[PRS] Theida & yehet

Anthony gäspar medan han tvingar sig själv att inte kolla på den äldre, han skulle bara berätta allt på ett andetag. Han är ledsen, och han vill inte göra det.
"Säga förlåt för vad? Om jag kommer ihåg rätt så sa jag en hel del elaka saker," berättar han, men påminner sig själv om att de varit sanna. Anthony kollar på lunchen som ligger på bordet, innan han fortsätter att anteckna. Han hade inte bara sagt elaka saker, rätt pinsamma saker. När Allison berättar att han i princip kysst Ray, hade han ärligt talat sparkat ner en soptunna på väg till skolan.

"Well.. för att jag ingorerade dig när du behövde mig som mest, tydligen" Säger han och kollar bort lite. "Helt ärligt.. jag har så många frågor jag skulle vilja ha svar på, Men först undrar jag bara,, vad fan har hänt? Varför ville du så gärna få tag på mig?"

"Just ja.. det gjorde du," påminner Anthony och nickar enkelt. "Är det säkert att du ens vill veta vad det var, du kan fortfarande sticka och vara med din flickvän om du vill det," han ler lätt, de orden brukade komma från Rays mun. "I förr går fick skolan ett samtal och min mentor kom för att hämta mig," han harklar sig enkelt och slutar att skriva i sitt anteckningsblock för att kunna fortsätta fokusera på att prata. "Jag fick skippa resten av skoldagen, vilket jag antar att du inte märkte, och fick spendera natten på sjukhuset tillsammans med William. Visade sig att mamma varit sjuk sen länge och inte berättat för oss, visa sig att cancern var spridd i hela kroppen, och jag som den jävla idioten jag är hade inte ens lagt märke till det," han tittar på Ray innan han lutar huvudet mot ryggstödet. "Vi har ingen mer släkt förutom pappa, han stack ju för ett rätt bra tag sedan, det är rätt självklart att han inte ville ha något med oss att göra. Så jag och William fick sitta med socialen hela jävla dagen igår, innan det bestämdes vart vi skulle bo medan vi väntade på ett fastboende. Vi kommer inte få bo tillsammans," han känner klumpen i halsen ännu en gång, och försöker att massera bort den.

Han kollar på Anthony, lite chockad över vad han precis berättat. "Asså jag- förlåt, jag visste inte..." Säger han försiktigt. Det här gjorde bara att han kände sig ännu mer dum. Det var klart Anthony var sur på honom när han inte svarat när dethär har hänt. Fan, varför hade han inte varit med noggrann med att kolla mobilen för. "Jag är verkligen ledsen Anthony... Var det därför du drack? ..och rökte?"

"Nej du visste inte.." mumlar Anthony tyst för sig själv, medan han gömmer ansiktet i sina händer. "Jag vet inte.. antar det, patetiskt eller hur? Det var lite ut av en slump att Allison var där, hade nämligen inte ringt henne.." han försöker att komma ihåg små detaljer från gårdagen, men det är så himla suddigt. "Jag var påväg hem till dig när jag insåg att du kanske ändå inte ville vara med mig, nu för tiden bruka du ju svara mina meddelanden, så trodde du var sur på mig av någon anledning," sjuttonåringen ler en aning bittert mot Ray, innan han vänder blicken mot sina fingrar igen. "Drack gjorde jag medvetet, visar sig att vakterna inte kollade leg i vilket fall som helst. Visste inte att jag skulle supa mig såpass full. Det var flera som erbjöd mig cigaretter, och varför skulle jag säga nej? Jag antar att jag ville trotsa dig på något sätt,"

Ray suckar lågt och drar händerna igenom sin lugg. Fan. "Fan Anthony, du är inte ens 18, varför i helvete tänkte du ens tanken att både dricka och röka, det var jävligt dumt vet du. Och du gjorde det för att trotsa mig? Vad i helvete..". Egentligen var Ray mest arg på sig själv, varför hade han bara inte kunnat hålla koll mobilen för. Hans bästa vän hade förlorat både sin mamma och sin bror, och Ray hade inte haft tid att svara honom för att han hade varit med sin flickvän. Kanske hade idén om en flickvän varit dålig trots allt. "Ja asså, du var jävligt full ska jag säga. Du sa.. och gjorde en del saker. Typ Det är synd att jag inte är kär i henne istället. Sen uh, kysste du mig och sa bland annat Det spelar ingen roll för henne, och det spelar ingen roll för mig. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring på det" Säger han och tvingar fram ett litet leende.

Anthony skrattar enkelt utan att våga titta på Ray, med ansiktet i sina händer.
"Jag sa ju att jag är patetisk," han drar efter andan, han skulle nog ha börjat gråta igen om han inte var för känslomässigt trött för det. "Men jag antar att jag gjorde det för att inte behöva tänka på dem två också, inte bara för att trotsa dig.." När den äldre börjar prata om kyssen, så låter han sig själv titta mot den äldre innan han frustrerat en hand genom sitt hår. "Jag antar att jag sa en del bullshit.. men att jag inte är kär i Allison var sant," berättar han och rycker lite på axlarna. "Jag önska att jag kunde vara kär i henne istället för den personen jag är kär i, och hon är inte kär i mig. Man kan väl säga att vi använde varandra lite,"

"Nej Anthony, du är fan inte patetisk. Sluta. Du var bara ledsen och visste inte vad du skulle göra" Förklarar han. Ray kollat förvånat på Anthony. "Så, ni var aldrig tillsammans på riktigt? vafan..". Tankarna åker tillbaka till den dagen då Anthony berättade att han hade en flickvän. Han kommer ihåg hur irriterad och avundsjuk han hade blivit, och hur han hade sagt att de borde avsluta deras vänskap. Och inget hade ens varit på riktigt. "Så, hela vårt bråk, allting, På grund av en förhållande som inte ens hade varit på riktigt. Herregud" Suckade han. "Jaha, så vem är du egentligen kär i då?"

"Tja.. även om inte förhållandet var riktigt blev jag fortfarande sårad av faktumet att det var så lätt för dig att vilja sluta vara min vän.. liksom jag behövde bara säga att jag dejtade någon och du sa att vi inte kände varandra..." berättar Anthony och börjar pilla upp sina nagelband. "Förlåt," han känner sig alldeles hes när han pratar, men hans utmattade ögon kan inte få ut några mer tårar. "Det.." han vågar inte se på Ray, utan tittar åt andra hållet medan han biter sig i underläppen. ".. det är en kille," han kliar sig bakom nacken. "Jag funderade på att berätta det för dig.. men du verkade inte vara särskilt förtjust i homosexualitet när du sov hos mig de där två dagarna, jag menar det var en del saker du sa.. och jag blev bara rädd att du skulle döma mig över det," han pillar lite på sin vinröda hoodie, med blicken nere i golvet. "Så när Allison kom med förslaget såg jag inget som stoppade mig.. jag menar, hon hade någon hon ville göra avundsjuk, jag med. Plus kanske hon kunde göra mig lite mer straight eller något, vad fan vet jag."

"Förlåt, jag... Fan, det var dumt av mig. Som sagt, jag blev bara så avundsjuk, jag visste inte hur jag skulle reagera. Så istället blev jag arg på dig" Berättar han.
"..En kille? Men Anthony, jag skulle aldrig döma dig på grund av det. Även om jag kan skämta om sånt så betyder det inte att jag har något emot det." Förklarar han med ett litet leende. "Får jag fråga vem den här killen är då, han som du ville göra avundsjuk?" Undrar han.