PRS med jagärjag

Aurora höjde på ögonbrynet.
"Jag nämnde ingenting om att du är Prefekt, nu var det du som tog upp det" sa hon och tittade på Leah. Det var ju faktiskt sant; Aurora ville bara inte bli särbehandlad, som hon precis hade blivit. Som hon alltid blev när det gjorde ont offentligt. Jävla skit.
"Jag har inte heller sagt att det är en dans på rosor, men det var du som valde att lägga min straffkommendering på en tisdag" sa hon och lutade sig mot väggen. Hon placerade sin hand på högerlåret och tittade på Leah.
"Dryg tycker jag väl är lite att ta i, det är min personlighet du snackar om" sa hon och flinade.

Leah bet ihop käkarna. Började bli ännu mer irriterad. Den här tjejen trodde verkligen att hon kunde bryta mot regler utan att få konsekvenser.
- vet du? Hade du bara slutat bete dig som en... jag vet inte vad jag ska säga så hade du kanske inte fått ett straff. Men du förstår ju aldrig att du ska ligga i din säng och sova och kan man inte sova håller man sig i uppehållsrummet. Jag trodde att Dumbledore var tillräckligt tydlig med det. Sa hon och kollade på henne.
- det är inte många som kan få mitt tålamod att sjunka men du Aurora är en av de som har den kraften. Gå upp och gör läxor eller något så får jag städa undan här sa hon kyligt.

"Ibland är uppehållsrummet för litet, för instängt. Men det vet du säkert ingenting om, för du har nog aldrig känt av det" fräste Aurora och rörde sig mot dörren.
"Det är inte jag som tvingar dig att städa här, det är du själv som väljer det" fräste hon och smällde igen dörren bakom sig. Hon morrade och sparkade på en stol innan hon stormade upp för trapporna till Gryffindortornet. Det var tur att det var tomt. Hon slängde sig på en stol och lade pannan mot bordsytan. Varför kunde hon inte ens ha en normal konversation med en annan människa? Hon var alltid tvungen att skämta eller vara sarkastisk. De flesta av hennes vänner var medvetna om det och hanterade hennes humor, men det var inte alla som förstod den. Hon hörde hur någon satte sig på stolen framför henne.
"Stick, det finns andra ställen att placera ditt arsle på" fräste hon in i bordet och hon hörde ett skratt. Hon tittade upp och såg Tristans välbekanta ansikte.
"snälla, om jag får be" sa han och flinade. Tristan var en av de som förstod sig på Aurora, och som verkade tycka om att umgås med henne och hennes humor.
"Så, straffkommenderingen gick inte så bra förstår jag?" frågade han och Aurora skakade på huvudet.
"Hon tycker jag är dryg - vilken överraskning" sa hon och himlade med ögonen. Hon lutade sig bakåt i stolen och Tristan log.
"Hon kommer lära känna dig tillslut också, precis som vi andra i laget. Hon kommer se din charm snart" flinade han och Aurora skrattade.
"Visst, dagen grisar flyger" sa hon och skakade på huvudet.

Leah städade undan allt innan hon trollade bort sakerna. Troferummet såg ju i alla fall hyfsat rent ut. Det fick vara där det var. Undrade någon vad som hänt fick hon väl berätta sanningen. Att Aurora var en snorunge med grymt dålig attityd. Hon började gå mot uppehållsrummet. Hade en uppsats i trolldryck och behövde sätta igång direkt. Hon sa lösenordet och kom in i uppehållsrummet. Hon såg Aurora och Tristan sitta i en soffa. Därför satte hon sig i en soffa nära den öppna spisen och slog upp boken och sin fjäderpenna. Tänkte inte Aurora inte ens försöka lära känna eller acceptera Leah. Varför skulle hon göra det då? Hon satte upp sitt hår i en fläta på ryggen. En av hennes vänner satte sig bredvid.
- jag antar att det inte gick jättebra? Sa hon mjukt. Leah fnös.
- försök själv med någon som inte klarar av att ha en helt vanlig konversation. Du hade också blivit galen fnös hon med en suck. Hennes vän skrattade till.
- eller så är du känslig sa hon med ett leende.

Tristan satt och pratade med Aurora en stund innan han gick iväg, han hade tydligen en uppsats han behövde skriva på. Aurora hade lyckats bli klar med sina skoluppgifter, så hon satte sig vid bordet med trollkarlsschack och möttes av hennes bästa vän, Daniel, som också spelade. De satte sig och började ett parti mot varandra.
"Så, hur gick det att tvätta troférummet?" frågade han och Aurora skakade på huvudet.
"Benet bestämde sig för att krångla i sämsta möjliga situation" sa hon och Daniel suckade.
"Sorry" sa han bara och Aurora ryckte på axlarna.
"Hon verkade inte bry sig så mycket, hon attackerade min attityd istället, och hellre det än att ställa massa frågor" sa hon och flyttade sin ena bonde undan för Daniels torn.

Leah suckade. Hennes vän kom in med ett brev i handen.
- Leah. Du har fått post sa hon. Leah tog brevet och läste.
- fan mumlade hon irriterat innan hon letade efter Tristan nedblickande. Hon gick fram till honom och gav honom ety litet leende.
- ledsen att jag stör men skulle vi kunna samla laget imorgon efter frukost? Ute vid planen? Jag kan inte säga varför men det är viktigt sa hon mjukt och bet sig i läppen innan hon log igen. De flesta andra i elevhemmet visste att Tristan hade en crush på henne och de hade även försökt förklara det för henne men hon nekade totalt. Varför skulle han gilla henne? Det fanns massor med andra tjejer. Hon granskade hans uppsats.
- vill du ha hjälp föresten? Sa hon och nickade mot hans uppsats.

Tristan strök bort en ljusbrun slinga hår som hade fallit fram när han satt lutad över bordet och uppsatsen. Han lyfte på huvudet när Leah kom in. Han nickade och såg lite förundrad ut.
"Absolut, det ska vi kunna ordna" sa han och nickade. Han suckade sedan och nickade mot uppsatsen.
"Gärna, jag har bara slutet kvar" sa han och drog ut stolen bredvid sig för henne att sätta sig på.

Aurora tittade på klockan. Det var en timme kvar tills eleverna inte fick lov att vara ute längre. Gott om tid. Hon gick upp och lade sin väska på sin säng innan hon gick ut och tog sig ner till sjön. Där satte hon sig lutad mot ett träd och sträckte på sig. Hon tittade mot solen som sakta vandrade neråt mot horisonten.

Spolar till dagen efter!
---
Leah suckade lågt. Hon hade försökt äta Lite frukost men hade inte kunnat få i sig något. Hon försvann ner mot planen där hon såg de andra i laget stå. Hon svalde hårt, tänkte precis säga vad som hände när en kvinna gick mot dem. En väldigt vacker kvinna som liknade Leah fast lite äldre. Hon gav alla ett litet leende.
- varför var du tvungen att komma hit mamma? Sa Leah tyst och kollade ner i marken och rodnade starkt.
- Vi har pratat om detta. Du ska inte kalla mig mamma. Om du någon gång lär dig det och i alla fall försöker bli lika bra som dina bröder. Du är en besvikelse ibland. Förstår du? Sa hennes mamma lågt. Men tillräckligt högt så laget hörde. Leah kollade ner i marken med röda kinder.
Hennes mamma ändrade helt stil och log vänligt mot de andra.
- Jag är så glad att rektorn lät mig komma. jag och min man vill ju gärna se att gryffindor vinner så vi tänkte ge er en liten gåva sa hon och tog fram sin stav och mumlade några ord. Rätt som det var så låg där vars en kvast åt alla i laget. En sort som var helt nya och hade precis kommit ut på marknaden. Hon log vänligt mot spelarna. Dock gav hon inte sin dotter så mycket som en blick eller rörde henne över huvudtaget. Hon vände blicken till sin dotter.
- Varför har du inte ditt prefektmärke på dig? Vill du inte ens försöka bli som dina bröder? Fnös hon och trollade fram så prefektmärket satt på Leahs bröst innan hon gav laget ett leende. Lät kvastarna ligga och innan hon gick.

Aurora hade inte ätit speciellt mycket, hon var nästan aldrig hungrig på morgonen. Hon hade faktiskt fått sova helt okej, men hennes hjärna var ändå lätt mosig när hon gick ner till Quidditchplanen. Hon såg att resten av laget såg lika förvirrade ut som hon kände sig, varför var de här när det inte var någon träning? Hon såg Leah och skulle precis fråga henne när hon såg en annan person som hon inte kände igen. När kvinnan kom närmare såg hon att det var en äldre variant av Leah själv. Aurora höjde på ögonbrynet när hon hörde deras konversation. Vad skulle Leah kalla kvinnan om inte mamma? Hon noterade hur skamsen Leah såg ut, och för en sekund tyckte hon faktiskt synd om henne. Hon verkade inte alls bekväm i situationen, och det verkade inte heller som om det var en situation Leah hade kunnat stoppa heller. Aurora tänkte precis säga något till kvinnan när hon talade. Plötsligt låg där en hög med kvastar, närmare bestämt 7 stycken. En av dem var alltså Auroras. Hon försökte hålla ansiktet tomt på uttryck, men det var svårt. Alla i laget tittade först på kvastarna och sedan på kvinnan, men innan någon av dem ens hann uttrycka ett enda tacksamt ord var hon borta lika fort som hon kom. Aurora svalde, och tittade på kvastarna igen. Vad underbart det måste vara att ha så mycket pengar att kunna ge ett helt lag helt nya Nimbus 2004. Auroras blick flackade till Leah, och hon försökte få fram någon form av medlidsam blick, som om hon försökte visa att hon hade hört och sett situationen.

Leah visste inte riktigt vad hon skulle säga. Hon ville inte ens kolla upp på de andra.
- jag antar att ni kan ta vars en kvast. Jag har redan min så de är till er. Det var allt jag ville, ni kan gå till era lektioner nu om ni vill. Sa hon lågt. Drog sin kappa hårdare om sig. Varför skulle hennes föräldrar alltid skryta om att de hade mycket pengar? Varför skrev hon en uggla dagen innan så Leah inte alls haft chansen att skriva tillbaka? Varför skulle hon alltid prata om att Leah inte var som sina bröder? Hon hade alltid haft uppe fasaden om att ha en superbra familj och att allt var toppen men där rasade ju allt det. Hon fortsatte gå över gräset. Ville inte träffa någon just nu. Hur skulle nu deras lag se på henne nu?