PRS Aphrodite/rollspelargärna

Tristan skulle precis säga någonting när hon försvann ut genom dörren. Han och Sarah tittade efter henne, och såg hur vattnet började rinna över golvet. De hade inte mycket mer val än att vänta och se om Cassandra verkligen skulle komma tillbaka.

Haha aa låter bra
------
Cassandra gick runt på marknaden. Det hade blivit en vana, mycket eftersom Tristan ofta befann sig där. Hon kunde verkligen inte tro det, hon hade blivit kär i en fattig människa. Den senaste tiden hade dock inte varit rolig för henne. Hennes pappa hade berättat om hennes trolovade. Från början hade Cassandra bara trott att han skämtade eftersom de aldrig pratade allvarligt om det men nu hade ju Cassandra förstått att det var på riktigt. Snart hörde hon Tristans röst och gick fram till hans plåtburk. Hon gav honom ett svagt leende innan hon gick fram och la ett par sedlar i hans burk.

Tristan stod och sjöng som vanligt. Även om han numera bodde i ett hus han aldrig hade trott var möjligt, så behövde han fortfarande pengar. Han hade träffat Cassandra mycket, och hade mjuknat upp mer och mer eftersom de var väldigt diskreta. Han betraktade henne när hon lade ner ett par sedlar i burken. Han log tillbaka och plötsligt dök det upp en man, som också var i deras ålder, som höll en häst i tyglarna. Han lade armarna i kors och tittade på Tristan.
"Du borde tacka henne för det där" sa han och nickade mot burken och pengarna. Tristan tittade ner i marken, han höll på att glömma bort sig.
"Tack, Miss" sa han och plötsligt kastades han tillbaka till första dagen, när han kände sig som ett småkryp. Jacob, som mannen hette, flinade.
"Det är ganska mycket pengar, ett vanligt tack räcker inte" sa han och nickade mot Cassandras fötter.
"Du borde kyssa min trolovades fötter" sa han och tittade på Tristan, som svalde. Mannen tog ett hårdare tag om ridspöet han höll i den andra handen. Tristan kastade en blick på det och mannen höjde på ögonbrynet.
"Jag sa att du skulle tacka henne" fräste han och höjde ridspöet över huvudet. Tristan hörde ljudet som ven genom luften och kände smärtan genom hela kroppen när ridspöt landade på hans rygg. Tristan satte sig på knä och lutade sig framåt.
"Det ser bättre ut, ditt kryp" sa Jacob med ett flin.

Cassandras fästman kom dit. Hon svalde hårt och kollade på honom. Slöt ögonen när hon såg på hans piska. Hon ryckte åt sig hans piska och höll i ett stadigt grepp.
- ställ dig upp igen sa hon till Tristan. Blängde på sin fästman.
- ibland är du fruktansvärt otaktisk, vet du om det? Han är en människa, inte någon kackerlacka okej? Ibland tycker jag att sånna som han är mer människa än du Sa hon kyligt. Hon tyckte inte om sin fästman. Man märkte att allt han ville var att ha hennes föräldrars pengar och att ha henne som trofé och dessutom att ta hennes oskuld. Han hade ofta gjort olämpliga saker när ingen såg på. Han hade haft armen om hennes höft och andra saker som hon rös av när hon tänkte på. Men hon visste också att han hade ett fruktansvärt temperament.

Tristan ställde sig upp igen och tittade ner i marken. Han lyssnade på samtalet som nu utspelade sig. Jacob flinade.
"Han har lägre status än min hund, och det vet du, min kära. Jag ska nog lära dig ett och annat om hur man tar hand om sådana som han" sa han och tittade på Cassandra med ett leende.
"Vi ses hos dina föräldrar ikväll" sa han innan han hoppade upp på sin häst och försvann. Tristan svalde och satte sig på huk och stoppade ner plåtburken i väskan.
"Jag ska nog gå hem nu, Miss" sa han. Han hade valt att komma in i vanan att kalla henne Miss ute bland folk.

Cassandra svalde hårt. Hon skulle äta middag med sin trolovade ikväll, något hon definitivt inte såg fram emot. Det var ingen bra dag att följa med Tristan hem, hennes fästman skulle undra vart hon hade tagit vägen. Hon gav honom en sista blick innan hon började gå hemåt. Gick in i huset och kollade på sin fästman med irriterade ögon och armarna i kors. Hon visste att han hatade när hon sa emot honom och han var inte rädd för att slå henne eller göra närgångna gärningar trots att hon inte ville.
- var det där verkligen nödvändigt? Vad hade han gjort dig? sa hon kyligt.