PRS Emma07 och wolfy

Thomas lyssnade och log snett.
"Jag kan alltid träna lite innan jag går tillbaks", sade han ärligt och granskade henne lite fundersamt.

Sophie hade en rätt så långtråkig dag, dock fick hon faktiskt reda på några bra saker - de skulle börja förbereda då Jameson och Tavelhill skulle övernatta i slottet över en natt medans kungen var iväg. Vilket antagligen betydde att dem två tänkte slå till medans dem var där.

"På egen hand?" Alysia strök tungan över sina tänder, la huvudet en aning på sned av den enkla orsaken att hon då med näsan kom åt kragen av hans jacka och kunde andas in den goda doften. "Brukar ers höghet be alla intressanta flickor möta upp honom i ert vapenförråd, eller bara de som försöker sno från honom?"


Caspian kunde knappt vänta till att det blev kväll så att han kunde gå till biblioteket och få höra vad Sophie fått veta under dagen. För hon hade säkert kommit fram till något nyttigt. Det spelade ingen roll om hon tyckte att det bara var skvaller eller rykten, såna här saker behövde tas på allvar.

Thomas ryckte lite på axlarna.
"Antar det", sade han ärligt och lyssnade på henne. Han kunde inte låta bli att skratta till lite roat.
"Du är den första", sade han ärligt med ett leende.

Dagen gick långsamt, men till slut var det kväll och det var dags för Sophie att träffa Caspian igen. Hon smet på tysta fötter upp i biblioteket för att vänta där på prinsen.

Magen kurrade till av hunger. Hon skulle nog leta sig till någon sjaskig bar och äta något där, hon hade ju råd med det nu tack vare Thomas.
”Jag känner mig hedrad.” Hon himlade med ögonen men kunde inte låta bli att le svagt. Snart tog hon av sig hans rock för att räcka den tillbaka åt honom, tackade tyst för lånet.


Då kvällen var kommen tog sig Caspian till biblioteket där Sophie redan väntade på honom.
”Jag blev lite sen,” sa han ursäktande, ”ingen mindre än Jameson ville prata med mig. Den fåntratten såg äckligt nöjd ut med sig själv.” Han skakade på huvudet för sig själv innan han riktade blicken mot den unga kvinnan. ”Fått reda på något intressant?”

Thomas lyssnade och log lite roat mot henne, kunde inte säga annat än att han fann det roande. Han skakade lite lätt på huvudet åt henne när hon försökte räcka tillbaks jackan och ryckte sen lite lätt på axlarna.
"Behåll den du", sade han vänligt och log snällt, hon behövde den nog mer trodde han.


Sophie såg genast upp och rycktes ur sina tankar av Caspains röst. Hon slog snabbt ner blicken och neg, hälsade genast ordentligt. Hon var tyst lite och nickade lite sen.
"De ska övernatta i slottet från torsdag kväll till fredag mednas kungen är iväg sir", sade hon vänligt.

”Jag kan inte gå runt med kronprinsens jacka.” Alysia räckte bestämt jackan till honom. Hon uppskattade att han ville att hon skulle ta den, men det skulle inte vara ett klokt beslut att gå runt med den. Av många anledningar. ”Vi syns i morgon.” Hon lämnade förrådet och försvann iväg. Hon visste att någon fånig maskeradbal skulle ordnas följande kväll, och att kungligheterna samt en massa andra människor skulle vara där. Och trots att hon saknade inbjudan tänkte hon ta sig dit.


”Vem har ordnat det?” frågade han med en förargad rynka i pannan. Antagligen var det kungen som gett order om att adelsmännen var välkomna att övernatta i slottet. Vilket var konstigt med tanke på att gubbarna borde följa med kungen istället för att stanna kvar på slottet. ”Din information har varit värdefull. Jag kommer att prata med kaptenen av vakterna och se till att Thomas rum övervakas noga.”

Thomas lyssnade och log snett, han hade inte ens tänkt på det att det nog skulle verka rätt konstigt.
"Ah, tänkte inte på det", sade han ärligt och såg sen efter henne lite förvånat, morgondagens kväll skulle bestå av en maskeradbal. Inte för att han såg särskilt mycket fram emot det, för hans del bestod det oftast av en massa adelsfolk som nästan ibland bråkade om hans gunst... Man blev rätt snabbt trött på det i vanliga fall. Han såg efter Alysia i några sekunder innan han vände tillbaks och ut på gårdsplanen innanför. Där ägnade han kanske en halvtimme eller något liknande åt att träna en stund, dock var hans tankar mestadels på annat för stunden. Han begav sig snart tillbaks in i slottet och till sin kammare.

Sophie lyssnade och försökte komma ihåg allt hon hört ordentligt.
"De hade frågat kungen som godkänt det. Vi har redan börjat förbereda allt för att dem ska komma", sade hon ärligt, det var mest så hon hade fått reda på det från början.

Alysia åt inget den kvällen. Hon skulle på maskeradbal följande kväll och pengarna skulle gå åt att få tag på en klänning. Hon snodde åt sig lite mer pengar följande dag för att säkert ha råd. Obemärkt tog hon sig förbi vakterna på kvällen. Alysia var iklädd en vinröd klänning i siden. Övre delen av hennes ansikte doldes av en mask i samma färg som klänningen. Hon såg sig om efter prinsen men höll sig gömd då hon ville ha koll på situationen först.


Caspian nickade långsamt och tankfullt.
”Jag blir sen till maskeradbalen så vi får avrunda här.” Han vände sig mot dörren men hejdade sig halvvägs. ”Om du kan få tag på en klänning så är du välkommen också, det är det minsta jag kan erbjuda som tack för hjälpen.” Han log snett mot henne innan han lämnade biblioteket och försvann med raska steg iväg mot hans kammare.

Thomas sov lugnt den kvällen, och den följande dagen var blandad - förmiddagen hade han fullt upp, det var diverse möten och sista förberedelser inför maskeradbalen som han var tvungen att delta i. Han fick ofta delta i sådant, för då hans far inte var närvarande och kunde svara på frågor var det han som var närmast honom ifall man behövde svar på frågor. Eftermiddagen däremot innan maskeradbalen däremot var relativt lugn. När det väl var dags för maskeradbalen var han rätt så uppklädd - som kronprins hade han inte särskilt mycket val i den frågan - med en svart mask som dolde halva ansiktet.

Sophie nickade lite som svar, hon hade redan slutat för dagen så hade egentligen inte bråttom. Hon hade turen att inte jobba på maskeradbalen - hon visste att det skulle ha varit fullt upp isf med förberedelser. Hon såg förvånat på honom då han erbjöd henne att komma, öppnade munnen för att svara och stängde den sen, kom inte riktigt på vad hon skulle säga. Visserligen hade hon hjälpt till, men ändå bjuda en tjänare till en bal?
"Tack", fick hon sen fram. Då återstod bara problemet om hon kunde hitta en klänning. Väl hemma igen hade hon snart letat fram en från hennes mor och fått ordna lite saker, så när balen väl satte igång var hon där i en mörklila klänning med tillhörande mask.

Alysia iakttog kronprinsen som stod en bra bit ifrån henne. Det var inte svårt att känna till honom trots masken som dolde halva ansiktet. Unga kvinnor svärmade runt honom som bin runt socker. De fladdrade med ögonfransarna, viftade med sina solfjädrar och de hade alla något gemensamt: de hoppades på att vara den flicka som prinsen valde att uppvakta. Hon sträckte sig efter ett glas med bål som hon hällde i sig innan hon närmade sig prinsen.
”God kväll, ers höghet.” De två sista orden sa hon på ett mer dramatiskt sätt för hon kunde ju inte tilltala honom vid hans förnamn här.


Två unga killar som var ganska nyanställda tjänare hjälpte honom med klädseln. Caspian orkade inte ens tjafsa emot längre trots att han var mer än kapabel till att klä på sig på egen hand. Han var iklädd en svart tunika med lika mörka byxor. Tunikan var prydd med gråa fjädrar, liksom masken som dolde hans ansikte. Han tackade tjänarna innan han avfärdade dem, betraktade sin spegelbild innan han lämnade rummet och gav sig av mot balen.