Yehet och Kkaebsong [PRS]

När Joshua ställde sig på tå och sträckte på sig tills deras läppar möttes, kunde Zihao verkligen inte undgå att le. Utan att tveka slingrade han armarna omkring den yngre och besvarade försiktigt kyssen, trots att Chichi stod och gnällde värre än någonsin där nere på golvet. Hon ville väl ha all uppmärksamhet som vanligt, suck. Men där och då, i den stunden, orkade nittonåringen verkligen inte bry sig. Det var liksom deras första kyss, så hunden fick fan vänta ett slag innan all uppmärksamhet riktades mot henne.
”Hm, jag älskar dina läppar”, konstaterade Zihao slutligen och kupade händerna omkringboende magra kinderna. ”Helt ärligt så tror jag att jag älskar hela dig” erkände han därefter och pressade varsamt läpparna mot Joshuas panna, för att därefter släppa honom och böja sig ner för att plocka upp Chichi. ”Hon kräver uppmärksamhet”, förklarade han ed en liten rodnad strykandes över kinderna. ”Förlåt..”

Läpparna passar varandra som perfekta handskar, och Joshua kan inte undgå att le åt det faktumet. Deras händer, deras läppar, de är som gjorda för varandra. Dock försvinner leendet en aning när Zihao drar sig bort från honom för att bära upp den gnälliga, men söta hunden.
"Inget att be om ursäkt över." Påpekar han med tyst, svag röst och bär upp Zihaos väska. Vilken lyckosam hund, som haft nittonåringens uppmärksamhet hela veckan ut och inte vill de turturduvorna en sekunds frihet. Men men, vad kan Joshua göra åt det? Inget. Plus verkar inte Zihao så störd över det hela. Kanske det inte kommer vara någon större skillnad från när de pratat med varandra genom skärmen.. Joshua får mysa med sina katter och Zihao får mysa med sin uppmärkaamhets krävande hund. Joshua går in i lägenheten, ställer ner väskan på golvet och bär upp Mimmi i sin famn medan han rör sig mot köket. "Kan du läsa dörren? Våra grannar kan vara rätt störande.."

”Såklart”, mumlade Zihao och drog igen dörren efter sig, innan han vred på låset. Därefter satte han sig ner på huk framför Chichi och knäppte av kopplet, så att hon kunde springa omkring fritt i lägenheten. ”Jag hoppas att det är okej att hon är lös”, sade han med rynkade ögonbryn och följde efter Joshua, med hunden hack i häl. Med ett litet tjut, slängde han armarna om den yngre bakifrån och drog honom bestämt till sig. Ansiktet borrade han ner i den slanka nacken och armarna spändes för stt hindra artonåringen från att fly. ”Usch, jag har saknat dig så mycket”, knorrade nittonåringen och lutade sig tillbaka en aning. Läpparna sökte sig mot de taniga kinderna igen, sedan ner mot käken och halsen. Kanske han var för på nu? Alldeles för snabb och rask i svängarna? Men, men. Det spelade ingen roll eftersom han inte kunde hålla tassarna borta. De hade varit borta från varandra alldeles för länge och nu var det dags att ta igen all den där förlorade tiden. ”Hm, det är väldigt bra att vi är ensamma..tror inte att Samuel skulle ha uppskattat att betrakta det här”, viskade Zihao med ett skratt och började nafsa på Joshuas käkben. ”Eller har jag fel?”

"Nej du vet, vi brukar ha katterna i koppel inomhus också." Påpekar Joshua ironiskt, med en av de lurviga djuren i sin famn. Den stora katten börjar slicka honom över handen, letar efter sötsaker som artonåringen alltid skämmer bort dem med. Hjärtat dunkar hårt mot bröstkorgen när Zihao från ingenstans slänger sina starka armar om honom, i en varm och bestämd kram. Mimmi ser storögt upp mot Zihao, nafsar till försiktigt i hans finger innan hon skuttar ner mot golvet för att lägga sig i sin lilla säng. Läpparna som nuddar vid hans käkben och nacke får rodnaden att stiga över kinderna. Fingrarna stryker försiktigt över Zihaos armar, innan han vänder sig om mot honom. "Du har verkligen inte fel, han skulle inte uppskatta det det minsta." Med ett litet leende över de fylliga läpparna låtar han dem nudda vid Zihaos käkben.

”Ha..du säger det alltså?” Undrade Zihao med ett roat leende. ”Jag tror inte att mina bröder hade varit speciellt roade heller”, erkände han när Joshuas läppar började stryka över nittonåringens eget käkben. ”Och förresten..din katt bet mig”, klagade han därefter och gjorde en liten grimas. ”Uppfostra dina husdjur, Joshua.” Händerna letade sig ner mot den yngres midja där de försiktigt placerade sig. Artonåringen var verkligen smal..så smal att drt kändes som om han skulle kunna gå i bitar vilken sekund som helst. Hade han inte varit så tunn och bräcklig hade Zihao med största sannolikhet inte betett sig lika varsamt och försiktigt. Men nu vågade han inget annat..vilket var ganska förståeligt. ”Åh, förresten så låste vi ringa och beställa maten. Vågade inte handla innan utifall att jag skulle tappa bort mig. Mitt lokalsinne suger verkligen”, mumlade han och studerade Joshua samtidigt som han drog på munnen. ”Men jag kan åtminstone betala. Låter det som en bra plan? Eller är jag helt ute och cyklar nu? För det skulle inte vara den första gången precis.”

Förolämpat blänger Joshua upp mot den äldre, stirrar stint på honom och skakar ogillande på huvudet.
"Jag uppfostrar dem jättebra! Det är du som skrämmer dem, tar min uppmärksamhet ifrån dem." Protesterar han och slår löst till Zihao på armen innan huvudet faller på sniskan. Händerna mot hans midja passar också som handskar, men nittonåringens försiktighet väcker tankarna hos honom.. gillar Zihao inte det? Den magra kroppen, benen? Antagligen inte. "Zihao, jag är ingen porslindocka.." påbörjar han och låter sina händer finna de markerade kinderna och kupar Zihaos ansikte. Även om huden är lika len, och slät som en porslindockas, så kommer Joshua faktiskt inte gå sönder av varje kontakt. "Jag kommer inte gå sönder, du vet det va?" Kanske han borde gå upp i vikt för att göra Zihao gladare? Mer tillfredsställd? "Du behöver inte betala, det kan jag göra." Försäkrar artonåringen och sträcker efter sin mobil. "Ä r du okej med att det blir thaimat? Vi kan sno en del av Samuels snacks också om du vill.."

Jag är ingen porslinsdocka.. Men..det kändes ju som om han var det. Joshua var ju förskräckligt tunn och bräcklig, så smal att Zihao kunde känna vartenda ben i kroppen på honom. Åtmsintone revbenen och ryggraden.
”Kanske inte..men du är jävligt smal”, mumlade nittonåringen med rynkade ögonbryn, innan han därefter sken upp när den yngre började tala om maten. ”Sure, vad som helst går bra”, konstaterade han och klappade artonåringen på huvudet, med ett litet retsamt leende på läpparna. ”Om du ursäktar mig, så tänker jag gå och gosa med dina katter”, konstaterade han och nickade för sig själv. Katter var väldigt gulliga, även om en av dem nyss bitit honom i fingret. Men det gjorde ingenting. Med ögon stora som två tefat satte han sig på huk framför en av de tjocka små lurvbollarna, sträckte försiktigt fram handen och lät sedan huvudet falla på sned. Gud så söt. Chichi skulle troligen få fnatt över att husse brydde sig om någon annan än hon själv. Bortskämda hund.

Jävligt smal. Jo, Joshua är nog minst sagt jävligt smal. Är det äcklade? Så äcklade att Zihao inte riktigt vill röra vid honom, för att han inte vill känna vid benen?
"Zihao.." börjar han med rynkade, välplockade ögonbryn innan han skakar på huvudet. Bäst att hålla käften om det, Joshua har ingen lust att bli sårad. När han väl beställt maten med menyn fastsatt på kylskåpet tassar han fram till vardagsrummet och slänger sig mer mot soffan. "Om du hellre gosar med dem, så visst." Säger han arrogant med näsan i vädret. Artonåringen drar upp Mimmi, plus en avundsjuk Chichi i sin famn.

”Äsch, det sa jag ju faktiskt aldrig”, muttrade Zihao och plockade upp den tjocka fluffbollen i famnen. ”Är du avundsjuk på katten eller?” Undrade han sedan och satte sig ner bredvid artonåringen. ”För om du är det så måste jag erkänna att det är ganska sorgligt”, skrattade nittonårigen och skakade på huvudet. Med ett nöjt litet leende på läpparna, lutade han huvudet mot en av de slanka axlarna. ”Det är väldigt rent här..du kan ju föreställa dig hur det ser ut i lägenheten just nu när du är borta..köket är en enda stor röra och badrummet är typ superäckligt.” Superäckligt? Det var inte ett tillräckligt starkt ord.

Än en gång blir Joshua förolämpad av den äldres ord, jisses.
"Nej, det är jag inte." Försäkrar han, men att bara avundsjuk på Musse kommer han nog aldrig att vara, då han fastbeslutet vet att Zihao inte är attraherad av katter... förhoppningsvis iallafall. "Jag tycker att det är sorgligt hur du gosar med honom, istället för moi." Berättat han ogillande och puttar bort Zihao med sin fot, nej då nittonåringen gått för att gosa med en av katterna blir det inga fler pussar, eller någonting annan, för honom. Med en rynkad näsa ser han äcklat mot Zihao och drar vovven tätare intill sig, medan Bobb klättrar upp över hans armar. "Varför säger du så? Jag kommer inte våga åka tillbaka nu."