PRS Aphrodite & wolfy

Det gick inte något vidare för Meila att somna. Hon låg länge vaken och vred och vände på sig innan hon slutligen gick upp för att gå och knacka på dörren till Killians istället.
"Varför sover vi fortfarande i skilda rum?" frågade hon innan hon satte sig ner på sängkanten. Nu hade hon bestämt fått för sig att han inte ville dela säng med henne, att han helst inte hade mer fysisk kontakt över huvud taget mer än vad han behövde ha.


"Det finns ingen hellre som jag skulle ligga bredvid än dig." Jo tryckte lätt sitt pekfinger mot Taras näsa och log. De hade gått igenom mycket, både på egen hand men också tillsammans och det spelade nog stor roll i varför de var så viktiga för varandra.

Killian satte sig upp i sängen och skulle precis resa sig och öppna dörren när Meila kom in och talade. Han log.
"Det finns väl ingenting som stoppar oss" sa han och nickade mot delen av sängen bredvid honom med ett leende.

"Mmm..." höll Tara med lite halvt medvetet, hon hade plötsligt blivit trött. Hon blundade och höll på att drifta iväg till djupsömn lyssnandes på sin kärastes hjärtslag.

Hon nickade lite och la sig ner tillrätta innan hon drog upp täcket till hakan, hoppades verkligen på att Tara skulle vara tillbaka följande dag då Meila kände att hon hade en hel del frågor att ställa henne angående hennes bror.
"Godnatt," mumlade hon och vände sitt ansikte mot Killian.


Ett tyst skratt lämnade Jos mun. Hon började nynna på en lugn melodi samtidigt som hon långsamt strök handen upp och ner längs med Taras rygg i väntan på att hennes käraste skulle somna. Själv låg hon också med ögonen slutna men hon hade inte alltid så lätt att somna.

"Godnatt" sa Killian och strök Meila över håret innan han blundade och försökte somna igen. Nästa gång han öppnade ögonen var det ljust ute, och en tanke slog honom plötsligt. Hur skulle Meila kunna röra sig i solljus? Han pillade på sin solring, de skulle kunna skaffa en till, men det skulle bli svårt. Kanske kunde han skicka Tara och Meila att göra det, Tara hade en bättre övertalningsförmåga än han själv.

Tara somnade och drömde om Jo, och melodin snurrade i hennes huvud hela natten. Hon vaknade utvilad och sträckte på sig. Hon lirkade sig ur omfamningen och drog på sig sina kläder. Hur mycket hon än önskade att stanna kvar för alltid på rummet så var hon tvungen att komma tillbaka till verkligheten, hon behövde se till att Meila hanterade omvandlingen bra.

Meila vaknade abrupt följande morgon. Det var ljust i rummet och det brände på hennes kinder och armar. Hon gav ifrån sig ett gnällande läte innan hon hastigt flög ner på golvet för att komma undan solljuset, hade inte under gårdagen ens tänkt på att hon skulle behöva en solring. Det skulle väl inte bli så lätt att få tag på en heller förargligt nog.


Jo var redan uppe då Tara vaknade.
"God morgon sömntuta," log hon glatt och satte upp sitt långa hår i en hög hästsvans. Hon la huvudet på sned då hon såg på sin käraste genom spegeln. "Om du inte har något emot det så följer jag gärna med dig hem.. Jag vill träffa din bror och naturligtvis ser jag mest fram emot den här jägaren." Hon snurrade runt så hon stod vänd mot Tara. "Eller ska jag komma förbi senare istället?"

Killian sprang fram och drog för gardinerna innan han satte sig på huk vid Meila.
"Jag skulle dragit för dem igår, förlåt" sa han och tittade på henne.
"Vi ska lösa en ring till dig, vi får bara vänta på att Tara kommer hem" sa han och strök henne över kinden.
"Är du okej?"

Tara knäppte klänningen och gick fram till Jo. Hon tog hennes händer och gav henne en snabb kyss.
"Du lämnar inte min sida något mer" sa hon och log, "jag är säker på att Killian vill träffa dig också" sa hon och drog på sig skorna.

Hon skakade på huvudet då han bad om ursäkt. Det var lätthänt att glömma bort sådant: speciellt då han aldrig tidigare behövt oroa sig för solljus runt henne.
"Mm," nickade hon då han frågade om hon var okej, lyckligtvis hade det ju inte blivit några större skador då hon snabbt kommit ner på golvet i skydd.


Taras svar gjorde den blonda tjejen väldigt glad. Det var precis vad hon hade hoppats på att få höra. Hon gick nerför trappan och vinkade hejdå åt den gamla kvinnan efter att ha gett henne lite extra pengar. Det var ju inte det lyxigaste stället så det kunde inte vara många som valde att övernatta just där, men gumman kunde ju behöva pengar och Jo hade så det räckte och blev över. Väl ute tog hon Taras hand i sin innan hon med lätta steg började gå.

"Kom, där nere är det lugnt" sa han och log. Han drog snabbt på sig kläder och gick ner för trappan.

Tara tryckte Jos hand när de gick, och efter en stund var de framme vid huset. Tara öppnade dörren.
"Hallå, det tog lite längre tid än förväntat" ropade hon och sparkade av sig skorna innan hon gick in i huset och möttes av Killian. Han placerade sina läppar på hennes tinning innan hans ögon föll på personen bakom henne.
"Josephine" sa han och tittade på den blonda vampyren, "det var längesedan" sa han och Tara gav honom en mördande blick. Hon visste att Killian ansåg att Jo bara kom när det var bra tider, hon var aldrig där när det var svårt. Något Tara tyckte var orättvist av honom.

Josephine möttes redan i hallen av Killian. Det var inte den mest vänliga blick hon fick heller och hon var inte sen med att placera händerna på sina höfter.
"Så trevligt att se dig också." Hon gick förbi honom men stannade upp i vardagsrummet då hennes blick landade på en svarthårig tjej som måste vara jägaren Tara berättat om. Hon sträckte ut sin hand för att hälsa och presentera sig innan hon vände sig om mot Killian igen, ansåg att de hade en hel del att prata om så hon vinkade med sig honom till köket. Hon tänkte i alla fall göra en sak klar och det var att han inte skulle beskylla henne för någonting alls.


Meila följde den blonda tjejen med blicken då hon lämnade vardagsrummet innan hon såg på Tara som såg lycklig ut. Hon log smått innan hon drog upp knäna för att luta hakan mot dem, gav ifrån sig en liten suck.
"Får jag fråga dig en sak?" frågade hon trevande efter en stund.

När Josephine vinkade till sig Killian kastade han en blick på Tara och gick ut i köket. Han lutade sig mot diskbänken och tittade på Josephine.
"Trevligt att se dig igen, Josephine. Verkligen" sa han och log. Han var faktiskt ärlig. Det var inte så att han ogillade Josephine, det var bara vissa omständigheter han hade problem med, som när hon bestämde sig för att dyka upp. Hon hade inte visat sig en enda gång sedan Tara fick sin själ, och nu när den äntligen var borta så råkade hon dyka upp.

Tara nickade och log mot Meila.
"Absolut. Hur känner du dig?" frågade hon och satte sig bredvid henne.