Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

"För att jag gjorde dig ledsen ..." mumlar Jimin och ser upp på den äldres ögon igen. Hans huvud lutar sig automatiskt mot den äldres hand, sluter lätt sina ögon. Han är faktiskt ganska trött efter allt som har hänt, och egentligen skulle han nog kunna somna så fort han lägger sitt huvud på kudden. Samtidigt vill han inte somna, dock, han vill vara uppe med Yoongi. Ligga nära honom, ännu närmare än de gjorde imorse. Han vill aldrig vara långt ifrån den mörkhåriga. Hans grepp om artonåringens hand är inte hårt, snarare tvärtom, med det är stadigt. Det skulle vara svårt för någon att försöka separera killarnas händer från varandra.

Yoongi skakar på huvudet och kysser den yngre på kinden.
"Det är lugnt, Jiminie," säger han och stryker bort lite ut av hans blonda hår. "Har du lust att åka ut och ro nu, eller ska vi göra det imorgon?" Yoongi granskar Jimins vackra ansikte och ler lite för sig själv, han är så jävla lycklig med honom, så jävla lugn. Han kan inte komma ihåg hur livet var innan de träffades, och ärligt talat vill han aldrig komma ihåg det.

Den yngre killen ler lätt mot Yoongi. Han biter lätt i sin läpp när han frågar om Jimin vill ut på sjön nu, eftersom han egentligen skulle vilja ta det dagen efter. Han känner sig helt seg i hela kroppen, så trött men samtidigt vill han inte göra den äldre besviken genom att inte vilja ro ut nu. Han har redan sårat den äldre tillräckligt mycket idag.
"Vad vill du?" Han ser in i ögonen på den mörkhåriga killens ögon under tiden som han väntar på svar, förhoppningsvis vill också den äldre göra det imorgon men säger han att han vill ro ut idag kommer Jimin såklart att följa med ut. Dock hoppas han bara att deras föräldrar inte är så nära dem ... Han vet inte hur långt borta han kan vara från Yoongi, även om det finns en risk att de blir påkomna.

Med ett enkelt leende stryker Yoongi bort några blonda lockar från den yngres ögon. Han hade frågat först, men han bestämmer sig för att inte ta upp det. Yoongi kan enkelt se hur trött Jimin är, och att tvinga med honom ut på vattnet hjälper ingenting.
"Jag är nog lite för trött för det, ärligt talat," säger han och lägger sig ner i den mjuka sängen som tillhör den blonda. Han är inte särskilt trött, egentligen, eftersom att han tillbringade hela dagen sovandes. Men, eftersom att Jimin är alldeles för snäll för sitt eget bästa, så skulle han nog gå med på att åka ut på vattnet även om han är så pass trött som han är. Och Yoongi vill inte tvinga ut honom, alls. Istället lägger den mörkhåriga killen sin arm runt Jimins midja och drar ner honom bredvid sig.

Jimin besvarar den äldres leende svagt, och känner sig faktiskt glad när Yoongi säger att han också är för trött för att åka ut. Även om den yngre inte vet om man kan se på honom att han är trött eller om den mörkhåriga faktiskt sa det för att han faktiskt är trött så andas han ändå enkelt ut när den äldre killen drar ner honom i sängen. Nästan automatisk gosar den blonda killen in sitt huvud i den äldres nacke och ler lite, han låg såhär imorse men har ändå saknat känslan av det.
"Vi kanske kan åka ut imorgon", mumlar han mot den äldres hud innan han ser upp på honom igen, för att möta de mörka ögonen som tillhör artonåringen.

Yoongi ser ner på den yngre och nickar, de får göra det imorgon. Han låter sina fingrar stryka sig igenom de blonda lockarna som tillhör Jimin.
"Brukar du färga håret, Jiminie?" frågar han som en liten viskning. Egentligen behöver han inte oroa sig, han kan prata hur högt han vill, men av någon anledning vill han hålla sin röst tyst. Det kanske är för att han vet att Jimin är trött, eller för att han bara inte orkar anstränga sig så mycket. Även om han är pigg så är hans ögon obehagligt trötta efter allt gråtandes som inträffade både innan, under och efter han sovit.

Den yngre nickar som svar till den äldres fråga. "Eller ... jag bleker det", säger han och rodnar lätt över kinderna. "Det kanske är samma sak." Han vänder in sitt huvud Yoongis kropp igen, lägger armarna runt den äldre som han gjorde imorgon. Egentligen känner han att han egentligen kan somna vilken sekund som helst men han tvingar ändå upp sina ögonlock för artonåringens skull. Han verkar vilja fortsätta prata, och Jimin kan ju vara vaken i ett tag till. Så farligt är det ju inte, han kommer ju ändå kunna sova ut inatt så det gör väl inget om han är vaken lite längre för att kunna prata med Yoongi.

Det är inte särskilt svårt för Yoongi att se hur trött den yngre är, och därför bestämmer han sig för att låta honom sova.
"Det passar dig iallafall, har jag sagt det?" säger han och kysser den yngre på huvudet som han gjort ett par gånger innan. Han vet att de förr eller senare måste prata om hur de ska göra med deras föräldrar, om de ska berätta, om det ska vara en hemlighet, för vilka ska det vara en hemlighet i såna fall? Jin skulle antagligen döda Yoongi om han får reda på att de är ett par iallafall en månad efter de blev tillsammans. Yoongi skakar lite på huvudet för sig själv, det är för sent för det just nu, och Jimin är helt klart trött. "Vi kanske borde sova.."

Den yngre killen skakar lätt på huvudet, gäspar kort och blinkar snabbt några gånger för att inte låta ögonlocken falla ihop helt. "Tack." Han ler svagt mot den äldre och ser på honom medan de två killarna är tysta i ett tag. Det är först när Yoongi säger att de borde sova som den yngre får lite mer mod till sig.
"Kan du kyssa mig först ... snälla?" Den blonda håller inne en suck, det lät mer desperat än vad det var tänkt men samtidigt känner han sig ganska desperat också. Han vill känna den mörkhårigas läppar mot sina igen, innan de somnar och innan deras föräldrar kommer in igen. Just det ... hans mamma. Han har nästan inte alls tänkt på henne under denna tiden. Det kommer bli svårt att möta henne imorgon, faktum är att han faktiskt skäms över det han gör mot henne. Hon är ute, för första gången på flera år, med en person som faktiskt gör henne lycklig och som inte är Jimin. Och här inne ligger hennes son i samma säng som hennes pojkväns son, och ber desperat om en kyss. Kan man sjunka mycket lägre än så? Det värsta är också, hennes vanligtvis så snälla son är inte ens säker på om han skäms på grund av att han faktiskt mår dåligt över det han gör, eller om det är för att han vet att han borde skämmas. Och det får honom att må ännu mer dåligt, för han borde tycka att han är så äcklig och dålig men han kan inte riktigt göra det ... Han är så jävla förälskad i killen bredvid honom att det inte går att känna sig dålig tack vare deras förhållande. Fast hur mycket vet han egentligen, han har inte sett sin mamma i ögonen efter att han och Yoongi kysstes. Skuldkänslorna kanske hoppar på honom så fort han får se sin lyckliga mamma, dock säger en stor del av honom att det absolut inte kommer att hända. Tyvärr ...

Yoongi ler till när han hör den gulliga frågan komma ut från Jimins mun. När han skjuter sitt huvud närmare hans, så märker han det förbryllade ansiktsuttrycket som den yngre har. Hans ögonbryn är lite rynkade, som att han inte riktigt vet vad han ska ta sig till. Men i o för sig kan Yoongi förstå det, han skulle nog också ha det om det inte nu va så att han inte orkar tänka på sin pappa. Iallafall så låter Yoongi sin tumme åka upp mot Jimins panna, för att försiktigt släta ut hans ögonbryn som varit den största källan till den förbryllande känslan i den yngres ansikte. När han gjort det så kysser han först den yngre på pannan, sen hans näsa, efter det hans två kinder, och sist men inte minst hans vackra läppar, som han lät vara längre än de andra.