[PRS] LadyGhoost & yehet

Helt ärligt skulle det förvåna Jae själv om han väljer att smyga in hos den äldre.. kanske det skulle förvåna honom själv mer än Uta själv. Det skulle också roa dem bägge två med stor sannolikhet, det är inte ofta som det händer nämligen.
"Mm jo, du har nog redan vunnit i vilket fall som helst." berättar tjugofemåringen med en relativt liten, kvävd suck. Uta har redan vunnit med stor marginal, ingen kan fånga hans uppmärksamhet mer än honom. Plus kan han kyssas, det kan inte den lilla kissemissen. "Uta," börjar han och sätter sig upp lite mer, för att se till att inte gå emot den andre ledarens önskningar och drunkna. "Jag skämtade med dig, jag kommer inte drunkna i badkaret. Även om jag somnar har jag en tendens att inte få in för mycket vatten."

"Glad to know that I can win over a cat" säger han skämtsamt, kanske är det något han skall marknadsföra, för en kort sekund undrade Uta hur det skulle sälja, om det ens skulle göra detta. Och för en kort stund ville Uta inte veta, inte ens tänka på sitt arbeta. Han kunde inte minnas att han någonsin tänkt eller känt så, men med Jae talandes i hans öra ville han inte ha tanken på att någon annan skulle röra honom.
Uta skjuter undan tankarna när Jae åter börjar tala och han ler till en början innan han åter blir allvarlig igen.
"En tendens? Jag vet inte ens hur jag skall besvara det" börjar Uta innan han suckar med ett leende på läpparna. "Nåväl så länge du samtalar med mig vet jag att du inte har drunknat"
Uta tittar åter upp när det knackar på dörren och han suckar en trött suck den här gången.
"Får du någonsin känslan av att ens underordnade stör än när man minst önskar" det var kanske en retorisk fråga, Uta visste inte hur Jae lagt upp sitt arbete. Långsamt reser han sig upp, med katten i famnen och telefonen emot axeln öppnade han dörren.
"Jag ber om ursäkt si...pratar du i telefon?" Will's röst var förvånad och Uta misstänkte att det var för att han sällan samtalade med någon utanför arbetet.
"Då jag vet att du inte kom hit för att samtala om mina telefontider..." Uta såg på Will som harklade sig en aning.
"Jag har en del papper som du behöver ha, incidenter under dagen, kommande möten med anställda och kunder" sa Will och Uta tog trött emot dokumenten, mindre villig att arbeta än annars, han hade helst velat samtala med Jae, eller endast samtala med Jae. Uta gav Will en nick innan han stängde dörren och vandrade åter till fönstret.
"Jag ber om ursäkt för det" Började Uta, samtidigt som han fattade pennan. "Jag hoppades inte du drunknade under tiden"
Uta placerade katten bredvid sig samtidigt som han började läsa några dokument.
"Trotts att jag gör lite arbete så kan vi fortsätta samtala om du önskar"

Än en gång spetsar Jae upp öronen, och för engångsskull ångrar han sig. Incidenter, möten, kunder.. det svider till i bröstkorgen på tjugofemåringen, även om de inte lovat någonting seriöst mellan varandra gör det fortfarande av någon anledning ont.
"Nej, jag är fortfarande fullt medveten." försäkrar han med ett lätt, men osäkert skratt. Egentligen har inte Jae någon rätt att känna på det viset, han kan inte förvänta sig att Uta ska sluta arbeta med det han nu gör. Jae sluter ögonlocken och en rynka stryker sig över pannan. Ska han berätta vad han tänker eller hålla det för sig själv. Kommunikation är ju en grund för ett lyckat förhållande, men är de i ett? Allt är så oklart, och Jae vet inte hur han ska bete sig. Förut brukade han aldrig ha det bekymret.. men tack vare Uta har det blivit allt mer vanligt, på både gott och ont. "Det är okej.. du ska få gå tillbaka till ditt arbete."

"Glad to know that I can leave a few seconds and you will not drown" Uta vet inte hur han hade reagerat ifall den andra drunknat under tiden han samtalat med Will. Ifall han hade anklagat Will för att han tog upp hans tid, eller anklagat sig själv. Men då Jae var vid liv behövde Uta inte oroa sig för detta. Uta var precis på väg att skriva under ett dokument gällande en renovering när Jae åter tog till orda, men när han gjorde det kunde Uta höra en förändring i hans röst, något som förvånade honom. Kanske fann Jae honom oartig ifall han arbetade samtidigt som han talade med honom, vilket inte varit hans åsikt. Det fanns en möjlighet att Jae, precis som Uta tidigare inte velat uppehålla den andra ifall han var upptagen, men det var något som fick Uta att tvivla på det, något i den andres röst. Uta lägger ner pennan innan han åter tar till orda.
"Jae..." Uta's röst är vänlig men frågande innan han fortsatte "Is everything alright? I apologise if I did something wrong"
Det var ovanligt att Uta bad om ursäkt, än mindre utan att han var medveten om vad han gjort. Men han förstod att det var något som inte stod rätt till med den andre.
"Ifall du önskar tala om det så lyssnar jag, om inte, låtsas jag som inget" Uta visste inte hur Jae ville ha det. Kanske var det något privat som den andre inte önskade dela med sig. Trotts det de kände så visste Uta att de hade en lång väg att gå, dessutom fanns det saker man inte var villig att dela med sig av, oberoende av tid.

Hade rösten bedragit honom, gjort det så självklart att det är något han har på hjärtat? Antagligen, annars är Uta väldigt duktig på att tyda honom, även med endast hans röst. Och det, det skrämmer honom en aning.
"Nej nej, Uta du har inte gjort någonting fel, alls." mumlar han med försäkrande ton och stryker sin hand genom sina nu våta, mörka lockar. Han kan inte ge den äldre skuldkänslor för Jaes egna oprofessionella tankar. Ögonlocken sluter han medan fingrarna pillar upp nagelbanden, en ut av många vanor han vant sig vid. Han är osäker, fråga eller inte fråga? "Jag vet inte om du kommer vilja tala om det, dock."

Uta vet inte om han skall känna sig lättad över att veta att han inte gjort något fel eller ej. Jae försäkrade honom att så inte var fallet, men den andres beteende gjorde honom ändå fundersam. Kanske hade han gjort något fel trotts allt, och den andre valde att ljuga för honom, i hopp om att få honom att må bättre. Uta hoppades att så inte var fallet, säker på att det skulle få honom att må sämre. Han föredrog ifall Jae sa att det var något han inte önskade tala om, rather then lie to him. Uta drog ut hårbandet och lät håret falla ner, täckandes hans ögon, osäker på vad han skulle svara. När Jae åter tog till orda blev han än osäkrare, undrandes vad Jae menade. Det fanns ämnen Uta inte gärna talade om, men han kunde inte förstå hur något av det han sagt eller gjort skulle få Jae att vilja tala om det, men trotts Jae's ord visste Uta att han ville veta, förstå vad som att ändra tonläge så.
"Det kan förvisso vara sant, men jag vill att du skall kunna samtala med mig om vad du än önskar. Är det något som gör mig illa till mods eller liknande kommer jag meddela dig detta." förklarade Uta, ovillig att ljuga för Jae om så inte var nödvändigt. "Alla relationer byggs på kommunikation, som jag tror du är väl medveten om"

Ja, mycket riktigt. Relationer och starkare förhållanden byggs på ärlig kommunikation. Men i det här fallet är det väl viktigare att låta Uta göra som han vill, som han själv behagar. Det ger nämligen Jae obehagligt mycket skuldkänslor, att han skulle tvinga den andre sluta upp med sitt arbete. Uta måste göra vad det är han vill göra, varken det är med tjugofemåringen eller utan honom.
"Jag vet inte Uta.." kluvet lutar han sin panna mot handflatan och sluter ögonlocken medan han försöker att fundera ytterligare. Gå igenom varje liten handling och vad det kan leda till. "Du kanske kan arbeta färdigt, så kan vi prata igen senare?" kanske han då får veta om den äldre ledaren återgått till vardagen med sina kunder, eller om han avstått. Hur som helst vill inte Jae att hans ord ska vara det som får den äldre att bestämma sina handlingar. "Låter det okej?"

Uta ville svara att det inte var okej, men han hindrade sig själv, slöt ögonen och hindrade sig själv ifrån att sucka. Han visste inte vad som var fel, men han kunde inte tvinga Jae att tala om det för honom, det skulle vara om inget annat ett barnsligt beteende. Istället tvingar han sig själv att slappna av innan han svarar den andre.
"It's alright. Ring när du önskar, har jag inte möjlighet att ta samtalet sms:ar jag eller ringer upp" informerar Uta honom, då han inte vill att den andre skall tro att han ignorerar honom. "Njut av ditt bad, och drunkna inte"
Uta vet inte vad han skall säga innan han avslutar samtalet, det känns inte rätt, men han har inga ord som kan hindra den andre ifrån att lägga på.
"Farväl" är allt Uta kan säga innan han avslutar samtalet. Han placerar telefonen bredvid sig, och hade katten inte legat vid hans sida hade han med största anledning gjort något för att få utlopp för ilskan. Men Uta ville inte skrämma den, istället bet han sig i läppen, undrandes vad han gjort för att den andra mannen plötsligt skulle vilja avsluta samtalet. Uta mötte de gröna ögonen i ett löjligt hopp om att den skulle kunna ge honom några svar, vilket den självklart inte gjorde. Ilsket återvänder Uta till dokumenten och försöker tvinga sig själv att återgå till arbetet.

"Ring mig när du är klar?" frågar han med ljus röst och bankar huvudet försiktigt mot väggen. Kanske han borde ha förklarat sig själv mer, men det får han göra sen. Sen. Då kanske Uta är lite mer förstående. Jae kan inte göra mycket annat än att stirra ner på mobilen i hans handflata, ja.. han har gjort rätt val, han måste intala sig själv det. Nu får Uta känna efter själv, om han vill fortsätta med sitt jobb angående kunderna medan allt som hänt mellan de två. Det är rättvist, då har han inte blivit påverkad av Jaes syn om punkten, och det är rätt. Jae nickar för sig själv, instämmer. Han hade gjort rätt val, och även om resultatet kanske gör honom besviken, och sårar honom djupt, så är det värt det. Med en lättad suck ställer han sig upp från badet efter att ha tvättat sitt hår, och noggrant tagit hand om sin misshandlade kropp.

Uta hade lovat att ringa den andra mannen när han avslutat sitt arbete. Något som i vanliga fall inte skulle ha tagit honom en längre stund, men tankarna på samtalet gjorde att han hade svårt att koncentrera sig. Arbetet i sig var inte av vikt, incidenterna var inget som behövdes någon närmare undersökning eller tillrättavisning, det han behövde skriva under var inget som krävdes någon fundering, då de alla var i slutskedet. De få kunder Will hade informerat honom om var alla återkommande. Uta öppnade första mappen men stängde den snart, funderandes. Han såg på katten, undrande om det var nämnandet av dess som fått Jae fundersam. Uta hade inte tänkt tanken att det kunde påverka den andre, eller någon partner han kunde tänkas ha. Kanske berodde det på hans föräldrar eller att han aldrig haft någon tidigare, någon som kunde ta illa vid. Uta trummade med fingrarna längs mappen, osäker på hur han skulle hantera situationen. Han önskade att hans mor var vid livet, kunde råda honom i situationen. Han önskade att han kunde tala med någon, men ingen av hans mannar skulle förstå, eller kunna ge honom råd, inge... Uta hindrade sig själv i någon sekund innan han ringde Renji.

"Have I got this right. You have feelings for someone, and you think that person doesn't like what you do for a living, but hasn't said anything, so you are asking me for advice?" Renji gav honom en frågande blick där han låg i sängen. Uta nickade endast som svar. "Who is this person? Who on fucking earth managed to tangle you in their web?"
"Tror du det är något jag är villig att diskutera" svarade Uta ifrån fönstret där han satt.
"Worth a try" svarade Renji leendes. "Men jag är osäker på vad jag skall säga. Aldrig varit i den situationen. Hade aldrig någon när jag gick på gatan"
"Jag är medveten om detta, men till skillnad ifrån andra runt mig kan jag tala med dig om detta, utan att någon skulle misstycka"
"Misstycka? You are their boss, they have no right to do that" Uta log, hade det varit någon annan än Jae hade de inte misstyckt.
"Can you help me or not?"
"I can try" Renji vänder huvudet åt Uta's håll. "Om situationen hade varit omvänd, hur hade du känt?"
Uta funderade, osäker på vad han hade känt. Kanske berodde det på vem det var, och hur seriösa de var. Dock tog det inte långtid för honom att inse att han inte skulle uppskatta ifall Jae var med någon annan.
"Far from good" svarade Uta och Renji nickade.
"Guessed that. Vad fick dig att tro att han misstycker? Om han inte sagt något"
"Det är en gissning. Efter att Will levererat dokumenten och vad de rörde sig om, något han hörde då vi samtalade i telefon under tiden ändrade hans tonläge. Att de rörde sig om mitt arbete gissade jag mig till efter att samtalet avslutats"
"Well ask him" Självklart var det vad Uta avsett att göra, men han kunde inte förstå varför Jae inte sagt något när Uta frågat tidigare. Kanske rörde det sig om något annat ändå, något Uta tvivlade på.
"He got you good" Renji skrattar och Uta möter hans blick. "You have never acted like this before"
Uta valde att inte svara utan gav mannen endast en kall blick.
"Well glad I could help, call me when you want another tattoo, or talk"
"Tack" sa Uta uppriktigt, något Renji endast besvarade med en vinkning innan han lämnade rummet. Uta såg ner på telefonen han hade i handen innan han långsamt tryckte på uppringningsknappen, han hörde de bekanta tonerna medan han väntade på att de andre skulle svara.