kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Anastasia stack till toaletten så då var vi andra kvar. Rose satte sig jämte mig och lutade sig mot mitt öra.
"Lily vet om Hugos förälskelse nu, om du Kate listat ut det..."
Jag nickade. "Listade ut det..." viskade jag tillbaka.
"Vet Anastasia om det?" frågade Rose.
"Nej, jag lovade att inte berätta för nån!"
Rose log. "Oh, håller i princip alltid ditt ord.. En av anledningarna att jag älskar dig!" viskade hon och kysste mig.
Hugo harklade sig och vi slutade.
"Om jag få fråga... Vad var det som hände mellan Malfoy och Anastasia innan?" frågade Hugo.
"Ehm... Han hade tydligen varit... På henne och utan hennes villkor... Kysst henne på kinden... Hin var fly förbannad och chockad över den situationen..." svarade jag.
Jag var orolig över hur han skulle reagera på detta men han tog det bra. Han nickade lugnt.
"Skulle förvåna mig om hon gillade det... Anastasia är en vettig tjej, vet inte vad man skulle kunna se i honom..." sa han och rykte på axlarna och fnissade lite. "Nämen! Vi alla är typ deprimerade och småstela, hallå! Vad sägs som att snacka om våra husdjur? Djur får en att bli så glad, vad är det de gör!? Liksom de kan va i ens närhet och man älskar dem, medan männsikor har inte samma effekt... Väldigt intressant... Men samtidigt kan människor bli djur... Pappa hade en gång en råtta som visade sig vara en människa..."
"Ja, oh my god! Den historien är så sjuk! Det var så att..." började Rose och jag började lyssna på historien om hennes far, deras mor och Harry Potters äventyr då det visade sig att deras fars råtta var Peter Pettigrew och... Det va väldigt intressant.... Men jag undrade varför det tog sådan tid för Ana?

Jag försökte gå runt scorpius för att undvika honom men han flyttade sig med mig. Han tog tag i min hand och sänkte sitt huvud till min nivå och försökte få ögonkontakt med mig när jag undvek hans ögon.
" Du vad är det?? Har det hänt något?? " Frågade han och la sin hand på min kind.
"....Det är inget... Jag är bara lite trött.... Jag svär jag mår bra!! " Svarade jag och kollade på honom. Hans oroade ansiktet ändrades till ett leende. Hans tumme började smeka min kind och ännu en gång fladdrade hans ögon mellan mina och min mun.
" Du, lova att berätta om du inte mår bra okej?... " Sa han lite lågt medan han lutade sig framåt. Jag började dra mitt huvud bakåt och hoppades på att han skulle märka och sluta, men nae... Jag fick dra till med en fejk nysning, skalla honom lite lätt och springa snabbt som fan tillbaka medans jag ropade förlåt till honom. Det gick snabbt och enkelt och jag var snabbt inne i uppehållsrummet igen. De andra i gänget kollade upp snabbare än blixten.

Helt plötsligt kom Anastasia inrusande.
"Vart tog dig sån tid? Och varför sprang du hit?" frågade jag.

" Det var scorpius igen..... Han bara höll på och skulle röra mig, inte låta mig gå och han försökte kyssa mig igen!... " fick jag ur mig och gled ner mot väggen och fällde ner huvudet.

"Asså varför är han en sådan douche!?" utbrast Hugo upprört. Han satt sig jämte Anastasia. "Fortsätt stå på dig, Anastasia! Han har ingen rätt att göra nåt mot dig du inte vill!"
Jag såg och hörde att Hugo genuint menade det men samtidigt kunde gjag höra hur han lät ledsen då han sa det. "Ja, jag håller med Hugo!" sa jag.

Jag tittade upp på Hugo och nickade. "Tack Hugo... Och du med Arthur..... Ååååååh, Kunde han inte bara börjat gilla någon av de populära tjejerna!?! Eller sina polare? Bara någon annan....". Av någon anledning regerade Hugo lite på ordet gilla och sneglade lite snabbt på mig. Hmm, skumt..

"är du 100 på att han gillar dig?" frågade Rose.
Både jag och Hugo började titta nyfiket på Ana.

" Ja!! Scorpius har inget tålamod alls så han hade aldrig orkat att göra ett spratt som pågick under en längre tid... Eller så slår han ner några förstaårselever om kvällarna för att kunna fokusera..." Svarade jag på Roses fråga. Arthur och Hugo tittade väldigt nyfiket på mig... Nästan lite obehagligt....

"Sant..." sa Rose och nickade. "haft lektioner med honom då vi är lika gamla så ja, allt det stämmer..."
Hugo suckade och tittade ut i tomma intet.
"Finns det nåt jag kan göra för att typ få dig på bättre humör gällande detta?" frågade jag och tittade på både Ana och Hugo som båda var deppiga över detta. Jag var mest riktad mot Ana, men jag märkte att Hugo förstod att jag tänkte på honom också och han log.

".... Mörda honom??" Frågade jag skämtsamt och hoppades på några skratt. Gänget skrattade till lite och det fick mig på lite bättre humör. " Nä men..... Var stark åt mig? Min mentala hälsa håller på att kollapsa..."