Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel hade långt ifrån glömt mötet med Aiden, men efter hennes begäran försökt att inte ta upp det något mer. Han gillade inte alls att hon kanske skulle utsättas för fara utan att han skulle få lov att göra något, men det var hennes val och han fick istället försöka göra vad han kunde utan att blanda in henne, när han väl var ute skulle han försöka få tag i den där Aiden innan han fick tag på Grace. Men ikväll ville han bara få njuta av att vara hemma och få vara med henne. Han hade fått skjuts av Farandil hem, eller rättare sagt hem till Grace, efter stränga order om att ta det lugnt nu - han tvivlade väl på att de båda skulle ta det lugnt. Med ett litet leende på läpparna gick han upp mot dörren och knackade på.

Grace hade ägnat dagen åt att träna. Trots att chansen att hon skulle vinna var så gott som obefintlig, så kunde hon åtminstone försöka vara förberedd. Då så gott som varenda muskel värkte i hennes kropp återvände hon hem för att ta en dusch, hade därefter planerat att åka till sjukhuset. Enbart klädd i en svart morgonrock av silke, och i full färd med att blåsa håret torrt kastade hon en misstänksam blick mot dörren. Vem kunde det vara? Hon stängde av hårtorken och puffade till sitt hår för att inte se ut som ett troll, släntrade iväg till hallen och sken upp i ett stort leende. Vilken överraskning!
"Oj, jag vet inte om jag är redo att ha dig ut på fri fot igen," kommenterade hon retsamt innan hon vinkade in honom.

Ederel log brett emot henne, var minst sagt glad över att äntligen vara fri igen och ute ifrån sjukhuset som snarast påmint om ett fängelse. Han skrattade hjärtligt till och klev in.
"Vadå, borde inte alla alltid vara redo för min ankomst?", sade han retsamt, sitt goda självförtroende var inget han var särskilt blygsam med direkt utan snarare retsamt brukade överdriva lite. Han slog på en oskyldig min med lite stora ögon, på alldeles strålande humör.
"Men vad är detta, får sjuklingen inte ens en kyss?", frågade han.

"Sjukling? Du ser frisk och kry ut i mina ögon." Grace stängde dörren och synade honom från topp till tå. Hon gav honom en oskyldig blick för att matcha hans oskyldiga min, vände därefter på klacken för att gå till sovrummet. Där lät hon morgonrocken falla till golvet innan hon drog på sig ett par trosor och en lite för stor tshirt.
"Men jag antar att vi borde fira att du slipper dö av tristess på sjukhuset," tillade hon sedan och placerade händerna på höfterna. Det var upp till honom att berätta hur han ville spendera tiden.

Ederel flinade lätt till, visserligen hoppades han själv med att han inte såg så sjuk ut då han hoppades på att vara så gott som frisk vid det här laget.
"Bra. Om du frågar Farandil däremot är jag tillräckligt döende för att inte få kliva upp ur sängen helst", flinade han, det var dock en överdrift då han mest bara fått order om att ta det lugnt. Efter att ha dragit av sig skorna följde han efter henne in dit, såg på henne med lätt höjda ögonbryn och gick fram för att lägga armarna kring hennes midja.
"Om det var något som skulle ha tagit död på mig skulle det nog snarare ha varit min omåttligt retsamma flickvän. Men det ska definitivt firas", sade han retsamt, för att sedan dra in henne i en rejäl kyss.

"Jag har inga planer på att höra av mig till honom för att fråga något." Grace såg menande på honom. Det var främst sagt på skämt, för hon gissade att det också från honom var menat på skämt. Oavsett så var det nästan genast som bortglömt för det fanns andra intressantare saker både att göra och tänka på.
"Retsam? Jag kan inte påstå att jag förstår vad du menar," fnissade hon förtjust innan hon besvarade hans kyss.

"Bra", kommenterade han direkt, hade väl inte heller räknat med att hon skulle misstycka emot att han var friskare igen. Kanske inte helt och hållet frisk, men så gott som ifall man frågade Ederel själv åtminstone. Han flinade roat, bara att hon förnekade det så var på något vis gulligt - han tröttnade då aldrig på hennes härliga sätt och hur hon alltid hakade på och retades.
"Åh, du vet precis vad jag menar raring", sade han roat, kysste henne desto mer intensivt nu än tidigare - men nu hade han väl också en chans till mer än bara kyssar.

Grace hade minsann en bra uppfattning om vad hennes fästman syftade på, men hon tänkte spela änglalik och oförstående. Det hade sin charm på något sätt. Hon var medveten om att Ederel hade order om att ta det lugnt, men skulle hon vara ärlig så var hon inte så säker på att de skulle ta det så lugnt. Men Ederel visste väl bättre hur mycket han klarade av och orkade än vad läkarna gjorde.

Även om Ederel hade sina order hade han inga planer på att följa dem i någon större utsträckning, trots allt gjorde det faktum att han var en fallen ängel att det ändå skulle krävas lite mer än lite ansträngning för att han skulle bli sämre igen. Han avslutade mjukt kyssen, hade fortfarande armarna stadigt om hennes midja och såg på henne med en inte längre fullt oskyldig blick.
"Jag är nyfiken, på vilket sätt hade du tänkt fira?", frågade han.

Något missnöjt rynkade hon på näsan då han i hennes ögon utan anledning avslutade kyssen. Det var ett ganska onödigt drag av honom. Hennes kropp skrek efter honom. Bokstavligen. Hon borde tänka med sitt förstånd och tvinga honom till att ta det lugnt, men ändå så var det en helt annan del av henne som hon valde att lyssna på.
"Är det inte upp till dig att bestämma? Det är du som spenderat tid på sjukhuset trots allt." Grace drog långsamt på mungiporna i ett lurigt leende. "Och vad skulle jag inte gå med på för din skull?" Hon fladdrade med ögonfransarna.