Privat roll mellan Emma07 och SagaG

- Liam du måste håla dig vaken, säger Ida.
Hon kolar på honom. Hon smeker hans panna. Hon förstår att han måste ha väldigt ont.
Hon fortsätter så medans hon väntar på hans pappa.

Liam lyckades åtminstone hålla sig vaken fram tills att hans far kom skyndande dit, var snabbt nere på huk hos sonen, orolig.
"Det var Joacim, inte sant?" sade Isaac med underliggande ilska i rösten, han var flockens alfa och de hade den sista tiden haft en del problem med honom. Liam nickade lite mumlade än en gång något ljudlöst, likblek i ansiktet vid det här laget. Isaac hade snabbt fått ringa ett samtal - de hade en god vän till flocken som var läkare som skulle hjälpa till - och lyfte sedan upp sonen för att börja få med honom hemåt. Han vände blicken till Ida, räknade med att hon följde med.
"Vad hände?" frågade han.

- du kommer nog inte tro mig. jag var på väg hem och heltplötsligt kom en varg mot mig och sen kom en till varg som dom sprang in i skogs brynet och den ena vargen skrämde bort den andra. Och börjar kom dit för jag såg ingen varg där låg Liam naken och skadad den där andra vargen måste ha sprungit bort den också det var det som hände, sa Ida.
Hon var så orolig för Liam.

Isaac såg på henne och suckade.
"Tro dig? Du bekräftar snarare precis vad jag misstänkte." sade han, fortsatte hemåt då de inte hade någon tid att förlora.
"Vi har dock en del att förklara för dig." fortsatte han, tänkte prata med henne men först och främst måste de se till att läkaren kunde hjälpa Liam.

Ida blev rätt förvånad att det var vad han trode.
Hon undrade vad det var han skulle berätta. Hon vill först få veta att Liam klarade sig.
Hon vet inte vad hon skulle göra om han dog.

Isaac var snart hemma och mötte upp med läkaren, som genast började jobba och en bra stund senare var Liam omhändertagen, nerbäddad och sövd för en liten stund. Läkaren lämnade dem efter att ha lämnat instruktioner om medicinen och allting, han hade varit väldigt illa däran men med mycket vila skulle han snart vara på benen igen. Isaac ägnade då uppmärksamheten åt Ida igen.
"Det är nog hög tid att prata med dig nu. Egentligen vill väl Liam själv göra det, men du borde få veta så snart som möjligt. Men först vill jag att du svarar på en sak - älskar du min son?" frågade han lugnt.

- ja jag älska honom men vad har det med saken att göra, frågade Ida hon förstod ingen ting allt gon ville var att Liam skulle vakna.
Det första hon skulle göra var att kyssa honom.

Isaac nickade lite lätt mot henne.
"Bra. Tänk på det då innan du bestämmer nåt av vad du får reda på." sade han, något tystlåtet - han visste hur hans son gillade henne och ville förstås inte att hon skulle såra honom. Han suckade lite.
"Du sade att det var två vargar och att båda måste ha sprungit iväg. Det stämmer inte. Liam var en av dem. Vi är en av de äldsta familjeflockarna med varulvar häromkring, och Joacim som förföljde dig har ställt till problem ett tag. Liam måste ha känt på sig att något var fel och hindrat honom ifrån att få tag i dig, och blev själv såhär sårad istället." förklarade han enkelt.

- hur kan varulvar finas det är väll bara sagor?, sa Ida hon var inte så rädd mest chockad.
Hon förstod inte att det kunde vara sant.
Att personen hon älskade var en varg.

Isaac suckade igen.
"Jag sitter ju här och förklarar att det inte är en saga." sade han envist, lät samtidigt visa de röda ögonen han hade i sin varulvsform för att understryka sanningen i sina ord. De andra hade bruna ögon, men som alfa hade han det lite annorlunda.