Sjunde året på Hogwarts

Jag log "jag vet och de kommer de aldrig bli, bara och göra det bästa av det, vi visste att det fanns en chans att pappa skulle vinna" sa jag och sköt undan skuldkänslorna över att jag hjälpt pappa och tog sen i mot glassen och log
"ja jag finns alltid här, tills folk gör uppror och kastar mig i Azkaban." flinade jag och funderade sen "tror ni det finns nån chans för uppror?" sa jag till dem

Jag såg på Cara men sa inget, hon kunde ha dödat honom och låta Harry leva.
Men det gjorde hon inte, diademet, Nagini och Medaljongen fanns fortfarande kvar innan man kunde döda honom.
- Klart att det finns en chans, sa Fred flinanade och jag nickade.
- Jo, det gör det, jag får kämpa med att inte göra det just nu, sa jag enkelt och George nickade.
- Ja, precis, men vad skulle det tjäna till egentligen?, sa han och vi började äta tyst utav glassen.

Jag såg på dem och ryckte på axlarna "jag vet inte, jag har ju ingen anledning att kämpa, jag förstår väll inte allt ni går igenom" sa jag och tog lite glass
"men du kämpade ju med din far" sa Fred
"Fel! Bara för att jag stod på hans sida betydde det ite att jag slogs! Jag höjde aldrig min stav under hela slaget" sa jag och log mot dem "tror ni verkligen era liv kommer bli så hemska?" frågade jag dem

- Inte hemska kanske, men inte lika bra som de skulle ha blivit, sa George lätt.
- Nej eller hur?, vi får inte bestämma vår framtid, även om vi har det bättre än de flesta.
Bella går bara runt och torterar folk och inget är som det borde vara, sa jag allvarligt.
- Ledsen Cara, men det är en stor förändring ocg tillråga på allt har jag huvudvärk, sa jag trött och lutade mig mot Dean.

Jag såg på dem och nickade "jag förstår att det är en stor förändring för er, men så här har min värld alltid varit" sa jag och ryckte på axlarna "Bella är inte så farlig och hon vet bättre än att skada er för mycket så oroa er inte" sa jag och ryckte på axlarna. Jag förstår at de inte ville ha det så här, men så illa är det ju inte! Varför klagar de egentligen? Jag såg på Laura och drog upp en grön dryck
"en annan fördel med att jobba för mig, Sev" sa jag och gav den till henne

Jag log mot Cara och tog emot drycken.
- Tack, jag kommer snart bli på bättre humör jag lovar, sa jag trött och hällde i mig drycken.
Dean höll om mig och strök mig över håret, och jag tyckte att jag var hemsk.
Ginny hade förlorat Harry, mugglare och mugglarfödda sina rättigheter och allt var fel och här satt jag och klaga.
- Så, vad ska vi mer göra idag?, sa jag och försökte le.

Jag nickade "spelar ju inte så stor roll, jag är väll inte munterheten själv och jag ämnet inte tvinga er att le, ni får ta den tid ni behöver till att bli glada" sa jag och ryckte på axlarna och Draco tog min hand och jag lutade mig mot honom och funderade "antar att vi måste göra klart Hogwarts. Vi måste dela in eleverna, avskeda de lärare som ska bort, prata med de nya och sånt tråkigt" sa jag ochs uckade

- Allt det där idag?, sa Dean och suckade.
- Cara måste vi?, de har ju sommarlov nu, sa jag trött.
Men nickade sedan.
- Visst Cara du bestämmer, sa jag och flinade åt Ginny och tvillingarna.
- Har ni märkt att mitt hår är lika rött som erat, inte nån stor skillnad alls, sa jag glatt.

Jag såg på Dean och ryckte på axlarna "nej vi kan strunta i det om ni nu vill. Jag löser de själv" sa jag trött och blängde på Dean, det var ju inte ens mycket och vi är ju fem personer. Jag såg på Laura "ja men vi måste ju göra det innan de börjar" sa jag trött och blängde på mugglarna som gick förbi
"nej men det är coolt, vi har alltid undrat varför du var lik oss" sa Fred
"ja vi har alltid undrat varför du har samma röda hår som oss och nu vet vi" svarade George

Jag såg på Cara och log.
- Kan vi inte börja imorgon?, jag känner att jag inte är helt mig själv ännu eller vad jag ska säga.
Och då tänker jag inte ordentligt, sa jag och log mot henne och såg sedan på tvillingarna.
- Eller hur? jag har alltid undrat om jag var släkt med er eller något, jag mena det finns ju inga andra rödhåriga än vi på Hogwarts, sa jag leende.