Draco och Hermione (privat)

Draco såg på Hermione. Lyckligaste minne? Han tänkte efter. Han hade inte många lyckliga minnen. Det hade bara varit mörker i hela hans liv.
-Och om man inte har något sådant?,sa han och såg på henne.

Hon höjde ögonbrynet.
- något lyckligt minne måste du väl ha? Annars får du väl försöka med något lyckligt som du önskar sa hon enkelt.
- men jag är inte säker på att det funkar sa hon med ett litet leende.

Draco såg på Hermione. Hans blick var helt föst i hennes ansikte. Hon såg verkligen bra ut.
Han försökte tänka på något bra men kom inte på något. Han slöt ögonen och kom och tänka på när han var med sina föräldrar i en park som barn och hade picknick.
-Okej,sen?,sa han

Hon log svagt.
- nu måste du verkligen fokusera på det minnet. Tänk inte på något annat. Sen uttalar du formeln. Det är dock jättesvårt att klara det på första försöket sa hon mjukt.

Draco nickade. Han tänkte på minnet. Lät det uppfylla hans hjärna. Sen viftade han med staven.
-expecto Patronum,sa han med tydlig röst. Men inget hände. Han såg på Hermione.

Hon log svagt.
- var inte besviken. Mig tog det flera försök innan jag klarade det sa hon uppmuntrande.
---
Ska vi spola tills han gått några lektioner? Kanske har hon och Ron blivit ett par och han är väldigt svartsjuk typ? Kanske pratar skit om Ron och sånt?

(Ja visst )

Ska jag spola?

Ja gärna

Hermione log svagt. Hon öppnade klassrumsdörren där hon såg Draco. Hon höll fortfarande Rons hand och han gav henne en lätt kyss medan hon log.
Ron gav Draco en kylig blick.