PRS botillia1 & Lupple

Han log svagt.
- varför behövde jag följa med ens? Hur kan man tycka det är kul att bara gå runt och köpa saker? Frågade han och gick ut och låste bildörren efter dem innan han började gå mot köpcentret.

Amelia såg på honom och la ena sin arm omkring hans midja och lutade huvudet mot honom.
"Du är här för att hjälpa mig att undvika att döda någon. Och det är vårt barn vi ska handla till. Det kommer bli kul." Sa hon lågt men glatt och började gå lite snabbare. Hon var väldigt ivrig.

Han skrattade.
- ja det är ganska bra om du inte dödar någon sa han och såg runt på alla människor. Han såg en affär med mammakläder och pekade ditåt.
- vill du gå in där och kolla kläder först eller? Så kan jag bestämma underkläder mumlade han med ett lekfullt leende.

" Ja jag tänkte lite likadant." Flinade hon och såg sedan på affären med ett ganska missnöjt leende.
Mammakläder? På riktigt?
"Mammakläder." Sa hon och suckade tyst men flinade till av hans erbjudande.
"Åh underkläder?" Viskade hon och ledde stegen ditåt och klev in i affären. Märkte att många tittade. Hon var väldigt ung.
Hon lutade huvudet mot hans axel och höll hårdare i honom.

- ja jag är ledsen att säga det men du börjar bli ganska tjock så han retsamt i hennes öra innan han följde efter. En ung kvinna granskade dem lätt innan hon gick fram till dem.
- Theo? Har du skaffat en flickvän? Har ni det lika bra som vi hade det i vårt förhållande? Sa tjejen retsamt o h såg nedvärderande på Amelia.

Hon gav honom en dödlig blick och morrade lågt.
"Åh hysch. Det är ditt barn jag bär. " Sa hon och slog till honom på armen.
Men han talade ju sanning. Hon suckade.
"Visst börjar jag?" Sa hon lågt och skrattade tyst och hörde sedan en okänd röst.
Hon vände upp blicken och såg på den makalöst vackra personen framför sig.
Ursäkta vem?
Hon studerade tjejen med iskall blick.
"Och du är? " Sa hon irriterat och hade en väldig lust att starta ett riktigt slagsmål med denna person.

- jag heter Klara och är Theodora föredetta flickvän. Eller ja du funderade ju på att fria till mig, eller Hur? Sa hon med ett sockersött leende. Theodor bet ihop käkarna.
- ja det hade jag, fram tills jag fick veta att du valde att ligga med en av mina nära vänner och därför sårade mig ganska hårt sa han kyligt och såg henne i ögonen.

"Klara? " Sa Amelia och skrattade kallt till.
Hon hade inget som helt intresse att veta någonting mer än att hon avskydde denna Klara. Hon hade nog aldrig hatat någon så mycket.
" Nu Klara. Ska vi ha vissa saker klart för oss. Du är ett ex. Du är från förut. Jag är nutiden och framtiden. " Väste hon och flyttade sig några steg närmare och gav henne ett lika sockersött leende tillbaka.
"Du förstår, jag och min älskling är väldigt bundna till varandra. " Sa hon och la en hand över sin mage.

Theodor log svagt och la även han handen på hennes mage.
- så ni ska skaffa er ett missfoster? På allvar? Tro mig, när han tröttnar på dig och det där du har i magen så kommer han komma tillbaka till mig, jag har mer att ge än du sa hon och blängde på Amelia. Theodor stelnade till och tog hotfullt ett steg närmre henne.
- du kallar inte mitt barn för ett missfoster, förstår du det? Dessutom tilltalar du inte Amelia på det sättet, du ska gå härifrån nu för annars kommer du råka väldigt illa ut sa han och plötsligt lät hans röst förbannad men samtidigt samlad och dominant.

Amelia såg på henne och det var väldigt svårt att inte hoppa på henne och attackera.
"Åh lilla Klara, tröttnar på mig? Jag har väldigt svårt och tro det. Jag är inte den patetiska här." Morrade hon men hon var väldigt osäker. Till och med ledsen. Hur kunde hon säga så?
Hon kände hur barnet rörde sig orolig i hennes mage och det var en intensiv smärta men hon bet ihop.
Såg på sin älskling och det var underbart hur han stod upp för henne och deras barn.