Sjunde året på Hogwarts

Jag log åt dem "trevligt" sa jag och gick ut på gatan och Draco kom efter och de andra kom efter
"ja bäst vi går då" sa jag och lämnade Diagongränden och de toma butikerna bakom oss ochgick ut på en mugglargata och in på ett café och satte oss
"hej vad får det vara?" sa servitrisen och hon verkade inte veta vad som hänt än
"jag vill ha choklad glass" sa jag leende
"jag tar melon" sa Draco och så sen på de andra

- Vanilj, sa Dean och servitrisen nickade och såg på tvillingarna.
- Päron, sa de i kör och hon såg på mig.
- Jordgubb tack, sa jag och hon gick därifrån med vår beställning.
- Men vad gör ni egentligen?, sa Fred nyfiket.

Jag såg roat på Fred och skakade på huvudet
"är det verkligen så intressant o veta?" sa jag undrande
"ja det är det" sa George och jag suckade
"vi har hand om Hogwarts, lagar och våra nya medlemmar. Så nöjda? Var det verkligen så intressant?" sa jag trött

- Nej, jag trodde ni gjorde nått intressantare, sa Fred surt och jag himlade med ögonen.
- Det är ett jobb, vad trodde du att vi skulle spela Quidditch eller nått annat roligt?, sa jag glinande till dem.

"jag sa inte att det var intressant, jag gör det som är viktigt" sa jag trött "alla kan inte driva en skämtbutik och leka runt hela dagarna" sa jag trött och såg allvarlig på tvillingarna
"ja vad kommer egentligen hände med quidditch?" sa Fred
"jag vet faktiskt inte" sa jag trött

- Alltså det kommer jag att sakna mest, jag hade tänkt att söka in till nått lag.
Jag hatar när folk ska bestämma min framtid, sa jag irreterat och såg sen på Cara.
- Förlåt menade inte att skylla på dig, sa jag trött och såg bort från dem.

Jag såg på dem och nickade "jag vet Laura" sa jag allvarligt och såg lugnt på Laura när hon blev irriterad "jag vet att du inte anklagar mig och jag förstår dig men vem ve vi kanske kan fixa så folk får spela quidditch och eran framtid är ju inte lika bestämd som alla andras" sa jag och log mot dem

- Nej jag vet att vi har haft tur, ett bra jobb och jag är halvblod så jag klarar mig, men ändå jag gillar det inte.
Jag kan inte längre göra vad jag vill för din käre far håller koll på mig, sa jag och nickade dystert mot märket.

Jag nickade "att känna mörkrets härskarinna har sina fördelar" sa jag och log svagt "se det posetivt eftersom ni jobbar för mig behöver ni inte göra allt pappa ber om, mina order först och jag skyddar ju er och för mig får ni nästan göra vad ni vill" sa jag leende och kramade tröstande Öauras hand

- Jag vet allt det där, men det är ändå inte som förr, sa jag och log svagt när hon tog min hand.
- Tack, för att du finns Cara, sa jag leende mot henne och servitrisen kom med vår glass.