderingar för de skulle ju spela en stor roll i det hela.

"Om det är det han vill bli, så stöttar jag honom så klart." Och ifall det var hon som avgjorde ifall han blev kung eller inte, så tänkte hon lämna honom men det var inget som hon ville säga framför Jonathan. Hon svalde hårt och kollade på henne. "Är det inte lustigt för dig att prata om det? Han kommer aldrig bli kung så länge du lever..."

Den småkyliga blicken vilade på Cleo en lång stund, hade en känsla av att hon inte berättat hela sanningen.
”Vi lever oroliga tider, jag tar ingenting för givet. Mina dagar kan vara räknade,” sa hon och smuttade på vinet.

"Låter mörkt att tänka så." sade hon och ryckte på axlarna. Hon blev lite obekväm igen och tittade mot Jonathan, ville inte prata mer.